Äntligen hemma!

Ååååh vad skönt, nu är jag äntligen hemma! Jag är så glad att jag inte har mera saker! Flytten tog 5 billass över två helger. Lägenheten är mysig och nya "samboen" verkar riktigt trevlig. Nu ska jag "kosa" mig här en hel vecka innan jag får jullov och flyger till Finland. Tycker jag förtjänar julledigt efter denna hösten! Superkvinnan över och ut!

"Det är mycket nu!"

Det tycks bli jul i år också, fast jag inte riktigt hinner med. Veckorna har sprungit ifrån mig i höst med mycket program och saker som ska ordnas. Den sista tiden har jag:

- Hälsat på dessa godingar i København

- Varit på jump rope seminar och försökt förbättra min hopprepsteknik. Det måste man också kunna i CrossFit, om än inte sådana tricks som denna coachen visar!

- Tävlat i min första CrossFit tävling på lag med svenska Linda. Det var tungt men ack så roligt, och kämpade oss till en delad åttonde plats. Ni som förstår CrossFit språk hittar alla WODs här. Fotocred till Helene Holen. 

Och så har jag lämpat två flyttlass över i nya kåken. Ingen lugn förjulstid här inte - har inte en det minsta julstämning i sinnet. Inte har jag firat Finlands självständighetsdag heller, bara min egen självständighet. Det får räcka. 

Söndagsmiddag

Jag tror jag håller på att bli en snobb. Matsnobb alltså. Rena och goda råvaror ska det vara. 

Har i höst börjat köpa mitt kött från vår slaktare i vårt kvarter. Blir lite lycklig av att bara stiga in i butiken. Vilket urval av köttprodukter i jämförelse med de torra kotletterna i plastförpackning från vanliga matbutiker! Och vilken skillnad på smaken!

Har provat laga lättstekt lever, älgbiffar, lammköttbullar och helstekt kyckling. I dag stod "pulled pork" på menyn. Slaktaren rekommenderade vilken bit som passade bäst till rätten.  

Fläsket stod och gottade sig med kryddor inpackad i folie i ca 4 timmar på 150 grader. Den saftiga härligheten fick sällskap av rostad pumpa och aubergine, med en lite rökig tomatsås till.

Rekommenderas varmt! 

Fick lite smaksassociationer till julskinkan bara, så tror jag försöker mig på något annat kött nästa gång. 

Ljusglimtar i höstmörkret

Höstmörkret är lite svårt att vänja sig till efter en fin sommar, och gör det förstås värre att vakna om morgnarna.  De sista veckorna har Oslo blivit genomdränkt av vatten från ovan. Regn regn och åter regn. Humöret blir lätt lika surt som skorna i dessa dagar. Det finns kanske flera som har det som mig, så tänkte därför dela med mig av mina ljusglimtar just nu, kanske de kan komma till nytta för någon. 

• Kontrasterna mellan höstlöven och det gråa är ju bara så vackert! Jag försöker smita ut så mycket jag kan mellan regnskurarna i helgerna, och kika lite extra runt mig när jag cyklar genom parkerna i pissregnet.

• Gemenskapen inne på min Crossfit box! Att bli mött av både coacher och med-atleter med ett leende värmer gott. Att hela tiden bli känt med flera likasinnade och få sig ett gapflabb av roliga kommentarer, och folk som bjuder på sig själva, förgyller vardagen. Jag är tacksam för att få vara en del av galskapen. 

• Trevliga och engagerade kollegor gör det värt att stiga upp i gråa vardagar.

En rolig bonus: I går pratade jag norska i nästan 1,5 timme med en tjej på träning. Vi gjorde många parövningar tillsammans. I förbifarten, strax innan vi ska gå, nämner hon på norska med lite accent: En kompis hemma från Finland... så visar det sig att tjejen inte bara är finlandssvensk, men från samma kommun som mig! Världen är liten.  Vi fick oss ett gott skratt.

Vad ger dig energi i höstmörkret?

Jämna plågor

Livet alltså. Är det inte det ena så är det det andra. Hann inte riktigt börja hinna njuta av att vara frisk innan min "sambo" informerade mig om att vi måste flytta snart. Ägarna av lägenheten har blivit gravida, och flyttar tillbaka från Afrika. Således är vi bostadslösa från januari. Tack för det. 

Vet vi kommer att hitta en ny och fin lägenhet, och att allt ordnar sig. Men all extra tankeverksamhet sätter onödig vikt på axlarna i en redan full vardag.

Kommer upp för luft i helgen och hämtar in mig med lite skogshäng och kantarellplock. 

Njuter av utsikten och försöker andas djupt.

Skogen är en finnes balsam för själen!

Viloveckan

Jag har gjort en ny upptäckt. Visste ni att det är möjligt att få en ny förkylning efter att du just blivit frisk från en gammal? Höjden av onödighet! Jag hade just börjat kunna "trycka på gaspedalen" igen på träning, för det smällde till. Hela veckan har gått till vila och mer vila. Vet att det finns många som har det värre än mig just nu, så ska inte klaga mer nu.

Att vara "orörd" så länge, passar bara inte riktigt för mig, och speciellt inte för min nacke. Därför är jag väldigt glad för att en av mina coacher har lärt mig följande stretch:

 Den ser kanske lite konstig ut, men den lossnar upp muskler i både nacke, axlar och övre rygg. Gör så här: Stå på alla fyra och trä höger arm under vänster - sträck den så långt ut till sidan som möjligt. Vila huvudet i golvet och vänd blicken mot taket. Sträck vänster arm så långt fram över huvudet du kan. Andas djupt och försök slappna av och förlänga musklerna för varje gång du andas ut. Håll ställningen i 10-15 andetag innan du byter sida. Rekommenderas varmt! 

En annan sak jag kan rekommendera är Hanna Göranssons nya kokbok "friendly food". Massa fina illustrationer och inspirerande recept. Hannas blogg hittar du på hurbrasomhelst.se

Nästa vecka hoppas jag vara helt återställd, och bestå av mindre vila och mer aktivitet. Annars är det synd om både mig och stackarna runt mig.

Den nya vardagen då

God morgon från Oslo! Att vakna upp i denna stad, i denna säng är mycket uppskattat av undertecknade. Den nya vardagen har förlöpt ganska smidigt, och haft energi i helgerna att göra det som faller mig in. Sängen er nu bäddad, by the way.

 Jag trivs till och med ännu bättre än förväntat på nya jobbet! Mina trevliga kollegor har gett mig ett fint välkomnande och tar gott vara på mig. Det var många nya intryck första veckan, som krävde några skogsbesök för att få tömt huvudet på eftermiddagarna. Den andra veckan gick smidigare, och det känns nu som jag har landat lite och börjar kunna bidra med något också.

När jag inte varit i skogen, så har kvällarna tillbringats i mitt andra hem, CrossFit Oslo. Kul att äntligen kunna träna med likasinnade, som pratar samma språk som mig. Från att ha varit den enda CrossFit'aren på Beitostølen, där jag av den orsak blev omtalad som "järnkvinnan", har jag nu många mycket starkare och hårdare "maskiner" att se upp till. 

Så har jag hunnit bli ett år äldre också! När första lönen kom så gick visakortet hett. Jag har köpt ny terrängcykel, viktlyftarsko, kontorkläder med mera! Hurra för mig!

Äntligen hemma!

I fredags slängde de sista sakerna i bilen, sa tack och adjö till Beitostølen, och körde till Oslo. Ni anar inte hur skönt det var att komma hem! Att inte bara ha ett ställe att bo i, men att bo ett ställe där jag trivs!

Här är hjärtat av hemmet, köket.

Morgonens frukost: Rostad grönkål med nötter, omelett med fetaost, hemlagad müsli med lingon, blåbär och kokosflingor. Allt rostat eller stekt i gjutjärnspannan.

Så utvilad det går att bli startar den nya vardagen i morgon. 

Sommaren som kom och gick

Eftersom mitt sista blogginlägg har bilder med snö på Bitihorn, är det kanske tid för ett nytt. Speciellt passande i dag, eftersom säsongens första snöfall föll på Bitihorn precis i dag! Har jag hört, för själv njuter jag av sensommarvärmen i Oslo i helgen.

På toppen av Bitihorn. Dagens bild från Grønolen fjellgårds facebooksida 

Mycket nytt på gång just nu. De flesta av helgerna i juli och augusti har spenderats i nya hyreslägenheten i Oslo på Sagene, medan jag fortfarande jobbar i vardagarna i Beitostølen. Efter den tre veckor långa semestern i början på juli var jag ganska färdig med livet som fjällget, och det har mentalt varit ganska tungt att stå med en fot på  Beitostølen och en i Oslo. Lite som att uppehålla sig i "transfer" på en flygplats - du bara väntar på att komma fram till slutdestinationen. Det har inte heller hjälpt att mina gamla kollegor tycker det är lite onödigt att jag har tänkt byta jobb, och menar jag hellre borde stanna kvar på Beitostølen. 

Nästa vecka samma tid är jag officiellt Oslobo igen. Fem dagar med jobb kvar på Beitostølen, 9 dagar tills jag börjar i ny jobb i Oslo. Som nästan inflyttad stadsbo passar jag förstås på att njuta vädret till skogs. Jag verkar passa bättre som skogstroll än fjällget, för oj vad jag njöt av cykelturen i dessa landskap i dag! 

Meanwhile in Oslo (gammal bild)

Spännande höst i möte. Nya äventyr i min gamla hemstad väntar.

Det går mot ljusare tider

Saker och ting har en märklig förmåga att alltid ordna sig. Sedan förra blogginlägg har jag gått från att vara i ett ganska desperat tillstånd till att sväva runt i lyckorus, ungefär. Som jag skrev tidigare i år hade jag stora förväntningar för år 2014. Mål 1 är nu uppnått: Jag har fått jobb i Oslo! Från september blir jag asfalttjej igen i tigerstaden. Innan det har jag bl.a. 3 veckors semester att se fram emot. Det går mot ljusare tider!

Dags att gå nya vägar

Apropå ljusare tider, så tror jag vintersäsongen får vara avslutad också till fjälls. Såhär såg mina sista svängar ut i måndags.

Om expeditioner och rastlöshet

Jag är en rastlös själ. Helst skulle det få hända något spännande mest hela tiden. Vardagslivet är det inte så noga med. I sinnet har jag redan flyttat till Oslo, för att uppleva nya äventyr där. Problemet är bara att jag inte har fått något jobb ännu, och går otålmodigt och trampar på Beitostølen.

Den spännande jobbintervjun jag skrev om i förra inlägget tyckte jag själv gick ganska bra, men eftersom jag ännu inte fått något svar därifrån, börjar hoppet sina. Den spännande jobbintervjun var en tjänst som barmarkstränare för Norges worldcuplag i alpint, med 50 sökare! Tjänsten hade passat mig som hand i handsken, massa utmaningar och spänning, hela tiden! Det känns lite bittert att ge upp drömjobbet.

Därför klamrar jag mig bäst jag kan till detta visdomsuttryck:

Du är precis där du ska vara. Just nu. 

Hade jag inte varit i Beitostølen just nu, hade jag missat en av mina starkaste upplevelser. 

Vår kära, smarta och omsorgsfulla kollega Hilde har i 18 år haft en dröm. En dröm att bestiga Beitostølens mest kännspaka topp, Bitihorn. Det som har hindrat henne är hennes egna ben. Hilde sitter i rullstol. Vi bestämde oss för att göra något åt saken. Tidigt på torsdagen den 1. maj samlades en god gäng entusiastiska folk vid foten av fjället. En kylig vårbris och knallblå himmel mötte oss. Vi hade ca 600 höjdmeters stigning att bestiga framför oss i brant terräng. En riktig ekspedition. Med oss hade vi fyra fysioterapeuter, två ergoterapeuter, en läkare, en friluftslivexpert, en idrottspedagog och en bibliotekarie! Var det någon som skulle klara utmaningen, så var det väl oss. Vi packade fram tre fjällpulkor, randonneskidor och stighudar, snösko, en biski glide och en skidkälke. Off we go!

Ekspeditionen är igång, med Bitihorn i bakgrunden.

Hilde och jag i gott driv framåt. 

Stigningen börjar.

Glada miner hela vägen!

Det börjar bli brant.

Toppen är nådd. Var inte många torra ögonkrokar, inte mina heller.

Utsikten.

Hilde i trygga händer på väg ner den brantaste delen i pulka.

Resten av nedkörningen i biski!

Ekspeditionen kunde inte ha gått bättre. Alla samarbetade så bra tillsammans, vi hade alla vår roll och  utfyllde varandra. Vi hade naturliga ledare och beslutstagare, fotografer, humörspridare och arbetsmyror. Alla hjälptes vi åt för att meter för meter närma oss toppen och ned igen på ett tryggt och effektivt sätt. Rutten som vanligen tar 2 timmar, tog på torsdagen 10 timmar. Men det gjorde ingenting! Vi jobbade tillsammans mot något som var större än oss själva. Vi var mission impossible, och åstadkom något fantastiskt. Tillsammans blev vi Hildes ben för dagen, som gjorde att hon fick uppfylla sin 18 år gamla dröm. Just då gjorde det ingenting att Oslo inte låg framför mina fötter, för jag var precis där jag skulle vara.  

Påsksaldon och bildkavalkad

Två toppturer, en tur på fjällskidor, två dagar i backen - en med skidor och en med snowboard. Massa god mat med i gott sällskap och kaffepauser med bedårande utsikt. En solbränd panna och många skrattkulor. Påsken har levererat i år och jag har njutit för fulla muggar! En aldrig så liten bilduppdatering ska ni få.

Høgdebrotet 2226 m.o.h.

Tjønnholstinden 2331 m.o.h.

Kaffe vid Glupen på Valdresflya 

Bitihorn 1607 m.o.h.

Lunch med utsikt över Torfinnsbu och Bygdin

Synshorn 1475 m.o.h.

Bygdin

Värmegrytan

I morgon är det tillbaka till vardagen, så en liten runda till Oslo på en mycket spännande jobbintervju. Ni håller väl tummarna?

Vår i fjällen

Det är vår i luften, också i fjällen. Även om snödjupet fortfarande är över en meter, så har i alla fall solen har äntligen börjat lysa med sin närvaro. Här kan vi vara glada om snön har smultit till juni!

Hursomhelst - denna lördag, när sikten var god - ungefär för första gång för i år, passade vi på att leka lite i en fjällsida. Närmare bestämt den som kan skymta bakerst till höger på bilden nedanför:

  Efter nästan 4 timmars traskande uppåt, varm och svettig, fick vi njuta utsikten på toppen.

 

Så bar det ned igen med mjölksyre-stinna lår.

En ganska ok dag!

Frukost, lunch, mellanmål och middag

Följer föregående inlägg med recept på socker- och mjölfri mat. Ett för varje måltid.

Frukost; snabblagad müsli

Rosta 1 dl havregryn i en torr stekpanna tillsammans med favoritnötterna. Det går fort, så passa på så det inte bränns. Lägg över i en skål, ringla över lite kallpressad kokosolja och några matskedar osockrade bär. Häll över mjölk eller naturell yoghurt. Mmmm! Ät gärna ett egg eller två till, så håller du dig mätt länge, och får i dig lite mera proteiner också.

 Lunch; Krabbsallad med grönkålschips

Bladsallad

Färsk koriander

Grönkål

Fänkål

Zuccini

Paprika

Tomat

Krabbkött

Creme fraiche

Ingefära

Kokosolja

Lime

Örtkryddor

Salt och peppar

Ta fram det största fatet du hittar i skåpet, fördela sallad och grönsakerna ovan, eller var kreativ och ta det du hittar i kylskåpet.  Hacka grönkålen grovt, se till att bladen är torra, salta. Släng in i ugnen tills bladen är krispiga. Sätt i salladen när det svalnat. Blanda finhackad fänkål och zuccini med kokosolja, riven ingefära och lime, låt stå en stund innan du lägger också detta över salladen.

Blanda krabbkött (eller t.ex. finhackade räkor, om du inte hittar krabbkött i butiken) med creme fraiche, örtkryddor och lime efter behag. Salta och peppra. Hohohoo

Mellanmål; knäckebröd med hummus och ost

Knäckebröd:

1 dl havregryn

0,5 dl linfrön

0,5 dl krossade nötter/frön

Vatten

Blanda i en skål, häll över kokande vatten till en lös röra. Låt stå tills blandningen liknar tjock gröt. Kladda ut på bakplåtspapper och låt stå i ugnen, ca 175 grader, tills ytan är gyllenbrun. Ifall undersidan  fortfarande är fuktig, kan du svänga på brödet med stekspade, och grädda tills det är gyllenbrunt på bägge sidor.

Hummus:

Mixa sköljda kikärter med ca en msk av valfri olja (gärna kallpressad), tillsammans med vitlök, riven ingefära och örtkryddor. Tillsätt vatten tills blandningen har önskad konsistens. Salta och peppra.

Servera det hela med salladsblad, och favoritosten. Här slukas blåmögelost som godis!

Middag; Paj utan pajbotten

Sellerirot

Smör

Lök

Ingefära

Chili

Tomat

Paprika

Spenat

Kyckling

Örtkryddor

Ägg

Mjölk

Senap

Ost

Solrosfrön

Salt och peppar

Bryn lök, ingefära och chili med smör i stekpannan, tillsätt grovt riven sellerirot. Lägg över röran i en ugnsform, låt det täcka hela botten med ca en cm. Lägg över grovt hackade grönsaker, spenat och färdigstekt kyckling (t.ex. denna). Lag en mjölkstanning och smaksätt med dijonsenap, innan du häller den över härligheten. Avsluta med lite ost, ingen överraskning, för mig blev det igen blåmögelost i generösa klickar. Salta och peppra, och strö över lite solrosfrön. Skjuts in i ugnen på ca 175 grader tills stanningen stannat och osten gyllnat. 

Tyvärr hann jag äta upp pajen utan pajbotten innan bild blev tagen. Ni får bara prova själva och se med egna ögon. Smaklig måltid!