God Jul!

God jul till er alla! Må gott och ta hand om varandra! Ät inte så mycket att ni får ont i magen, och rör lite på er mellan alla bjudningar och konfektaskar!

Jag har igen blivit snuvig, så jag håller mig till att bara yoga tills jag blir frisk. Inte så bara heller, tycker det är ett bra sätt för att få julfrid i själen! Min favoritdam på youtube, Esther delar med sig yogaövningar. Do it!

Vissa luftar hundar, andra luftar kappsäckar!

Ibland undrar jag vem det är som är regissören i mitt liv. Han eller hon borde vissa dagar få ett pris för bästa komedi-serie, eller nåt. Under Norges-visiten har jag fått bo på landet i Nittedal, ca 30 km utanför Oslo, där mina finländska familjebekanta så snällt har öppnat dörrarna för mig. När jag och värdinnan i allsköns ro drack förmiddagskaffe, glömde vi bort tiden lite, och var tvungna att stressa för att jag skulle hinna med bussen in till stan. På väg ut genom dörren försökte jag multi-taska för att spara tid. Jag klädde på mig, satte på mig ryggsäcken och höll i telefonen samtidigt. Plötsligt såg jag telefonen falla på terrassen, och bitarna flyga åt olika håll. Schwish och plopp sa det, så hade själva telefonen glidit över hela terrassparketten och fallit rakt ner i den enda springan som var stor nog för en telefon att falla ner i! Sim-kortet, batteriet och locket låg snällt kvar vid mina fötter och väntade. Typiskt, snart skulle bussen gå, och det var ingen chans att kunna plocka upp telefonen med bara handen. Jag som forfarande var i "don't worry - be happy"-modus efter Baliresan, tänkte äh, skit i telefonen, nu far vi till bussen. Fast jag visste att jag gick för sakta, orkade jag inte stressa. Så jag gick i lugn fart nedför den halvkilometer långa backen med min kappsäck på släp, medan värdinnan med hennes ivriga hund i koppel, gick med värdinnan på släp. Då vi nästan var framme såg jag bussen köra iväg framför mina ögon! Så då var det bara att svänga om och gå upp den långa uppförsbacken tillbaka med min 17 kg tunga väska, för långt ute på landet går inte bussarna oftare än en gång i timmen! Grannarna tittade lite konstigt på mig då jag kom tillbaka igen. Vissa luftar hundar, men jag luftar min kappsäck jag!

Medan jag väntade på bussen försökte vi så gott vi kunde att rädda min telefon. Med hammare i näven fick jag loss några spikar, men brädan den satt fast! Ingen telefon hittade vi heller! Måste ha varit en lustig syn med två kvinnor som sprang runt terrassen i den smällkalla vintern med diverse konstiga verktyg medan vi försökte komma in under den. Efter många minuters arbete gav vi oss, och spikade in spikarna på nytt. "Av jord är du kommen..." - Hejdå telefonen!

De som har följt med lite vet ju att det inte är första gången i år som jag har tappat min telefon på ett ganska otraditionellt sätt. Förstår ni nu varför jag inte äger en dyr Iphone? Den skulle inte överleva ett dygn med mig! Om någon har en extra gammal Nokia hemma, som ni inte använder, så tas den emot med tacksamhet! Jag kan lova att den får en lite värdig, men en mycket underhållande död!

Som om inte det var nog, höll jag på att bli försenad till flytoget för att jag gick runt och letade efter skor för länge! Väl inne i flyget slog jag i huvudet i bagagehyllan - inte en, men TVÅ gånger! Dessutom föll min 1-liters vattenflaska av hårdplast ur väskan när jag lyfte upp den. Och var landade den, tror ni? Jo rätt i nacken på en medpassagerare! Klant!

Har ni också rastat kappsäckar och begravt mobiltelefoner? 

Back in O-town

Ja, då var jag tillbaka i Norge och fryser. Resan gick bra, faktiskt över förväntan! Tydligen har Bali lärt mig att bli mer tålmodig och att tåla väntande bättre. Skönt att vara tillbaka, Norge och speciellt Oslo känns som hemma för mig. Men jag har nog inte helt anpassat mig ännu - det som innan Bali-uppehållet var normalt, känns nu konstigt! Temperaturen, till att börja med! Över 30 graders väderbyte känns, kan jag lova. Jag har svårt att klä mig, för det första är alla mina vinterkläder packade i olika väskor. För det andra verkar min kropp tro att det är -20 C fast det bara är -2 C, och efter vilken gradstock ska jag då klä mig? Och dessutom är det mycket svårare att bestämma vad jag ska ha på mig! I Bali behövde jag bara slänga på mig en t-skjorta och ett par skjorts. Här behövs 2 lager till, byxorna måste vara stora nog att rymma långkalsonger, och så ska allt matcha dessutom!

Men kylan är också uppfriskande, och det är mycket lättare att orka träna i minusgrader än i 30 + grader! När jag var ute och cyklade tog det en halvtimme innan jag fick upp värmen, så bara det var en ganska bra drivkraft för att hålla upp tempot. Efter 4 månader med vänstertrafik var jag också väldigt osäker på vilken sida av vägen man skulle cykla. Vänster sida kändes mest naturligt, men resonerade mig efterhand fram till att jag kanske borde byta sida!

I natt vaknade jag kl. 3, och tyckte det var morgon. Jag gick och lade mig kl. 20 också, så fick iallafall en god natts (kvälls) sömn.

Det jag kommer att sakna mest av allt med Bali alla leenden och surfningen, förstås. Och de billiga priserna! Att kunna god mat äta ute i princip varje dag, gå på spabehandlingar och ha någon annan att tvätta och stryka dina kläder är ren lyx, som jag gärna unnar mig! Höll på att svimma när jag betalade 200 kronor för en  ynka smörgås och kaffe idag! För samma pris kan du få en god 3 rätters middag med dricka på Bali!

I morgon fortsätter färden hem-hemåt - till Österbotten alltså, om någon undrade. Kvällens projekt, packa upp och packa ner. Huhhu!

Ledighet, svett och tyghandel

Vem det sen var som slog på brytaren igen tackar jag och bockar åt! Har alltså fått tillbaka energin igen! Eller egentligen behövdes väl inte så mycket mer än orden: "nu har jag fått jullov", för att sprätta tillbaka. Ledigheten har firats med lite SUP, som gick som det gick. Efter två surflektioner kändes det plötsligt onaturligt att stå på en bökig bräda och hålla en paddel i handen. Så kan det gå.

Efteråt fortsatte dagen med lite tyghandel. Hade aldrig trott att det kan vara roligt att handla tyger - men så igen är jag på Bali, där lite är som hemma. Min kära balinesiska kollega, som känner alla krokar och hörn av Bali, tog mig med till en trevåningsbutik full med tyger. Det vi inte visste var att det var rea. Allt på 50 %. Till och med min kollega blev chockerad när vi kom in, då tyger låg utspridna över hela golvet. Vi var snällt tvugna att ta av oss skorna och börja kliva över hela härligheten! 

Jag var på jakt efter silkestyg till min mor, som är sömmerska. Undrar hur mycket tyg hon hade slarvat hem härifrån? Jag köpte iallafall 5 meter för ynka 10 euro!

 Ett tag stod jag med tyger upp till knäna och grävde!

 Att en manlig expeditör (heter det så?) med munnskydd cirkulerade runt oss medan han låtsades simma och utropade "oh my god" med jämna mellanrum, gjorde direkt inte saken mindre underhållande. Dessutom hjälpte han egentligen oss inte heller, han var mest nyfiken på vilket språk vi pratade och varifrån jag kom. Bali slutar aldrig att förvåna mig!

Nu när jag har fått min energi tillbaka har jag använt morgonen till att träna lite på balkongen. Yoga-crossfit-jumppa, kan man väl säga. Antingen är jag väldigt bra på att pina mig själv, eller så är det extremt fuktigt idag. Kroppen verkar under denna höst ha hittat nya kanaler att kyla ner mig på, bl.a. på benen. Svetten rinner av mig, bokstavligen talat!

 Bildbevis.

Nu fortsätter ledigheten med lite strandvarande. Får se hur länge jag orkar sitta stilla, hur länge gissar ni?

Vem slog av brytaren?

Jag är minsann en av- och på person. Antingen är jag full av energi, och får till massa på en gång, eller så är jag det raka motsatta. Nu har jag varit i av-modus sedan jag kom hem från surfningen på lördag. Ytterst irriterande. Inte orkar jag träna, inte orkar jag vara social och trevlig. Bara blä. Så vem än som slog på min off-knapp ber jag vänligen sätta tillbaka på on!

Har hört att jag släktas min numera bortgångna far -  ska något göras, ska det göras ordentligt, annas får det vara! Och om man ska göra allt så bra som möjligt, är det kanske inte mer energi kvar till allt det andra.

Och så får jag väl kanske skylla på värmen också? Svårt att få något gjort i 30 + graders värme, herrejösses! Något sånt är nog inte min kropp lagad för! Tacka vet jag gammal nordisk vinter!

Biten av surfvågen

Känner mig aningen mörbultad idag. Orsakerna är nog många. Denna vecka har det varit mycket som ska ordnas inför terminens slut och innan både min och studenternas hemresa. På fredag arrangerade vi tillsammans med studenterna en avskedsfest med middag, tal och annan underhållning.

 Fotografering på röda mattan. 

 På lördagmorgon, efter några timmar för lite sömn blev det ett kärt återseende med dessa vågor. I går var verkligen första gången jag började få kontroll över brädan och det var otroligt roligt! Så roligt att vi var ute i nästan fyra timmar. 

Mycket ska man tåla när man leker med naturkrafterna. Du paddlar tills musklerna ömmar, du får tåla några "rundor i tvättmaskinen" om du inte hinner dyka under en våg som bryter. Fast jag smörjde mig med solfaktor 50 brände jag mig i ansiktet och på låren så det stod härliga till. Näsan rinner och ögonen svider av saltvattnet. Allt detta får man åtminståne räkna med. Har man otur kan man också förstöra leash'en och mista brädan, och därefter bli tvungen att komma sig till land utan flythjälp. Det hände mig. Min bräda brakade iväg med vågorna mot denna stora sten, och det var först när jag tagit mig upp på land som jag lättad kunde konstatera att den fortfarande var hel.

När vi närmade oss den fjärde timmen i vattnet var jag så trött och utmattad att jag just och just kom mig till land. Men ändå hade jag ett stort leende på läpparna och kände mig otroligt lycklig. Det är något speciellt med att sitta mitt i havet och spana ut över horisonten väntande på din tur att surfa och den perfekta vågen. Spänningen i att se vågen komma, och endorfinerna och glädjen när allt går perfekt och du har rest dig upp på brädan och får njuta av turen med vågen jagande bakom dig. Du är ett med vattnet och naturen. Surfning är helt klart beroendeframkallande, och det kliar redan i fingrarna för att få komma mig ut i vattnet igen! 

En dag på kontoret

En mindre vanlig dag på kontoret här på Bali kan se ut på följande sätt:

En lång bilresa 

Till en fiskodling

 För att köpa 12 sötvattenshajar

 och 12.000 småfiskar.

 För att plantera i en sjö.

 Så att lokalbefolkningen ska kunna livnära sig på fiske istället för att hugga ner träden i djungeln.

 För att besöka två barnhem

 och donera mat och kläder. 

Väloppfostrade och söta barn!

 

På Bali ryms ALLT på en moped! 

Stora som små njöt av utsikten från bilfönstret. En bra dag på jobbet!

Fiskar och självständighet

Glad självständighetsdag alla finnar! Efter några år på nacken i utlandet börjar jag bli chockerad hur man firar nationaldagen i hemlandet! Kollegorna fick stora ögon då jag spelade Finlandia-hymnen åt dem och berättade att vi var tvugna att stå i givakt (okej, kanske inte givakt, men stå iallafall) och höra på denna i lågstadiet. Firande av ett lands självständighet borde väl vara en glädjens dag, inte en dyster? Inte alla gånger jag känner mig så finsk längre, och denna dag är en sådan.

Nej, nu får jag gå och lägga mig, alarmklockan står på 05.00! Ska ut och plantera fiskar i morgon, för en del av pengarna våra studenter har samlat in under terminen. Såhär såg det ut förra veckan då mina kollegor startade projektet.

Se till att skoja till det lite nu där hemma under dagen, sitt inte bara glo på självständighetsbalen, fira lite också!

Söndagsrutiner

Tack vare herr Influensa och gårdagens migrän fick jag ändra på mina planer om att SUPa idag. Förhållandena var ändå dåliga så det var inte så farligt. Istället startade dagen som oftast med lite yoga på balkongen, efterföljt av en lugn promenad i närområdet.

"Hemma på våran gata i stan", ungefär

Ön eller molon jag hängde vid under förra förkylningen.

Pensionärer på äventyr

 Sunday market vid café Jimbaran.

Söndagsrutinen i flera veckor nu, äta fish quesadilla, ice cappuccino och kaka. Denna gång blev det morots- och ananaskaka. Mmmm!

Jo, och så har jag tagit en timmas reflexology behandling på spa också. Fot- och vad-massage the local way. Happy feet!

Men en söndag utan SUP är trots allt ingen riktig söndag, därför ger jag bara dagen 6 av 10 tår upp. (hey, det rimmade!)

Lördagssurf

Influensan har börjat släppa, trodde jag iallafall. Bestämde mig därför för att ta en privat surflektion med finska Tomi, gift med ägaren till min organic laundry. Finskalektion och surfning i ett, det kallar jag språkbad! Så vi scootrade bort till denna strand, inte så långt från Canggu på västkusten. 

 Proffsen surfar med små brädor, nybörjare som mig på longboards.

 Surfinstruktören som lever för att surfa, och jobbar för att tjäna tillräckligt för att kunna leva för sin hobby. Bra livsinställning, tycker jag! 

 Influensan tyckte inte om att vara i vattnet och gav mig migrän och illamående. Så blev en timmes surfning och en våg stående, innan jag fick ge mig.

  Men glad och förnöjd med dagen var jag ändå!

 En sån surf-reck borde jag skaffa mig till cykeln, den dagen jag blir tillräckligt bra för att kunna använda en så liten bräda! (om någon sådan dag någonsin kommer)

 Solnedgång och en gammal VW

Summa summarum gav dagen mersmak, trots migränen. Tomi är en mycket duktig instruktör, och väldigt trevlig också! (Inte alls som italienaren!!) Får försöka på nytt nästa helg kanske, om jag blivit ordentligt frisk tills dess. Ni håller tummarna väl?

Och sen då?

Eftersom tiden på Bali för denna gång snart är förbi, måste jag börja tänka på vad som händer sen, efteråt. Julen firas iallafall hem-hemma i Österbotten som vanligt, så det behöver jag inte fundera på. Så har jag redan fått flygbiljetterna för nästa termin på Bali, så det betyder väl att jag vet vad jag ska göra i mars till juni iallafall. Därför är det bara tiden mellan, dvs. januari och februari jag behöver hitta på något att göra. Att gå utan arbete i två månader är iallafall INTE ett alternativ, då hade jag blivit mer kokko än jag är från förr. Och störst chans för mig att hitta jobb är antagligen i Oslo, så därför vänder jag nu blicken västerut.

Faktiskt har jag redan nu några möjligheter för jobb i Oslo, även om ingenting är klappat och klart ännu. Så just nu väntar jag bara och hoppas på det bästa. Värre är det på boendefronten, och därför har jag börjat söka lägenhet. Tyvärr är det ännu svårare att hitta en bra lägenhet i Oslo än att det är att hitta jobb! Fram tills nu har jag på hybel.no och finn.no bara sett två kategorier av lägenheter ännu, dessa är:

1. "Too good to be true"-lägenheter, som:

• Har för dyr hyra (Går INTE med på att betala över 1000 € i månaden!)
• Har allt för hög deposition (Och INTE mer än 2000 € i deposition heller!)
• Önskar endast hyresgäster för långtidskontrakt.
• Är omöblerade.

2. Rimliga lägenheter som helt klart har sina orsaker till att vara billiga, där:

• Man måste dela rum med en 20 år gammal "partysvensk" och lägenheten med 7 andra partysvenskar!
• Det inte finns eget bad och kök inne lägenheten, enbart ett i varje våning 
• Man bor i kollektiv med konstiga folk; jag citerar annons: "vi söker en queervänlig vegetarian", eller en annan: "boende här är en 19-, 35. och 57-åring. Vi har personliga assistenter, så du måste kunna acceptera dessa i hemmet också. (Varför vill för det första någon med ett så stort åldersspridning bo tillsammans? Och varför behöver de assistent?)
• Källarvåning långt från centrum i hus med "Tyrolerstil" = 90-tals gardiner, orientalisk matta och träpanel! Usch!

Ja ni ser. Inte så lätt att hitta en bra lägenhet, om man inte badar i pengar. Men det ordnar sig säkert, det brukar det alltid göra... 

God jul?

Hallå, det är ju första december i dag!? Det betyder att det närmar sig jul, och att man borde ha julstämning. Det betyder också att jag bara har 17 dagar kvar innan jag reser! Ingen julstämning och ingen resefeber här inte. Inte längtar jag hem heller, var nu mitt hem är nuförtiden...

Kanske jultomten har tagit semester i år?