Visar inlägg med etikett fjäll. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fjäll. Visa alla inlägg

söndag 12 april 2015

Välkommen vår!

Det gror och knoppas. Solen skiner och fåglarna kvittrar! I april! För den tidigare fjällgeten är detta lyx delux! I fjället blev långkalsongerna blev aldrig packat bort för säsongen, för hela året var en enda stor långkalsongsäsong! Så nu njuter jag.
Att jag dessutom har hittat en ny lya är heller inte så dumt. Riktigt alla punkterna på förra inlägget blev inte infriade, men den är iallafall stor och rimlig. (För att vara Oslo. Att lägga över 1000 euro i hyra i månaden för en tvåa strider mot allt sunt förnuft.) I morgon skriver jag kontrakt, så kan jag flytta in till första maj. Lägenheten är lite fulgammalt charmig. Inga möbler finns där heller. Det får bli vårens och sommarens projekt. Möbeljakt på loppis och inredning efter behag. Jag måste ju hinna träna också!
Efter att ha tillbringat de två sista vårarna till fjälls, en på Bali, och våren innan dessförinnan i mastergrads-stress, är en vanlig Oslovår riktigt varmt välkommen.

torsdag 1 januari 2015

Årskavalkad 2014

Om jag med ett ord skulle beskriva 2014 skulle ordet vara arbetssamt. Kanske ett lite dystert ord att välja representera ett helt år, men det är så det känns när jag ser tillbaka på det. Under Baliresan i oktober 2013 bestämde jag mig för att 2014 var året att (igen) riva upp rötterna och starta på nytt.  
Till Beitostølen kom jag i 2012 för att bygga upp min CV och få kött på mina terapeutben. Jag visste redan när jag tackade ja till tjänsten att fjällivet i en ort med 300 lokalinvånare inte ville vara något jag skulle trivas med. Ordet kulturchock beskriver ganska milt upplevelsen av att flytta från Bali till Beitostølen! Jobbet var lärorikt och givande, men det sociala nätverket var allt för litet. 

I 2014 tänkte jag optimistiskt att två bachelorgrader, en mastergrad och färsk arbetserfarenhet skulle göra jobbansökningsprocessen smidig, och att jag borde vara stationerad i Oslo senast till sommaren. Det tog lite längre än så - intressanta jobb i fast tjänst var få, och jag började bli otålig. Jag har aldrig varit bra på att vänta, och 2014 var inget undantag. Osäkerheten runt när, var, om och hur tyngde på mina axlar. 

I maj lossnade det, och jag blev erbjuden tjänst som rådgivare på hjälpmedelcentralen i Oslo och Akershus. Jag tackade ja till jobbet redan innan min blivande gruppledare hann säga vilken lön jag skulle få. Med sommaren kom en tre månader lång uppsägningstid. Jag trodde aldrig hösten skulle komma! 

Hösten kom till slut, och nya jobbet visade sig vara riktigt bra - krävande, men bra. Jag fick sätta mig in i nya datasystem, Norges förvaltningssystem, och prisförhandlingarna till elektriska rullstolar, arbetsstolar och barnvagnar! 
Samtidigt försökte jag bygga upp ett nytt socialt nätverk, igen. Hängde mycket av min fritid i min box Oslo Crossfit. Här var det gott att vara med många likasinnade. Mina medatleter och tränare gör mig till en bättre människa bit för bit, muskelcell för muskelcell. Som för att sätta spiken i kistan för året tog jag på årets sista dag tre repetitioner av 85 kg i knäböj, som i januari 2014 var mitt pers på en repetition. Och då var jag egentligen ganska sliten i bena. In your face 2014!

Till trots för mycket strävande och slit, är jag tacksam för mitt beslut på Bali, och vart det har fört mig i löpet av året. Jag har stor tro på att det bara är utanför komfortzonen vi kan växa som människor, och det känns som att jag stora delar av året har uppehållit mig här! Jag tror också att 2015 blir ännu bättre än 2014, och väntar spänt på vad året har att erbjuda!

lördag 23 augusti 2014

Sommaren som kom och gick

Eftersom mitt sista blogginlägg har bilder med snö på Bitihorn, är det kanske tid för ett nytt. Speciellt passande i dag, eftersom säsongens första snöfall föll på Bitihorn precis i dag! Har jag hört, för själv njuter jag av sensommarvärmen i Oslo i helgen.
På toppen av Bitihorn. Dagens bild från Grønolen fjellgårds facebooksida 

Mycket nytt på gång just nu. De flesta av helgerna i juli och augusti har spenderats i nya hyreslägenheten i Oslo på Sagene, medan jag fortfarande jobbar i vardagarna i Beitostølen. Efter den tre veckor långa semestern i början på juli var jag ganska färdig med livet som fjällget, och det har mentalt varit ganska tungt att stå med en fot på  Beitostølen och en i Oslo. Lite som att uppehålla sig i "transfer" på en flygplats - du bara väntar på att komma fram till slutdestinationen. Det har inte heller hjälpt att mina gamla kollegor tycker det är lite onödigt att jag har tänkt byta jobb, och menar jag hellre borde stanna kvar på Beitostølen. 

Nästa vecka samma tid är jag officiellt Oslobo igen. Fem dagar med jobb kvar på Beitostølen, 9 dagar tills jag börjar i ny jobb i Oslo. Som nästan inflyttad stadsbo passar jag förstås på att njuta vädret till skogs. Jag verkar passa bättre som skogstroll än fjällget, för oj vad jag njöt av cykelturen i dessa landskap i dag! 
Meanwhile in Oslo (gammal bild)


Spännande höst i möte. Nya äventyr i min gamla hemstad väntar.

lördag 31 maj 2014

Det går mot ljusare tider

Saker och ting har en märklig förmåga att alltid ordna sig. Sedan förra blogginlägg har jag gått från att vara i ett ganska desperat tillstånd till att sväva runt i lyckorus, ungefär. Som jag skrev tidigare i år hade jag stora förväntningar för år 2014. Mål 1 är nu uppnått: Jag har fått jobb i Oslo! Från september blir jag asfalttjej igen i tigerstaden. Innan det har jag bl.a. 3 veckors semester att se fram emot. Det går mot ljusare tider!
Dags att gå nya vägar
Apropå ljusare tider, så tror jag vintersäsongen får vara avslutad också till fjälls. Såhär såg mina sista svängar ut i måndags.

söndag 4 maj 2014

Om expeditioner och rastlöshet

Jag är en rastlös själ. Helst skulle det få hända något spännande mest hela tiden. Vardagslivet är det inte så noga med. I sinnet har jag redan flyttat till Oslo, för att uppleva nya äventyr där. Problemet är bara att jag inte har fått något jobb ännu, och går otålmodigt och trampar på Beitostølen.

Den spännande jobbintervjun jag skrev om i förra inlägget tyckte jag själv gick ganska bra, men eftersom jag ännu inte fått något svar därifrån, börjar hoppet sina. Den spännande jobbintervjun var en tjänst som barmarkstränare för Norges worldcuplag i alpint, med 50 sökare! Tjänsten hade passat mig som hand i handsken, massa utmaningar och spänning, hela tiden! Det känns lite bittert att ge upp drömjobbet.

Därför klamrar jag mig bäst jag kan till detta visdomsuttryck:
Du är precis där du ska vara. Just nu. 

Hade jag inte varit i Beitostølen just nu, hade jag missat en av mina starkaste upplevelser. 
Vår kära, smarta och omsorgsfulla kollega Hilde har i 18 år haft en dröm. En dröm att bestiga Beitostølens mest kännspaka topp, Bitihorn. Det som har hindrat henne är hennes egna ben. Hilde sitter i rullstol. Vi bestämde oss för att göra något åt saken. Tidigt på torsdagen den 1. maj samlades en god gäng entusiastiska folk vid foten av fjället. En kylig vårbris och knallblå himmel mötte oss. Vi hade ca 600 höjdmeters stigning att bestiga framför oss i brant terräng. En riktig ekspedition. Med oss hade vi fyra fysioterapeuter, två ergoterapeuter, en läkare, en friluftslivexpert, en idrottspedagog och en bibliotekarie! Var det någon som skulle klara utmaningen, så var det väl oss. Vi packade fram tre fjällpulkor, randonneskidor och stighudar, snösko, en biski glide och en skidkälke. Off we go!
Ekspeditionen är igång, med Bitihorn i bakgrunden.
Hilde och jag i gott driv framåt. 
Stigningen börjar.
Glada miner hela vägen!
Det börjar bli brant.
Toppen är nådd. Var inte många torra ögonkrokar, inte mina heller.
Utsikten.
Hilde i trygga händer på väg ner den brantaste delen i pulka.
Resten av nedkörningen i biski!


Ekspeditionen kunde inte ha gått bättre. Alla samarbetade så bra tillsammans, vi hade alla vår roll och  utfyllde varandra. Vi hade naturliga ledare och beslutstagare, fotografer, humörspridare och arbetsmyror. Alla hjälptes vi åt för att meter för meter närma oss toppen och ned igen på ett tryggt och effektivt sätt. Rutten som vanligen tar 2 timmar, tog på torsdagen 10 timmar. Men det gjorde ingenting! Vi jobbade tillsammans mot något som var större än oss själva. Vi var mission impossible, och åstadkom något fantastiskt. Tillsammans blev vi Hildes ben för dagen, som gjorde att hon fick uppfylla sin 18 år gamla dröm. Just då gjorde det ingenting att Oslo inte låg framför mina fötter, för jag var precis där jag skulle vara.  

måndag 21 april 2014

Påsksaldon och bildkavalkad

Två toppturer, en tur på fjällskidor, två dagar i backen - en med skidor och en med snowboard. Massa god mat med i gott sällskap och kaffepauser med bedårande utsikt. En solbränd panna och många skrattkulor. Påsken har levererat i år och jag har njutit för fulla muggar! En aldrig så liten bilduppdatering ska ni få.
Høgdebrotet 2226 m.o.h.
Tjønnholstinden 2331 m.o.h.
Kaffe vid Glupen på Valdresflya 
Bitihorn 1607 m.o.h.
Lunch med utsikt över Torfinnsbu och Bygdin
Synshorn 1475 m.o.h.
Bygdin
Värmegrytan

I morgon är det tillbaka till vardagen, så en liten runda till Oslo på en mycket spännande jobbintervju. Ni håller väl tummarna?

söndag 30 mars 2014

Vår i fjällen

Det är vår i luften, också i fjällen. Även om snödjupet fortfarande är över en meter, så har i alla fall solen har äntligen börjat lysa med sin närvaro. Här kan vi vara glada om snön har smultit till juni!

Hursomhelst - denna lördag, när sikten var god - ungefär för första gång för i år, passade vi på att leka lite i en fjällsida. Närmare bestämt den som kan skymta bakerst till höger på bilden nedanför:
  Efter nästan 4 timmars traskande uppåt, varm och svettig, fick vi njuta utsikten på toppen.
 
Så bar det ned igen med mjölksyre-stinna lår.
En ganska ok dag!

söndag 23 juni 2013

Sommar och sommarmat

Ååå så skönt med sommar! Även om temperaturerna inte är lika höga som på låglandet, har fjällsommaren också sina fördelar:
I natt har jag sovit 10 timmar, även utan midsommarfirande. Det finns väl inte bättre sätt att vakna på en lat söndagsmorgon än att unna sig en god brunch, som till exempel denna:
Smörstekta zucchiniskivor smaksatta med soyasås
 Salsa med hackade tomater, koriander, chili, vitlök, ingefära, extra virgin olja, lime, salt och peppar. Somrigt tillbehör gott till det mesta!
Och omelett. Voila!

Måste provas, speciellt salsan! Jag har aldrig tyckt om koriander förr, men med denna salsan är örten förlåten!

Skön söndag allihopa!

måndag 20 maj 2013

Hemskt mycket firande

Ännu en långhelg! Fredag 17.e maj (Norges nationaldag) firades med champagnefrukost och parad med kollegor. På lördag blev det lyxigt varmt och nästan t-shortsväder, så jag satte mig på cykeln och hälsade på vintern lite högre upp till fjälls. Tydligen hade jag inte fått nog av kylan. Som ni ser på bilderna är det på över 1000 m.ö.h fortfarande ganska mycket snö.
 
...Medan det är betydligt mindre av varan på våra 800 m.ö.h.
Söndagen, hör och häpna, red jag inte bara på en, men TVÅ hästar! Min granne skulle motionera jobbets 6 hästar, och jag erbjöd mig att hjälpa. Kändes lite ringrostigt att sadla och borsta de stora fyrbenta, men det gick det också. Häst häst häst.
Så har vi grillat på terrassen två hela gånger i härligt väder. Hurra för vår!
Efter dagens tunga träning firade jag mig själv, för att jag är så hurja, med hemlagad hälsoglass! Tyvärr hann jag inte få någon bild av godsaken, den försvann i magen innan kameran kom fram. Men jag delar med mig av receptet, bara för att ni är så snälla!

Kokos- och bärglass, 1 portion:
200 g extra tjock kokosmjölk (grädde funkar också)
Dina favvo-frysta bär (jag använde hallon)
Valfri krydda
Mixa samman till glasskonsistens - blir det för löst tillsätter du mer bär, och motsatt. Är gott att blanda med t.ex. rå kakaopulver, kardemumma eller vanilj. Cashewnötter i mixen gör också susen!

Ät upp genast, eller sätt i frysen, om du orkar vänta.


Efter fyra dagars firande ska jag väl orka en ny fyradagars arbetsvecka.

söndag 21 april 2013

Helgens lekstuga

Lite bilder från helgens lekstugor i närområdet. Ja, det är upp till er att bestämma om sådana lekstugor hade fallt i smak. Det gjorde det i alla fall för mig!
Höjdmetrarna färdigt stigna på lördag. Destination namnlös topp. 
Nedkörningen kan börja, halleluja!
 Söndagens destination kan ses på denna bild. Nedkörning från topp till botten på höger sida av "triangelfjället". Oh joy!
 Här går det uppåt!
 Belöningen för slitet!
Vårt vita paradis!

måndag 1 april 2013

En liten norsk påskberättelse

I Norge är Jesu uppståndelse inte så viktig under påsken. Istället sätter sig Ola Nordmann i bilen och kör i kö upp til fjället; skidar, äter apelsiner, ser på krim-serier och slickar sol på framgrävda snöbänkar. När man är en av 282 fastboende på Beitostølen och den fredliga landsbygden plötsligt blir invaderat av 15.000 stadsfolk i dyra kläder och bilar, känns hemmet plötsligt inte längre som hemma. Vilken tur att jag börjar bli lokalkänd och vet om äventyrligt fina turistfria ställen! Även vädret har varit sagolikt bra! Min hals verkar bara bli blekare, medan ansiktet bara blir brunare! Sköna påsklov!
På söndagen fick jag sällskap av denna trevliga tjej. Vi diskuterade bland annat hur det verkar som personlighet och temperament är med och styr vilket behov man har för att få utlopp för energi. Vi kom fram till att vi båda, och andra runt oss, har stor nytta av att vi tränar hårt, för att få slätat ut topparna av våra humörsvängar!
Solen har gett skarföre, som är mindre roligt i branta stigningar! Med en hård medvind, var nedkörningen rätt så läsking. Men vi blev eniga om att sådana turer bara är hälsosamma för att kunna pressa våra egna gränser. Astrid Lindgren får sagt det, som vanligt. Ur bröderna Lejonhjärta:

"Det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort!"

Om man inte vågar ta risker i livet, och aldrig går utanför sina komfortzoner, utvecklas man aldrig, men är och förblir den samma.
Med dessa ord färskt i minnet blev dagens tur av en slump utanför komfortzonen. Min kollega och jag, som båda tycker om att klättra, hittade ett klätterparti som såg roligt ut. Plötsligt var det både brantare och isigare än vi hade tänkt! Och när du först börjat klättra, är det ingen väg ner. Så vi klättrade med hjärtat i halsen och med full koncentration, för att inte göra ett felsteg. Vi kom upp med adrenalinet pumpande i blodet, och utan en skråma på våra kroppar!

Om jag aldrig skulle spränga mina gränser och göra obekväma val, hade jag garanterat hanterat stress sämre, och haft betydligt mindre tillit til mina egna färdigheter.
Har du också gått utanför din komfortzon i påsk?