God Jul!

God jul till er alla! Må gott och ta hand om varandra! Ät inte så mycket att ni får ont i magen, och rör lite på er mellan alla bjudningar och konfektaskar!

Jag har igen blivit snuvig, så jag håller mig till att bara yoga tills jag blir frisk. Inte så bara heller, tycker det är ett bra sätt för att få julfrid i själen! Min favoritdam på youtube, Esther delar med sig yogaövningar. Do it!

Vissa luftar hundar, andra luftar kappsäckar!

Ibland undrar jag vem det är som är regissören i mitt liv. Han eller hon borde vissa dagar få ett pris för bästa komedi-serie, eller nåt. Under Norges-visiten har jag fått bo på landet i Nittedal, ca 30 km utanför Oslo, där mina finländska familjebekanta så snällt har öppnat dörrarna för mig. När jag och värdinnan i allsköns ro drack förmiddagskaffe, glömde vi bort tiden lite, och var tvungna att stressa för att jag skulle hinna med bussen in till stan. På väg ut genom dörren försökte jag multi-taska för att spara tid. Jag klädde på mig, satte på mig ryggsäcken och höll i telefonen samtidigt. Plötsligt såg jag telefonen falla på terrassen, och bitarna flyga åt olika håll. Schwish och plopp sa det, så hade själva telefonen glidit över hela terrassparketten och fallit rakt ner i den enda springan som var stor nog för en telefon att falla ner i! Sim-kortet, batteriet och locket låg snällt kvar vid mina fötter och väntade. Typiskt, snart skulle bussen gå, och det var ingen chans att kunna plocka upp telefonen med bara handen. Jag som forfarande var i "don't worry - be happy"-modus efter Baliresan, tänkte äh, skit i telefonen, nu far vi till bussen. Fast jag visste att jag gick för sakta, orkade jag inte stressa. Så jag gick i lugn fart nedför den halvkilometer långa backen med min kappsäck på släp, medan värdinnan med hennes ivriga hund i koppel, gick med värdinnan på släp. Då vi nästan var framme såg jag bussen köra iväg framför mina ögon! Så då var det bara att svänga om och gå upp den långa uppförsbacken tillbaka med min 17 kg tunga väska, för långt ute på landet går inte bussarna oftare än en gång i timmen! Grannarna tittade lite konstigt på mig då jag kom tillbaka igen. Vissa luftar hundar, men jag luftar min kappsäck jag!

Medan jag väntade på bussen försökte vi så gott vi kunde att rädda min telefon. Med hammare i näven fick jag loss några spikar, men brädan den satt fast! Ingen telefon hittade vi heller! Måste ha varit en lustig syn med två kvinnor som sprang runt terrassen i den smällkalla vintern med diverse konstiga verktyg medan vi försökte komma in under den. Efter många minuters arbete gav vi oss, och spikade in spikarna på nytt. "Av jord är du kommen..." - Hejdå telefonen!

De som har följt med lite vet ju att det inte är första gången i år som jag har tappat min telefon på ett ganska otraditionellt sätt. Förstår ni nu varför jag inte äger en dyr Iphone? Den skulle inte överleva ett dygn med mig! Om någon har en extra gammal Nokia hemma, som ni inte använder, så tas den emot med tacksamhet! Jag kan lova att den får en lite värdig, men en mycket underhållande död!

Som om inte det var nog, höll jag på att bli försenad till flytoget för att jag gick runt och letade efter skor för länge! Väl inne i flyget slog jag i huvudet i bagagehyllan - inte en, men TVÅ gånger! Dessutom föll min 1-liters vattenflaska av hårdplast ur väskan när jag lyfte upp den. Och var landade den, tror ni? Jo rätt i nacken på en medpassagerare! Klant!

Har ni också rastat kappsäckar och begravt mobiltelefoner? 

Back in O-town

Ja, då var jag tillbaka i Norge och fryser. Resan gick bra, faktiskt över förväntan! Tydligen har Bali lärt mig att bli mer tålmodig och att tåla väntande bättre. Skönt att vara tillbaka, Norge och speciellt Oslo känns som hemma för mig. Men jag har nog inte helt anpassat mig ännu - det som innan Bali-uppehållet var normalt, känns nu konstigt! Temperaturen, till att börja med! Över 30 graders väderbyte känns, kan jag lova. Jag har svårt att klä mig, för det första är alla mina vinterkläder packade i olika väskor. För det andra verkar min kropp tro att det är -20 C fast det bara är -2 C, och efter vilken gradstock ska jag då klä mig? Och dessutom är det mycket svårare att bestämma vad jag ska ha på mig! I Bali behövde jag bara slänga på mig en t-skjorta och ett par skjorts. Här behövs 2 lager till, byxorna måste vara stora nog att rymma långkalsonger, och så ska allt matcha dessutom!

Men kylan är också uppfriskande, och det är mycket lättare att orka träna i minusgrader än i 30 + grader! När jag var ute och cyklade tog det en halvtimme innan jag fick upp värmen, så bara det var en ganska bra drivkraft för att hålla upp tempot. Efter 4 månader med vänstertrafik var jag också väldigt osäker på vilken sida av vägen man skulle cykla. Vänster sida kändes mest naturligt, men resonerade mig efterhand fram till att jag kanske borde byta sida!

I natt vaknade jag kl. 3, och tyckte det var morgon. Jag gick och lade mig kl. 20 också, så fick iallafall en god natts (kvälls) sömn.

Det jag kommer att sakna mest av allt med Bali alla leenden och surfningen, förstås. Och de billiga priserna! Att kunna god mat äta ute i princip varje dag, gå på spabehandlingar och ha någon annan att tvätta och stryka dina kläder är ren lyx, som jag gärna unnar mig! Höll på att svimma när jag betalade 200 kronor för en  ynka smörgås och kaffe idag! För samma pris kan du få en god 3 rätters middag med dricka på Bali!

I morgon fortsätter färden hem-hemåt - till Österbotten alltså, om någon undrade. Kvällens projekt, packa upp och packa ner. Huhhu!

Ledighet, svett och tyghandel

Vem det sen var som slog på brytaren igen tackar jag och bockar åt! Har alltså fått tillbaka energin igen! Eller egentligen behövdes väl inte så mycket mer än orden: "nu har jag fått jullov", för att sprätta tillbaka. Ledigheten har firats med lite SUP, som gick som det gick. Efter två surflektioner kändes det plötsligt onaturligt att stå på en bökig bräda och hålla en paddel i handen. Så kan det gå.

Efteråt fortsatte dagen med lite tyghandel. Hade aldrig trott att det kan vara roligt att handla tyger - men så igen är jag på Bali, där lite är som hemma. Min kära balinesiska kollega, som känner alla krokar och hörn av Bali, tog mig med till en trevåningsbutik full med tyger. Det vi inte visste var att det var rea. Allt på 50 %. Till och med min kollega blev chockerad när vi kom in, då tyger låg utspridna över hela golvet. Vi var snällt tvugna att ta av oss skorna och börja kliva över hela härligheten! 

Jag var på jakt efter silkestyg till min mor, som är sömmerska. Undrar hur mycket tyg hon hade slarvat hem härifrån? Jag köpte iallafall 5 meter för ynka 10 euro!

 Ett tag stod jag med tyger upp till knäna och grävde!

 Att en manlig expeditör (heter det så?) med munnskydd cirkulerade runt oss medan han låtsades simma och utropade "oh my god" med jämna mellanrum, gjorde direkt inte saken mindre underhållande. Dessutom hjälpte han egentligen oss inte heller, han var mest nyfiken på vilket språk vi pratade och varifrån jag kom. Bali slutar aldrig att förvåna mig!

Nu när jag har fått min energi tillbaka har jag använt morgonen till att träna lite på balkongen. Yoga-crossfit-jumppa, kan man väl säga. Antingen är jag väldigt bra på att pina mig själv, eller så är det extremt fuktigt idag. Kroppen verkar under denna höst ha hittat nya kanaler att kyla ner mig på, bl.a. på benen. Svetten rinner av mig, bokstavligen talat!

 Bildbevis.

Nu fortsätter ledigheten med lite strandvarande. Får se hur länge jag orkar sitta stilla, hur länge gissar ni?

Vem slog av brytaren?

Jag är minsann en av- och på person. Antingen är jag full av energi, och får till massa på en gång, eller så är jag det raka motsatta. Nu har jag varit i av-modus sedan jag kom hem från surfningen på lördag. Ytterst irriterande. Inte orkar jag träna, inte orkar jag vara social och trevlig. Bara blä. Så vem än som slog på min off-knapp ber jag vänligen sätta tillbaka på on!

Har hört att jag släktas min numera bortgångna far -  ska något göras, ska det göras ordentligt, annas får det vara! Och om man ska göra allt så bra som möjligt, är det kanske inte mer energi kvar till allt det andra.

Och så får jag väl kanske skylla på värmen också? Svårt att få något gjort i 30 + graders värme, herrejösses! Något sånt är nog inte min kropp lagad för! Tacka vet jag gammal nordisk vinter!

Biten av surfvågen

Känner mig aningen mörbultad idag. Orsakerna är nog många. Denna vecka har det varit mycket som ska ordnas inför terminens slut och innan både min och studenternas hemresa. På fredag arrangerade vi tillsammans med studenterna en avskedsfest med middag, tal och annan underhållning.

 Fotografering på röda mattan. 

 På lördagmorgon, efter några timmar för lite sömn blev det ett kärt återseende med dessa vågor. I går var verkligen första gången jag började få kontroll över brädan och det var otroligt roligt! Så roligt att vi var ute i nästan fyra timmar. 

Mycket ska man tåla när man leker med naturkrafterna. Du paddlar tills musklerna ömmar, du får tåla några "rundor i tvättmaskinen" om du inte hinner dyka under en våg som bryter. Fast jag smörjde mig med solfaktor 50 brände jag mig i ansiktet och på låren så det stod härliga till. Näsan rinner och ögonen svider av saltvattnet. Allt detta får man åtminståne räkna med. Har man otur kan man också förstöra leash'en och mista brädan, och därefter bli tvungen att komma sig till land utan flythjälp. Det hände mig. Min bräda brakade iväg med vågorna mot denna stora sten, och det var först när jag tagit mig upp på land som jag lättad kunde konstatera att den fortfarande var hel.

När vi närmade oss den fjärde timmen i vattnet var jag så trött och utmattad att jag just och just kom mig till land. Men ändå hade jag ett stort leende på läpparna och kände mig otroligt lycklig. Det är något speciellt med att sitta mitt i havet och spana ut över horisonten väntande på din tur att surfa och den perfekta vågen. Spänningen i att se vågen komma, och endorfinerna och glädjen när allt går perfekt och du har rest dig upp på brädan och får njuta av turen med vågen jagande bakom dig. Du är ett med vattnet och naturen. Surfning är helt klart beroendeframkallande, och det kliar redan i fingrarna för att få komma mig ut i vattnet igen! 

En dag på kontoret

En mindre vanlig dag på kontoret här på Bali kan se ut på följande sätt:

En lång bilresa 

Till en fiskodling

 För att köpa 12 sötvattenshajar

 och 12.000 småfiskar.

 För att plantera i en sjö.

 Så att lokalbefolkningen ska kunna livnära sig på fiske istället för att hugga ner träden i djungeln.

 För att besöka två barnhem

 och donera mat och kläder. 

Väloppfostrade och söta barn!

 

På Bali ryms ALLT på en moped! 

Stora som små njöt av utsikten från bilfönstret. En bra dag på jobbet!

Fiskar och självständighet

Glad självständighetsdag alla finnar! Efter några år på nacken i utlandet börjar jag bli chockerad hur man firar nationaldagen i hemlandet! Kollegorna fick stora ögon då jag spelade Finlandia-hymnen åt dem och berättade att vi var tvugna att stå i givakt (okej, kanske inte givakt, men stå iallafall) och höra på denna i lågstadiet. Firande av ett lands självständighet borde väl vara en glädjens dag, inte en dyster? Inte alla gånger jag känner mig så finsk längre, och denna dag är en sådan.

Nej, nu får jag gå och lägga mig, alarmklockan står på 05.00! Ska ut och plantera fiskar i morgon, för en del av pengarna våra studenter har samlat in under terminen. Såhär såg det ut förra veckan då mina kollegor startade projektet.

Se till att skoja till det lite nu där hemma under dagen, sitt inte bara glo på självständighetsbalen, fira lite också!

Söndagsrutiner

Tack vare herr Influensa och gårdagens migrän fick jag ändra på mina planer om att SUPa idag. Förhållandena var ändå dåliga så det var inte så farligt. Istället startade dagen som oftast med lite yoga på balkongen, efterföljt av en lugn promenad i närområdet.

"Hemma på våran gata i stan", ungefär

Ön eller molon jag hängde vid under förra förkylningen.

Pensionärer på äventyr

 Sunday market vid café Jimbaran.

Söndagsrutinen i flera veckor nu, äta fish quesadilla, ice cappuccino och kaka. Denna gång blev det morots- och ananaskaka. Mmmm!

Jo, och så har jag tagit en timmas reflexology behandling på spa också. Fot- och vad-massage the local way. Happy feet!

Men en söndag utan SUP är trots allt ingen riktig söndag, därför ger jag bara dagen 6 av 10 tår upp. (hey, det rimmade!)

Lördagssurf

Influensan har börjat släppa, trodde jag iallafall. Bestämde mig därför för att ta en privat surflektion med finska Tomi, gift med ägaren till min organic laundry. Finskalektion och surfning i ett, det kallar jag språkbad! Så vi scootrade bort till denna strand, inte så långt från Canggu på västkusten. 

 Proffsen surfar med små brädor, nybörjare som mig på longboards.

 Surfinstruktören som lever för att surfa, och jobbar för att tjäna tillräckligt för att kunna leva för sin hobby. Bra livsinställning, tycker jag! 

 Influensan tyckte inte om att vara i vattnet och gav mig migrän och illamående. Så blev en timmes surfning och en våg stående, innan jag fick ge mig.

  Men glad och förnöjd med dagen var jag ändå!

 En sån surf-reck borde jag skaffa mig till cykeln, den dagen jag blir tillräckligt bra för att kunna använda en så liten bräda! (om någon sådan dag någonsin kommer)

 Solnedgång och en gammal VW

Summa summarum gav dagen mersmak, trots migränen. Tomi är en mycket duktig instruktör, och väldigt trevlig också! (Inte alls som italienaren!!) Får försöka på nytt nästa helg kanske, om jag blivit ordentligt frisk tills dess. Ni håller tummarna väl?

Och sen då?

Eftersom tiden på Bali för denna gång snart är förbi, måste jag börja tänka på vad som händer sen, efteråt. Julen firas iallafall hem-hemma i Österbotten som vanligt, så det behöver jag inte fundera på. Så har jag redan fått flygbiljetterna för nästa termin på Bali, så det betyder väl att jag vet vad jag ska göra i mars till juni iallafall. Därför är det bara tiden mellan, dvs. januari och februari jag behöver hitta på något att göra. Att gå utan arbete i två månader är iallafall INTE ett alternativ, då hade jag blivit mer kokko än jag är från förr. Och störst chans för mig att hitta jobb är antagligen i Oslo, så därför vänder jag nu blicken västerut.

Faktiskt har jag redan nu några möjligheter för jobb i Oslo, även om ingenting är klappat och klart ännu. Så just nu väntar jag bara och hoppas på det bästa. Värre är det på boendefronten, och därför har jag börjat söka lägenhet. Tyvärr är det ännu svårare att hitta en bra lägenhet i Oslo än att det är att hitta jobb! Fram tills nu har jag på hybel.no och finn.no bara sett två kategorier av lägenheter ännu, dessa är:

1. "Too good to be true"-lägenheter, som:

• Har för dyr hyra (Går INTE med på att betala över 1000 € i månaden!)
• Har allt för hög deposition (Och INTE mer än 2000 € i deposition heller!)
• Önskar endast hyresgäster för långtidskontrakt.
• Är omöblerade.

2. Rimliga lägenheter som helt klart har sina orsaker till att vara billiga, där:

• Man måste dela rum med en 20 år gammal "partysvensk" och lägenheten med 7 andra partysvenskar!
• Det inte finns eget bad och kök inne lägenheten, enbart ett i varje våning 
• Man bor i kollektiv med konstiga folk; jag citerar annons: "vi söker en queervänlig vegetarian", eller en annan: "boende här är en 19-, 35. och 57-åring. Vi har personliga assistenter, så du måste kunna acceptera dessa i hemmet också. (Varför vill för det första någon med ett så stort åldersspridning bo tillsammans? Och varför behöver de assistent?)
• Källarvåning långt från centrum i hus med "Tyrolerstil" = 90-tals gardiner, orientalisk matta och träpanel! Usch!

Ja ni ser. Inte så lätt att hitta en bra lägenhet, om man inte badar i pengar. Men det ordnar sig säkert, det brukar det alltid göra... 

God jul?

Hallå, det är ju första december i dag!? Det betyder att det närmar sig jul, och att man borde ha julstämning. Det betyder också att jag bara har 17 dagar kvar innan jag reser! Ingen julstämning och ingen resefeber här inte. Inte längtar jag hem heller, var nu mitt hem är nuförtiden...

Kanske jultomten har tagit semester i år?

A full ten

Influensan har nått nya konstigheter. Idag har jag känt mig full. Vinglig, slapp, och redo att tuppa av i vilket som helst ögonblick. Lite hostande, och lite stegring, bara full. Konstigt.

Kom annars att tänka på att det i år blir 10 års jubileum från att jag tog studenten (gikk ut videregående). (Måste ju betyda att jag har blivit 10 år äldre också!) Jag kommer i håg att jag som 14 åring skrev i skoltidningen att jag 10 år senare skulle vara gift, ha två barn, jobba som trädgårdsmästare och bo i Nykarleby. Det har alltså nu gått 14 år sedan det, och jag är fortfarande singel, barnlös och bor på andra sidan jordklotet. Livet går inte alltid som man planerar, men tur är väl det! Mina bästa val i livet har kommit av impuls och ren slump (eller ödet?) Det är intressant hur livet formas efter val och beslut som det ibland känns som man inte varit med och planerat.

Efter studenten visste jag inte riktigt vad jag ville bli och valet stod mellan speciallärare och fysioterapeut. Så tipsade min syster mig om ergoterapi, ett yrke jag aldrig förr hört om. När jag sände in ansökan låg ergoterapi överst och kom jag in på utbildningen. Hade det inte varit för en klasskamrat på ergoterapin hade jag aldrit kommit mig till Tromsø som utbyteselev. (Själv ville jag till Australien, men tyckte det blev för omständigt och dyrt). Hade jag inte kommit till Tromsø, hade jag aldrig fortsatt studera inom idrott i Norge. Egentligen hade jag en annan linje som första val, men kom in på fysisk aktivitet och funktionsnedsättning. Som jag igen trivdes så bra med att det ledde till tre år till av studier. Här var det igen en annan klasskompis som uppmuntrade mig att våga ansöka om jobbet på Active Education, och plötsligt är jag på Bali. Som ni ser var det inte riktigt planerat. Det är inte Nykarleby, men hey, skulle nästan säga att det till och med är snäppet bättre, eller vad tycker ni? 

Inspirerande

Eftersom influensan envist är kvar i kroppen, har jag stort sett hållt mig inomhus i dag. Håller på att bli galen, igen! Dagens höjdpunkt har varit en film, hur spännande låter inte det? Okej, nog klagat.

Såg alltså en surf-film som hette "Soul surfer", som är baserad på en sann historia. Bethany Hamilton växte upp med ett surfbräde under magen/fötterna i Hawaii. Som 13 åring visste hon redan hon ville bli surfproffs. Under en surfsession blev hon attakerad av en haj, och förlorade sin vänstra arm. En månad senare var Hamilton tillbaka på surfbrädan. Hon var tvungen att igen lära sig göra det hon kunde bäst, men med en kroppsdel mindre. Lite mer än ett år senare vinner hon sin första nationella surftävling! Ännu ett bevis på hur man kan nå sina mål och drömmar, bara man är beslutsam och inte ger upp! Bra slogan också: Rise above!

Som om jag inte hade tillräckligt med våg-abstinens innan jag såg filmen.. Gaah! 

PS. Kudden funkar, förresten, har mindre ont i nacken i dag. Alltid nåt, antar jag.

Hälsa hem!

Har i dagarna under min påtvugna träningsledighet känt hur spänningen i nacken bara hopat upp sig, som alltid när jag inte får röra på mig. Igår kom mr. Spänningshuvudvärk och hälsade på. När han i morse fortfarande inte hade lämnat mig fick jag nog och tog första taxi till närmaste Tempur-distributör och köpte mig en ny kudde! På halvt pris var den också, så där gjorde jag ett kupp! På väg hem igen från det fina köpcentret, där jag just har köpt en av de dyraste kuddarna på marknaden, ser jag en man gå runt och tigga pengar i gatukorsningen. Vilken kontrast! Mannen såg ut som han hade hemiplegi, antingen medfödd eller som följd av till exempel en stroke. Jag fick både dåligt samvete för att jag just har slängt så mycket pengar på mig själv, samtidigt som jag igen en gång får en påminnelse om livets lott.

Det är få land i världen som har samma förmån som oss nordbor om att kunna styra vårt eget öde på samma sätt som vi kan. Vill du bli läkare eller advokat är det "bara" att satsa på goda betyg. Har du oturen att bli sjuk, har du rätt till samma vård, oavsett om du har försäkring eller vilken inkomst du har. Du behöver inte vara rädd för att du ska bli tvungen att hamna på gatan och att din familj inte kan försörja sig, som faktiskt är tillfället i många andra länder. Tyvärr tror jag vi många gånger tar det för givet hur bra vi faktiskt har det.

Här i Bali är man istället mer beroende av sin familj för att hjälpa en när man har det svårt, och som jag har förstått skapar detta ömsesidiga behov för att hjälpa varandra också en nära kontakt till familjemedlemmarna. Till familjen räknas förresten hela släkten här, så det är många att hjälpa, men samtidigt många att få hjälp från. Till trots för en vanlig månadslön här ligger på runt 70 euro, verkar folk vara glada och tacksamma för det de har. Inte kanske allt som är bättre i Norden i alla fall!

Om vinkelslipar

Bali slutar aldrig förvåna mig! Under dagens matinköp trodde jag nästan att jag feberhallucinerade när jag kom till grönsaksdisken. Där stod en man på en stege och jobbade med en vinkelslip så gnistorna yrde! Alla lokala gick förstås nonchalant runt som om detta var helt normalt. Mannen fortsatte sedan till mjölkdisken och sedan till fiskdisken. Jag hämtade mina bönburkar och mitt smör med hjärtat i halsgropen, och försökte hålla mig på tillräckligt långt avstånd för att inte bli träffad av gnistorna. Och vad tror ni mannen hade för arbetsklädsel? Jeans, en t-skjorta och loafers! 

Meanwhile back at home skulle det se ut på följande sätt, i en avstängd butik, förstås!:

Måste erkänna att jag inte var säker på vad mojängen hette, så var tvungen att bildgoogla innan jag skrev inlägget. Nu har jag lärt mig ett nytt ord också. Dagens ord är alltså vinkelslip, ifall någon har råkat missa det. Vinkelslip.

Barnhemsbesök i blder

Medan jag är igång slänger jag upp några bilder från lördagen också. Fotograf Richard Piscioneri förtjänar lite creds, tycker jag!

Ser lite blek ut på armarna i jämförelse med bena, i verkligheten är det nog lite mer jämt fördelat!

Vattenkrig

 Studenterna kan också leka!

 Organiserat kaos eller bara kaotiskt?

 Fina tjejen till vänster som varit på gatan sedan hon var 3 år!

Om bobbor (bakterier) och sånt

Nej, blev inte frisk över natten. Forfarande feber och har nu fått nog av att vara hemma och svettas! Så nu sitter jag i skuggan vid ett strandkafé i en skön bris och dricker is latte. Känner mig friskare här, trots att det kanske hade varit bättre för mig att hålla sig hemma i liggande ställning. Lite annorlunda att vara sjuk här än när jag hade feber sist. Då låg jag en vecka i feber i den smällkalla vintern under jullovet och frös. Här är det nästan samma temperatur i luften som i min febriga kropp!

Inte så konstigt att man blir sjuk här i troperna egentligen, minsta lilla skrapsår tar mycket längre att gro pga. fuktigheten. Tänk då att få en ordentlig skada eller infektion, vilka följder det kan ha! Det är förstås också en helt annan bakterieflora, och så är det definivt inte lika noga med hygienen här som hemma. Här följer några goda exempel på annorlunda hygienhantering:

Kommer ihåg första veckan jag var på jobb under ett möte med en lokal man som hade ansvar över några idrottsanlägg vi hyr här nere. Mitt under mötet nös han sig i handen, varefter han undersökte innehållet och plockade det bort med den andra handen. När mötet var färdigt skakade han förstås hand med oss igen. Jag som har jobbat en del på sjukhus, och blivit van med hygienrutinerna där, kan avslöja jag tvättade händerna ganska noga efter mötet!

Denna vecka har jag varit två gånger och ätit på lokala "Warunger", gatumat the local way. När vi satt och åt på det ena stället var det en unge som lekte bakom disken. Plötsligt flög hans fotboll upp mitt i maten. Kvinnan som serverade de andra kunderna plockade bort bollen, sa något i stil med "fy fy" till ungen, gav den tillbaka till ungen och fortsatte att servera av maten där bollen lite tidigare hade varit. När jag var och åt på Warung nummer två igår och skulle tvätta händerna på toaletten, kom det inget vatten! Förstås hade jag satt såpa i handen först, så fick torka bort den med toalettpapper istället. Så kan det gå.

Kan nog erkänna att jag inte är lika uppmärksam på det sterila längre. Hade blivit tungt att leva här nere med bakterieskräkk! En sak är säker, ens immunförsvar får nog väckt till liv på ett annat sätt här nere, tror det kan vara lite hälsosamt också, att inte ha det alltför kliniskt rent runt sig!

Feber och filmmaraton

Japp, så har jag blivit sjuk igen! 38,4 grader har varit rekordet för dagen. Hemma och kurerar mig med ingefärste och film. Satsar på jag är frisk igen i morgon! Önsketänkande kanske?

Slappfisk sa du?

....

Nu måste jag faktiskt få lov att skryta på mig själv, hur duktig jag har varit i dag! Har hållt mig i sängen hela dagen, och när jag var ute och åt ikväll tog jag TAXI, fastän det bara var 10 min att cykla! Verkar som om förståndet faktiskt kommer med åldern iallafall!