Om jag med ett ord skulle beskriva 2014 skulle ordet vara arbetssamt. Kanske ett lite dystert ord att välja representera ett helt år, men det är så det känns när jag ser tillbaka på det. Under Baliresan i oktober 2013 bestämde jag mig för att 2014 var året att (igen) riva upp rötterna och starta på nytt.
Till Beitostølen kom jag i 2012 för att bygga upp min CV och få kött på mina terapeutben. Jag visste redan när jag tackade ja till tjänsten att fjällivet i en ort med 300 lokalinvånare inte ville vara något jag skulle trivas med. Ordet kulturchock beskriver ganska milt upplevelsen av att flytta från Bali till Beitostølen! Jobbet var lärorikt och givande, men det sociala nätverket var allt för litet.
I 2014 tänkte jag optimistiskt att två bachelorgrader, en mastergrad och färsk arbetserfarenhet skulle göra jobbansökningsprocessen smidig, och att jag borde vara stationerad i Oslo senast till sommaren. Det tog lite längre än så - intressanta jobb i fast tjänst var få, och jag började bli otålig. Jag har aldrig varit bra på att vänta, och 2014 var inget undantag. Osäkerheten runt när, var, om och hur tyngde på mina axlar.
I maj lossnade det, och jag blev erbjuden tjänst som rådgivare på hjälpmedelcentralen i Oslo och Akershus. Jag tackade ja till jobbet redan innan min blivande gruppledare hann säga vilken lön jag skulle få. Med sommaren kom en tre månader lång uppsägningstid. Jag trodde aldrig hösten skulle komma!
Hösten kom till slut, och nya jobbet visade sig vara riktigt bra - krävande, men bra. Jag fick sätta mig in i nya datasystem, Norges förvaltningssystem, och prisförhandlingarna till elektriska rullstolar, arbetsstolar och barnvagnar!
Samtidigt försökte jag bygga upp ett nytt socialt nätverk, igen. Hängde mycket av min fritid i min box Oslo Crossfit. Här var det gott att vara med många likasinnade. Mina medatleter och tränare gör mig till en bättre människa bit för bit, muskelcell för muskelcell. Som för att sätta spiken i kistan för året tog jag på årets sista dag tre repetitioner av 85 kg i knäböj, som i januari 2014 var mitt pers på en repetition. Och då var jag egentligen ganska sliten i bena. In your face 2014!
Till trots för mycket strävande och slit, är jag tacksam för mitt beslut på Bali, och vart det har fört mig i löpet av året. Jag har stor tro på att det bara är utanför komfortzonen vi kan växa som människor, och det känns som att jag stora delar av året har uppehållit mig här! Jag tror också att 2015 blir ännu bättre än 2014, och väntar spänt på vad året har att erbjuda!
