Glada vappen!

Fast det firar man ju inte i Norge. Men med tre finlandssvenskor i lägenheten, så ordnar det sig nog. 15 grader i skuggan, klockan har inte slagit 9 ännu, solen skiner och vi har bokat beachvolleybanan i eftermiddag. Nice. Så fortsätter väl firandet efteråt också.

Glada vappen!

Varför träna?

Ibland undrar jag vad jag riktigt håller på med. Idag, till exempel, när jag var ute på lenkki (joggetur för norska läsare). Luften var full av pollen, så lungorna tyckte inte om att andas så mycket som de tvingades göra (astma). Knät molade och värkte, ibland bytte värken ben, och ibland hoppade smärtan ner till stortåleden. Magen krampade og knep. Det fanns fortarande mjölksyra i lårmuskulaturen efter att jag igår höll tempo med en av våra professorer (han är väl snart 60!) på cykel upp för backarna till skolan. Att få mjölksyra av det låter kanske lite konstigt, men de flesta av våra professorer är mer vältränade än mig, de har trots allt doktorgrad i idrottsvetenskap, medan jag bara har master (snart). Och så skiljer det väl också en 200 höjdmeter ca från centrum och upp till skolan, fördelat på 7 km., vill säga en evig lång uppförsbacke. Mina finska lår är inte riktigt van med sånt.

Ja, nu kom jag lite ut av temat igen, vad var det egentligen jag skulle säga? Jo, att det inte var så speciellt roligt att springa idag, det var rent av förfärligt jobbigt. Men ändå fortsatte jag, och tränade lite stabilisering efteråt också. Varför, kan man fråga sig, det verkar ju nästan som en besatthet, kan någon tänka. Jag har aldrig tävlat i något som helst, och har heller inga mål om att delta i något. Eftersom jag inte är bäst på någon idrottsgren, vill jag heller inte tävla.

Och inte tränar jag heller för att vara i bra form, eller för att vara stark, det är nog bara en positiv "biverkning". Orsaken tror jag helt enkelt är att jag inte kan låta bli. Varje gång jag inte kan träna, blir jag en hemsk människa. Jag blir grinig, retsam och temperementsfull, rastlös, mer än vanligt alltså. Jag får ont i nacken och spänningshuvudvärk. Rena ragatan. Och att vara förkyld och ta det lugnt, bara kunna promenera är rena tortyren, ser jag andra springa, vill jag också. Jag behöver utmaningen, blodsmaken, känna adrenalinet av att pressa mina gränser, uppleva fart och spänning, lyckoruset då kroppen fungerar. Det är ett inre behov och driv som måste tillfredsställas.

Många säger att det blir som en drog, man blir en träningsnarkoman. Och beskrivningen ovanför stämmer väl både in på ruset och abstinensen. Men vadå, det finns väl värre saker att vara beroende av, så länge man inte skadar sig själv (överbelastning) eller andra (inte prioriterar tillräckligt med tid till familjen, t.ex.). Och tror inte omvärlden skulle uppskatta mig med konstant träningsabstinens heller.

Det är nog bäst så.

..men lite socker på..

Så har jag iallafall fått ordnat med husvärdarna så att vi kan flytta ut, om vi hittar någon annan att flytta in. Det borde inte vara så svårt! Skulle vara perfekt om dessa ville flytta in möblerat, så hade ja haft ännu ett problem mindre i världen.

Då var det bara ett stort frågetecken kvar. Vart ska jag flytta och vad ska jag göra till hösten?!

Surt

Har ännu ingen aning om vad som kommer att hända till hösten, inte ens i vilket land jag kommer att vara i. Men likväl bestämde jag mig nu för att säga upp kontraktet där vi bor från 1.a juli, och chansa på att jag vet mera då. Eftersom min rumskompis också flyttar ut i sommar, hade det blivit lite dyrt att betala 8300 NOK för ett rukkel med WC i trappuppgången. Så läser jag i kontraktet idag att skiten har 3 månaders uppsägningstid, när jag trodde det bara var två! Tre månader, hur ska man någonsin kunna ha ett så inrutat liv att man vet vad man gör om 3 månader?! Det är ju ungefär en hel evighet!

Ska ringa hyresvärden i morgon och fråga snällt om det inte går att lösa på annat sätt. Man kan ju alltid försöka... Håll tummarna kära läsare!

Back in town

Efter ett utvilande och skönt påsklov och en rolig men stillasittande roadtrip anlände jag Oslo idag eftermiddag med myror i brallorna. Detta kurerades med en cykeltur i Oslo-marka. Utan skogarna runtomkring här skulle jag inte överleva stadslivet. Detta kan ju bara förtydligas med exemplet att jag under bilresan kollade in hur långt bönderna i Sverige hade kommit med vårsådden. Stackars Mickan fick stå ut med kommentarer som "Oj, si jer har di harva, å tidi har di sådd, he ir int na läng fyri he byri sprick nu" (Översatt till ren svenska: Bondtölp!). Inte konstigt att hon fick huvudvärk.

Här är alltså bilder från dagens cykeltur. 

Maridalsvannet. Oslos största insjö, varifrån också vi får vårt drickvatten.

 Min vän hojen

 Här finns det också bönder! Inte konstigt att jag trivs! Här ser ni ju förresten att norrmännen ligger efter, för här har de ju inte ens hunnit ploga ännu! 

Mer än så orkade jag inte fota, eller ska vi säja, jag blev så ivrig med cyklandet, att det inte bidde flere foton.

Swedish bionic woman

Så kan det gå när man besöker sin syster och svåger! Min duktiga svåger, fysioterapeuten, har nyligen gått kinesiotejp-kurs. Bra mot allt! Eftersom jag har så många krämpor, passade jag på att ställa upp som försökskanin! Konstaterade att det vore ganska behändigt att ha en man som är fysioterapeut!

Tejpning för framåtroterade axlar och därpåföljande inpinchment-syndrom:

 Tejpning av tennisarmbåge/musarm som påföljd av masterskrivning, klättring och krattande.

Nu blir jag säkert hur bra som helst! Ser ut som svenska flaggan, men det passar ju bra när vi ska roadtrippa genom Sverige på måndag! 

OCH så får jag ju två favoriter, dvs björnligan på besök ikväll! HURRA!

Glad påsk!

Medan norrmännen fröjdar sig på fjället, solar sig med skidor på bena, löser påskekrim och ger varandra påskägg sitter finländare runt bordet och äter memma och flyger runt som påskhäxor. Traditioner anser jag vara en stor del av länders kultur och identitet. Märker jag med åren har blivit lite "förnorskad" och kunde sälja min högra stortå om vi kunde få ett dussin fjäll eller så i hemtrakterna. Istället cyklar jag till syrrans (hon som bor närmare, inte i Åbo) på platta landsvägar och hälsar på. Bra det också, förstås. Glad påsk!

Påsk i Norge

Påsk i Finland

Så gör vi på landet

Fördelen och nackdelen med att växa upp på landet är att det inte händer så mycket. Tryggt, men kan vara lite tråkigt ibland, eller så tråkigt man gör det till. Iallafall har man möjligheten att bli kreativ, i brist på annat att göra. Tror jag och mina syskonbarn är levande exempel på detta. Här är dagens bilder.

Riddare J förevisar sin rustning och sitt svärd, som han lagat alldeles själv.

På eftermiddagen spelade vi "megagolf" på bakgården, med spade, en fotboll ocn några hinder.

 En kratta funkar lika bra.

Efteråt spelade vi också en form för boboll med egentillverkade slagträd och bollen i bilden över. Behövs inte så mycket utrustning, bara man har fantasi. Tror helt klart megagolf blir sommarens stora hit!

Politik och yoga

Egentligen borde jag väl blogga om den politiska situationen i Finland just nu, men jag är nog inte den rätta personen att uttala mig.  Fick en gång en fråga på en dejt (ja, det har hänt sig att jag dejtat i Norge) om det hade skedd något spännande i finsk politik i det sista. Jag började nästan skratta. Honom såg jag aldrig mer. Men tråkigt är det förstås att sannfinnländarna fick så många röster.

Men nu till något jag förstår mig bättre på! Yoga yoga yoga!! Har ni inte provat, så gör det för Guds skull! Många jag träffat säger det är så tråkigt, och att de vill bli svettiga när de tränar. Men man kan ju träna det vid sidan av det andra, som komplettering. Mig har det givit bättre kroppsmedvetenhet, rörlighet, hållning, och "avstressad". En bättre människa helt enkelt, på alla sätt och vis.  På youtube finns en fantastiskt bra kvinna, som lägger ut nya videor stup i kvarten, till exempel "yoga for runners", "yoga for beginners" osv. Mer yoga till folket säger jag! Det är mitt politiska budskap!

Här ger tipsar den fantastiska kvinnan om hur kontorsrottor som mig kan få bättre hållning!

Nya vindar

..blåser i Edsevö. Mamma har fått åldersnoja och tyckte hon i en ålder på 65 att det var på tiden att köpa sig dator. Sagt och gjort, nu sitter vi här. Jag, som enligt mor, är kvalifiserad att lära gamla hundar att sitta (läs: lära pensionister nymodigheter) har fått i uppgift att lära henne. Vi har börjat med att installera datorn, skaffat mailkonto och skrivit mail. Tidigare har jag lagat manualer åt henne hur hennes digibox och mobil funkar. Har en känsla av att det kommer att ta liite längre det här. Tur man är född med ett stort tålamod, eller hur var det nu igen..

Härrrrrrligt

Fantastiska vår! Nu kan cykel, klättrings-, "slakk line"-, grill- och beachvolleysäsongen börja!! Började klättersäsongen idag på jobbet, var ute med ungarna från 10-17 idag. Fantastiskt väder, klättrade vid en vägg längs med vattnet nära Drammen. Blir så glad av sådana dagar! Mera sånt!

I morgon blir det väckning ca 4.45 på natten, så blir det hemresa till Finland. Så om DU vill ta en kaffi eller träffas, säg till, e hemma en vecka!

Tur och otur

Tycker jag hade onödigt otur igår. Bestämde mig för att köpa en mini-pc, och cyklade från skolan till närmaste expert butik. Det verkade som om de inte hade lust att sälja mig något, så bestämde mig för att fara till en annan butik i stället. Så kommer jag ut till cykeln, som har fått punktering. Fint. Går hem med cykeln, och går till annan butik. Köper en Acer 10 tums, för denna säljare kunde sälja! (han var ju svensk, så säger sig själv). Kommer hem, slår på datorn, och den slår av sig själv igen. Låter den laddas lite, prövar på nytt, samma visa. Lappar cykeldäcket, så jag i alla fall har en sak som funkar. Nu lånar jag Sarahs Mac, och väntar på att butiken ska öppna innan jag kan fara till skolan, och sen på jobb. Vi ska klättra med ungarna i helgen, det blir skoj!

Något annat positivt är att jag har fått svar från handledaren om teoridelen, verkar inte vara så mycket att fixa på den heller, så tror jag blir färdig med den delen också i påsk. Så då blir jag färdig till våren, sa han! Tummen upp för min handledare!

Mera prylsnack

I min familj brukar vi ha inställningen till prylar att man först köper nytt först då det gamla gett upp. Det har gjort att jag köpte min första cd-spelare i en ålder av 19 (!), mamma fortfarande använder en del hushållsmaskiner som antagligen är äldre än mig (de som fortfarande håller i hop, vill säga).

Nu håller min andra laptop på att säga upp kontraktet. Eller inte själva datorn, men skärmen. Den är nämlig svart för tillfället. Lite opraktiskt då man ska skriva master. Nu överväger jag om jag ska köpa en ny på direkten, eller om jag ska försöka hitta en extern skärm, och spara lite pengar. Har faktiskt inte råd att köpa ny dator, då jag kommer att tänka mig om. Om än jag anser att man inte behöver så mycket prylar, så är egen dator ett must då man skriver master.

Kanske den blir bra av sig själv, bara den får vila lite..

I övrigt kan jag meddela att handledaren var nöjd med min metoddel, (mer än det hade han inte hunnit se på ännu) med endast några få saker som måste rättas på, så den delen ska vara färdig i morgon. Om jag har någon dator att göra ändringarna på, vill säga.

Om livet och framtiden

Jag är ingen prylfantast. Eftersom jag flyttar så ofta (minst en gång i året) är det bara det är jobbigt att ha många saker. Bortsett från träningsutrustning, men det är en annan sak. Det kanske hänger ihop med med min livssituation, som är allt annat än stabil. Just nu tycker jag det är helt fantastiskt att inte behöva etablera sig. Inte ha ungar, huslån, billån... Med dessa etableringar kräver det också att man är villig att jobba röven av sig, för att ändå vara utan pengar när månaden är över. Till vilken nytta? Jag kritiserar ingen som lever på detta sett, det är ju det de flesta gör, normala vuxna människor. Bara inte jag. Som tur är vi flere som är aviga, lite som Pippi eller Peter Pan, som inte riktigt vill växa upp. Hellre jobba bara just så mycket som behövs, använda pengarna och den lediga tiden på att göra roliga saker, klättra, ta en helg i fjället, resa. Vara rik på upplevelser istället för att ha trygghet. Friheten i att inte behöva etablera sig på ett ställe, att bo på en plats för resten av livet. Sånt skrämmer mig, A4 livet.

Kanske därför jag också har studerat så länge, då behöver man inte ta så många avgöranden, bara jobba lite här och där, veta att man binder sig till ett studie ett år eller två om gången, vara flexibel och ta ledigt när man vill, och studera då man vill, byta jobb så ofta man vill. Ska bli intressant att se vad jag, och sådana som mig gör om 5-10 år! Plötsligt sitter vi där med vovve, villa, vauva och Volvo och tycker det är jätteroligt. Men jag hoppas og tror att jag gör något annat, lite mindre traditionellt.

Vår kontorsgraviditet

Vet inte vad det är, men tycker de flesta av oss på skolan, som ska lämna in mastern 30 maj, har nu i april kommit till nån slags vändpunkt. En mycket negativ sådan. Vi har slitit som djur hela året, jobbat och skrivit, läst, lagat intervjuguider, transkriberat, läst mera, jobbat med SPSS, läst teorier, gjort presentationer, läst metodik, läst och tänkt och läst och skrivit. Nu har vi "fyllna", är less, ger blanka F i allt vad master innebär och heter. Speciellt jag.

Jag kommer ihåg i starten då vi blev tilldelade kontorsplatser i höst. Vi sade på skämt att året var som en gravididet (vi är 11 flickor på vårt kontor). Då var det 9 månader kvar. Vi bekantade oss i ämnet, tyckte 9 månader kändes som en lång tid. Blev lite nervösa och smått illamående över tanken att vi hade mindre än ett år på oss att producera något eget, som skulle vara färdigt till våren. Hela året tycker jag att jag har jobbat ganska jämnt framåt, tyckt att processen har varit intressant och lärorik, till och med! Nu är det 7 veckor kvar till deadline. 7 veckor. I en graviditet tror jag det är nu det börjar bli tungt, magen väger, det är svårt att svänga sig i sängen och att sova om natten, och som följd är man trött om dagen. Det är väl också tiden då de flesta börjar bli less på att vara gravida, vill få ut barnet, slippa vara stor och trött. Börjar göra konstiga saker för att starta igång förlossningen. Har jag hört.

Tycker det stämmer bra med vår skrivprocess också. Jag vill också bli färdig, men är samtidigt så trött på den att jag inte får någonting gjort dagtid. Ingen ork igen. 7 veckor känns som en väldigt lång tid. Samtidigt är det inte mycket tid att göra stora förändringar på. Jag har lämnat in skiten till handledaren nu, på onsdag får jag domen. Jag är bekymrad över vad han kommer att säga, har jag tänkt rätt, följer det jag skrivit en röd tråd? "Är mitt barn friskt", för att dra graviditetsparallellen helt ut. Hoppas han ger tummen upp, så jag kan starta "förlossningen". Är så full av alla mastertankar att jag snart spricker!

Om att göra saker man inte kan

I dag har jag varit duktig. Jag har bytt däck på bilen. För varje år glömmer jag hur jobbit det är, och envisas med att göra det själv. Att byta däck i sig själv är väl ingen sak, men då bilen är 17 år gammal, rostig som en gammal spik, så är det värre. För några år sen sjönk bilen ner medan den stod på domkraften, då det ena däcket var borta. Det var inte så kul. Listen under är så mjuk att en sån "domkraft-som-finns-färdigt-i-bilen, men-man-egentligen-inte-borde-använda-till-annat-än-nödsitationer-domkraft", verkligen inte borde användas. Men det är det enda jag har, eftersom min brors gaffeltruck inte är så flyttbar (tror också han behöver den oftare än mig). Den använder vi hemma då vi byter däck på bilar. I fjol hade jag lärt mig från tidigare års misstag, och lagade min egen "domkraft-som-är-bättre-och-lyfter-upp-bilen-med-större-stödyta-domkraft". Dvs. jag satte en del från en trähylla mellan domkraften och understället av bilen. Det funkade fint. I år gjorde jag det samma, och fick hjälp av min vän som är en intensivsjukskötare.

Efter traumat med bilen för några år sen, blir jag nuförtiden helt hysterisk av att skruva upp domkraften (pumpa upp, vad man nu gör. Jag är ingen bilmekaniker, och kan inte fackspråket!). Den egenskapen har jag ärvt efter min mor, som igen har ärvt det från sin mor. (Inte att bli hysterisk av att skruva upp domkrafter, men att lätt stressa upp sig i onödan.) Det var ganska betryggande att ha med sig min vän L, som är van med hysteriska människor och stressande situationer från sitt jobb. Denna gång när bilen började sjunka i hop, höll hon lugnet, medan jag var stressad, och så fann vi tillsammans en god lösning, så att däcken kom på plats. 

Så är det när man är singel kvinna och fattig student, då hamnar man ibland att äga och göra saker som man inte borde. Speciellt då man bor långt hemifrån. Men med hjälp av goda vänner brukar det mesta ordna sig, som tur är. Så tack L och alla ni andra, som brukar rädda mig i nöden! :) Ni är guld värda! :) 

Om att vara kvinna

Under en vecka har det i Oslo skedd fyra våldtäkter. En av dem några kvarter hemifrån, kl. 11 på kvällen. Media skriver om det från nya synvinklar varje dag, i dag om självförsvar. Någon menar att kvinnor som går runt klädda i korta kjolar och högklackade skor får skylla sig själva. Polisen anser att kvinnor borde ha "rätt" att gå runt nakna, om de så önskar, utan att vara rädda för att bli övergripna.

Jag brukar ofta gå hem ensam om kvällarna. De flesta jag pratar med anser detta är dumt. Jag är dels enig, men samtidigt inte. En av de fyra under veckans överfall hände då kvinnan gick hem från bussen. Har också hört om kvinnor som blir övergripna i taxin. I det mesta man gör finns det en risk att något går fel. Vi kan cykla omkull, vi kan bli överkörda av en buss när vi går över vägen. Man kan däremot göra sig bättre rustad för att kunna förutse och förebygga risker, cykla med hjälm, se sig om innan man korsar vägen osv.

 Samtidigt kan man inte förutse allt som händer, och jag tycker inte man kan sluta leva för det! Jag vet jag tar en risk när jag går hem från stan, men jag tar samtidigt några förbehållsregler som jag inbillar mig ska hjälpa. Jag går med raska steg, utan att tveka. Jag försöker hålla en översikt över vem som är i min närhet, och byter sida av vägen om jag hör någon går efter mig. Jag går på belysta gator, där jag ser det är folk runt mig, och tänker ut strategier för vad jag skulle göra om någonting skulle ske. Jag försöker att inte dricka så mycket, så jag blir full. Om detta hjälper, vet jag inte. Men jag är som vanligt så envis att jag vägrar låta någon annan styra över hur jag ska leva mitt liv!

Tycker det finns många paradoxer med att vara kvinna. Kvinnor vill se bra ut och ta hand om sitt utseende, men ser man för bra ut finns det en risk för att man inte tas seriöst. Och så måste man dessutom för allt i världen passa sig så man inte blir sett som ett offer och blir övergripen! Vi ska vara starka, men samtidigt feminina. Vara tuffa, men samtidigt känslosamma. Ha karriär och samtidigt ha tid att föda barn. Kunna laga mat och byta däck på bilen.

Varför måste vi kunna göra allt som en man och samtidigt vara kvinnor? Varför måste vi så mycket, kan inte bara alla göra det de kan och vill göra, och överlåta det andra till någon annan?

Jag kommer inte ihåg så mycket från undervisningen i grundskolan, men jag minns att min historielärare en gång sa: "Man måste bara göra en sak i livet, och det är att dö. Resten är valfritt". Jag håller med, och lever efter den filosofin så gott jag kan.

A tour in my neighbourhood

Att blogga var ju riktigt roligt! Har lite stegring i dag, så har varit hemma och läst lite till ett seminarium jag ska på nästa uka tillsammans med några stipendiater och professorer på sektionen. Det handlar om praktisk kunnskap, och i dag har jag läst om kompetensbegreppet. Men det var ett sidospår, det jag egentligen skulle säga var att jag bloggat mycket (!) mer än jag tänkt idag, kanske för att försöka ta igen för allt bloggande jag ännu inte skrivit. Blir nog inte lika många uppdateringar framöver, hoppas jag! Då får jag ju aldrig något annat gjort!

Medan glöden är varm (säjer man så?) kan jag ju ge en omvisning, till dem som inte varit i Oslo, av vår gata i mitt kära Grünerløkka. Varför det är så bra att bo här, ska jag just berätta!

 Bilderna är tagna från mitt sovrumsfönster.

På denna bild ser ni närmaste spårvagnshållplats och centrum i bakgrunden. Jag bor alltså ganska centralt, bara 10 min att gå till jernbanetorget. Perfekt då man ska hinna med ett tidigt morgonflyg, t.ex. (som jag ju gör så ofta)

Denna gata leder upp mot Grünerløkka. En väninna brukar beskriva det att komma hit som att komma till en helt annan värld (mest på skämt, men ni fattar). Løkka är rik på kultur och har många fina små butiker och restauranger, med helt suveren service! Nu ska jag berätta om mina favvoställen:

På andra sidan vägen finns vår videouthyrning. Perfekt på tråkiga söndagskvällar att springa över gatan i fula joggingbyxor och låna en ny film, från den roliga och glada mannen i kiosken. Vi blir på lika gott humör varje gång! 

Längre upp i gatan på vänstra sidan finns min lokala Rema1000 butik. Vanlig matbutik med ovanligt bra service. Den ene kassamannen känner alltid igen en, och brukar fråga hur man har det. Jag brukar nästan bli generad varje gång det sker. 

Lite längre upp är min frisör, där jag klipper mig gratis fram tills augusti. Det ni!

Högst upp på vår gata finns min invandrarbutik, där jag köper mina grönsaker, nötter (de man äter, om någon undrar) och diverse andra ting. Billigt och bra utval.

I parallellgatan finns också många roliga butiker. Bl.a. en tebutik med smakprov och andra lustigheter. Värt ett besök!

Och så överallt finns fantastiska restauranger, cafeer och barer av alla de sorter. I mitt älsklingskafe finns det ett helt bibliotek av reseguider, som man antingen kan köpa, eller bläddra i, medan man dricker sitt kaffe. I deras källare finns Kilroy och så säljer de också allt man kan tänka sig behöva till en backpacker-resa. Och så ordnar de också temakvällar med föredrag från resenärer av olika slag. Me like!

Då var guidningen över, vill ni veta mer får ni väl komma hit, vettja! :)

"Släpp fångarna loss, nu är det vår!"

Var det inte en gammal svensk film som hette så?
Hursomhelst, så har våren kommit till Oslo! Jag som har skidat som en tok i vinter, fick "fyllna" av vintern, och välkomnar våren med öppna armar! Följande vårtecken har redan observerats i centrum:

• Snön är borta, och gatorna har sopats
• Jag har köpt vårsko!
• Uteserveringarna på Grünerløkka (min mysiga stadsdel!) har öppnat!

Detta firades i går med att jag lånade* en pojkvän, vi for och drack en öl och delade en pizza på uteserveringen på oslos bästa pizzarestaurang (enligt min egen mening). Namnam!

*Med lånade menar jag att pojkvännen inte var min, för jag är ju singel (!). Har några pojkkompisar som har flickvänner, och då lånar jag dem ibland för att lufta dem (läs: träningskompis), eller fara ut på en öl. Funkar hur bra som helst!