One week down, one to go

Så mycket på gång i Bali att bloggandet inte blir prioriterat. Så mycket att det känns som jag redan varit här en månad! I morgon tar jag semester från semestern och drar på 3 dagars båt- och surftur. Blir så bra så! Lite bilder på veckan som gått, varsågoda. 

Min nya kärlek - surfbrädan

 SUP på spegelblankt vatten och fina vågor!

 Beach- och poolhäng på Potatohead, i Seminyak

Mera strand, i södra Bali. Kokosnötskål!

 3-4 m höga vågor. Jag vågade inte ut med nya brädan.

Hemborta

En liten rapport från andra sidan jorden. Hade glömt hur bra det var på Bali. Mindes att det var bra, men inte så bra! Alla sinnen väcks, den heta luften, alla dofter, smaker och färger! Det blir som en liten explosion i huvudet när man stiger ut från  flygplatsen. Mitt paradis känns så avlägset som det går att komma från vardagen i fjällen. Det känns nästan som en dröm att vara här. Och ändå styrs cykeln automatisk dit den ska, och indonesiska ord ploppar ut av munnen, som jag inte ens visste jag kunde. Känns som jag är hemma, fast borta. 

 Hemmaträdgården och uteduschen

 Ceremoni på stranden

Har fått mycket Bali för pengarna i dag. Vaknade redan kl. 6, och mina gamla kollegor hade fullspikat program. Det var gemensam frukost, SUP, solhäng, lunch, utflykt och sushi! Om alla dagar under semestern blir lika bra, vet jag inte om jag alls ids flyga tillbaka till vintern i Norge! 

Rastlösa Jenny

Redan från barnsben har jag varit rastlös. 

Jenny, två år.

Jag tröttnar fort på saker och ting, inte minst när det kommer till arbeten. Eller boplatser. Varför hålla sig på ett ställe, då det finns så många outforskade platser runt omkring i världen? Nu har jag varit på samma boplats i flere månader, fem faktiskt! Och jag börjar bli lite less. Samma rutiner dag ut och dag in, samma människor. Missförstå mig rätt, jag trivs på jobbet, och umgås med trevliga människor! Det är bara lite för lite variation för lilla rastlösa mig.

Jag har redan börjat dagdrömma om nästa projekt. För nuvarande boplats blir INTE den sista för denna flicka. Men möjligheterna är ju så många! Vad vill jag jobba med, i vilken land och världsdel vill jag bo? Ska jag prova mig på Nya Zeeland, eller något annat fint surfarland, eller flytta till en annan stad i Norge? Ska jag göra volontärarbete, tjäna mig rik på norska oljepengar och resa runt och driva dank resten av tiden? Eller ska jag satsa på egen firma?

Vad skulle du göra ifall du kunde göra något helt annorlunda med ditt liv?

Sluta aldrig leka!

Barn lär genom lek. De utforskar, känner, rör och smakar på allt i deras omgivning. Jag tror många vuxna har glömt hur viktigt det är att fortsätta utforska och leka. Jag leker massa fortfarande, både på jobb och fritiden. Inte bara för att det är roligt, men också för att utvecklas. För även vuxna kan lära av att leka. Det stimulerar kreativiteten, alla våra sinnen, vår motorik och koordination. Här följer några bildexempel från helgens turer.

Getterna har egentligen inget med saken att göra, men gav oss ett gott skratt!

Lördagens tur gick till ett vattenfall i en äventyrlig canyon. Istället för att gå på den tråkiga stigen hoppade vi mycket hellre från sten till sten. Stenar fanns det i överflöd, och gav oss massa stabilitetsträning. 

  

Yoga är för mig en lek, som utmanar balans och kroppskontroll.

Väl framme vid vattenfallet tog vi en omväg och klättrade upp till toppen. Att klättra i både fjäll och träd är otroligt bra koordinations-, balans och styrketräning. Ut och klättra allihopa!

På väg ner igen gick det undan. En brant sluttning med tätt växande träd. 

Hade jag varit några år yngre hade jag kanske fantiserat att jag hade varit en apa i djungeln med lianer och växtätande plantor. Att gå i dylikt terräng är krävande för hela kroppen, då man måste krypa under och över kvistar, balansera och bromsa.

Så roligt hade vi inte haft på en vanlig tråkig grusväg!

I dag skulle vi göra ett nytt försök på att utforska ett område i fjällen, som jag har varit i två gånger tidigare. Bägge gångerna utan sikt. Denna gång var det ganska klart, men det blåste hård vind. Vi var tvungna att vända om innan vi fick sett utsikten från toppen, då min vän H. halkade på en våt sten i en av de många bäckarna vi hoppade över. Så kan det gå några gånger, när man ska utforska och utmana kroppen. H klarade sig bra, med bara några skrubbsår och skratt rikare. Som ni kanske vet så är det som regel de mest dumdristiga barnen som har bäst motorik, och som lättast lär sig nya konster och idrottsgrenar. Så gå ut och lek och utmana både kropp och sinn!

Resefeber

Om ganska så exakt 14 dagar landar jag på Bali. Invilgat visum har jag redan fått i posten, bungalow bokat på samma ställe som sist. Det mesta är klart till avresa, bara att vänta. Jag ser så fram emot det att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Jag ser fram emot konstiga saker, och nya saker dyker upp hela tiden! Som t.ex. att:

- Att bli tjoad och hälsad på av okända människor på vägen
- Att höra geckona kvacka när man ska lägga sig
- Att ha sand mellan tårna
- Att få äta på lokala Milas Warung, där man alltid lär känna nya folk som sätter sig vid ens bord. Och att få höra på roliga historier från söta ägarinnan från Java.
- Att få äta sushi på Sushi Tei
- Att hälsa på Wayan på det ekologiska tvätteriet.
- Att vakna till ibu Komangs sopande utanför bungalowen
- Att hänga med mina gamla kollegor
- Att dricka kokosvatten rätt ur nöten
- Att känna ruset av att vara tillbaka i vågorna
- Att få bli del av den avslappade atmosfären och "senkenken-attityden" (=det ordnar sig på balinesiska eller indonesiska, jag minns inte!)