Chefen kallade in mig till hans kontor idag. Jag hann redan fundera på vad jag nu hade gjort fel. Men han var bara lite bekymrad, för han tyckte jag hade sett lite missförnöjd ut i det sista.
I dessa semestertider har ledningen bestämt att jag ska jobba som idrottspedagogvikarie istället för ergoterapeut i de nästa 3 veckorna. Med därpå efterföljande omställningar, i energiunderskott efter helgens bravader, och annat, som jag inte ska gå in på med tanke på tysthetsplikten, är det kanske inte så konstigt att jag har sett lite smått missförnöjd ut. Ska säga det blir skönt med helg!! Är dock mycket tacksam över att ha hjälpsamma kollegor och sympatiska chefer!
Den krävande arbetsveckan känns på kroppen också, kan sägas. Även om min arbetsdag inte kan kallas för träning, blir totalbelastningen ganska stor, när man som idrottspedagog på en och samma dag ska lyfta patienter och utrustning (kajaker, bänkar, boxhandskar - you name it), eller hjälpa barn i klätterväggen, eller ro och paddla, eller vara i simbassängen, eller cykla/springa vid sidan av en cyklist. Listan kan göras lång. Den egna träningen kan ibland bli lidande - och det är speciellt svårt att hitta orken till de tunga träningarna med hög intensitet. Det är ju de som också är allra roligast att utföra! Samtidigt är det också otroligt viktigt att träna på fritiden med ett fysiskt jobb. För att kunna förebygga belastningsskador, få överskott i vardagen och inte minst för att få tömt huvudet.
I dessa semestertider har ledningen bestämt att jag ska jobba som idrottspedagogvikarie istället för ergoterapeut i de nästa 3 veckorna. Med därpå efterföljande omställningar, i energiunderskott efter helgens bravader, och annat, som jag inte ska gå in på med tanke på tysthetsplikten, är det kanske inte så konstigt att jag har sett lite smått missförnöjd ut. Ska säga det blir skönt med helg!! Är dock mycket tacksam över att ha hjälpsamma kollegor och sympatiska chefer!
Den krävande arbetsveckan känns på kroppen också, kan sägas. Även om min arbetsdag inte kan kallas för träning, blir totalbelastningen ganska stor, när man som idrottspedagog på en och samma dag ska lyfta patienter och utrustning (kajaker, bänkar, boxhandskar - you name it), eller hjälpa barn i klätterväggen, eller ro och paddla, eller vara i simbassängen, eller cykla/springa vid sidan av en cyklist. Listan kan göras lång. Den egna träningen kan ibland bli lidande - och det är speciellt svårt att hitta orken till de tunga träningarna med hög intensitet. Det är ju de som också är allra roligast att utföra! Samtidigt är det också otroligt viktigt att träna på fritiden med ett fysiskt jobb. För att kunna förebygga belastningsskador, få överskott i vardagen och inte minst för att få tömt huvudet.
Jennys logiska fysiska lag:
1. Ju mer fysiskt ditt jobb är, desto mer bör du träna på fritiden för att orka jobba!
2. Ju mer passivt ditt jobb är, desto mer bör du vara aktiv på fritiden för att orka sitta stilla!
Klart som en pannkaka!
Bilden har absolut ingenting med inlägget att göra, annat än att jag jobbar. Jag bara saknar Bali!
