Uppdatering 6.15

Våren kom och gick, utan att jag hann så mycket som blinka. För att uppsummera så har jag i det sista hunnit flytta in i en EGEN hyreslägenhet. Det är nästan lite skrämmande hur mycket jag njuter av att bo ensam. Flytten gick ganska smärtfritt, jag äger inte så många saker - väldigt praktiskt när man lever nomadliv som jag gör. Eftersom mitt nya hem var omöblerat, måtte nomaden slå sig till ro och börja inreda lite. Då jag samtidigt sparar upp pengar till en Mexicosemester i höst, har mitt hem en ganska spartansk look än så länge. Mycket golvyta ger iallafall utrymme för mycket yoga!

Yoga och uttöjningar har det blivit mycket av i det sista. Har i vårvinter haft ont i musklerna runt utsidan av höfterna, närmare bestämt M. Medius. Jag gissar i efterklokskap att jag har överbelastat denna lilla stackars muskel, genom felaktig belastning i tunga lyft. Har tänkt att det går över av sig själv, och struntat lite i smärtan genom att fortsätta lyfta som vanligt. När de styva musklerna till slut resulterade i ryggsmärtor gav jag mig själv lyftförbud. Hela maj månad har gått utan att jag nästan fått röra en skivstång. Det har varit en rätt sorglig tid. Efter tre behandlingar av naprapat Karlsson, börjar paret Medius att lugna ner sig, så snart är jag tillbaka på 100% igen! Hurra! Lyckan är stor av att bara kunna lyfta upp en stång från golvet utan smärtor! Sakta men säkert kan jag börja bygga mig upp igen.

Förra helgen dog jag lite och återuppstod i Crossfit-himlen! Uttagningarna (Regionals) till "VM" i Crossfit (CrossFit Games) gick av stapeln i København, där utövare från hela Europa, Afrika och delar av Asien tävlade om några få biljetter till USA i sommar. Tänk er en stor hall fylld med likasinnade, som alla är passionerat intresserade av det samma som dig själv. I hallen kan du bli inspirerad av de bästa utövarna i det du tycker om att göra allra mest. Konstigt att folk var i gott humör? Här en liten videosnutt från stämningen i publiken.

Boxen Crossfit Oslo, där jag tränar, ställde upp med ett lag och en individuell utövare - Kristin Holte. Hon kan ni se skymta i klippet. Tänk det: i klassen kvinnor 18-40 år deltog över 100.000 i den första kvalifiseringsrundan (Open) världen över. Här kom jag på plats nummer 19.306, medan Holte kom på 21. plats! Hon lyckades under Regionals, med de 40 bästa i denna regionen, komma på 4.e plats, som gjorde att hon kvalificerade vidare till Games. Det är otroligt att se hur mycket vår sport växer för varje år, och hur mycket de bästa utövarna lyckas fortsätta att förbättrar sina prestationer! Blir spännande att följa med på Games i sommar. Men allra först ska jag njuta av en lugn och skön helg i mitt egna lilla spartanska hem!

Välkommen vår!

Det gror och knoppas. Solen skiner och fåglarna kvittrar! I april! För den tidigare fjällgeten är detta lyx delux! I fjället blev långkalsongerna blev aldrig packat bort för säsongen, för hela året var en enda stor långkalsongsäsong! Så nu njuter jag.

Att jag dessutom har hittat en ny lya är heller inte så dumt. Riktigt alla punkterna på förra inlägget blev inte infriade, men den är iallafall stor och rimlig. (För att vara Oslo. Att lägga över 1000 euro i hyra i månaden för en tvåa strider mot allt sunt förnuft.) I morgon skriver jag kontrakt, så kan jag flytta in till första maj. Lägenheten är lite fulgammalt charmig. Inga möbler finns där heller. Det får bli vårens och sommarens projekt. Möbeljakt på loppis och inredning efter behag. Jag måste ju hinna träna också!

Efter att ha tillbringat de två sista vårarna till fjälls, en på Bali, och våren innan dessförinnan i mastergrads-stress, är en vanlig Oslovår riktigt varmt välkommen.

Hitta hem

 Att bo i kollektiv som 31 åring har varit ganska utmanande för en osocial finne som mig. När jag är trött laddar jag bäst mina batterier med att vara ensam.  Jag blir som en sur gammal gubbe - vill ha det tyst runt mig, och bara vara ifred. Att sambon i bokollektivet samtidigt kan vara på motsatt sida av energiskalan kan då kännas lite överväldigande. 

Så nu är det gjort. Jag har sagt upp kontraktet på lägenheten jag hann bo i hela två och en halv månad. Badet ska totalrenoveras, så då tyckte jag att jag lika gärna kunde flytta till en egen lägenhet. Nu jagar jag alltså ett nytt hem. Igen. 

Som singel i huvudstaden är inte alternativen så lönsamma. Ett- och tvårums lägenheter i centrum kostar fläsk! Och för att vardagen ska gå ihop, måste lägenheten vara i cykelavstånd av jobb och träning. Att jag dessutom har följande kriterier, gör det inte lättare, lägenheten ska nämligen vara:

1.  Möblerad och ha tvätt- och diskmaskin
2. Vara ledig när jag blir bostadslös
3. Inte vara på första våningen (vill inte att folk på gatan ska se in)
4. Inte vara en rå och kall källarlägenhet! (Ännu värre än punkt 3!)
5. Ha ett sovrum med fönster och plats till stora garderober och dubbelsäng
6. Ha ett funktionellt kök
7. Ha ett fräscht badrum
8. Ha centralvärme
9. Ha nyare fönster utan drag
10. Ha tillgång på bod och lagringsplats
11. Vara mysig och hemtrevlig
12. Ha hög takhöjd
13. Vara större än 30 kvadratmeter

För 10500 kronor i månaden skulle man tro att dessa kriterier var ganska basala, men ni kan aldrig tro vilka ruckel folk försöker hyra ut för dessa summor! Jag känner mig lurad, men börjar iallafall nu bli ganska bra på att läsa mäklarspråk: Mysig, betyder i verkligheten liten. Charmerande eller rustik - nej, den är nedsliten och har behov för totalrenovering. Funktionell eller praktisk betyder att de försöker klämma in allt för mycket boende i för få kvadratmeter. Jag blir tokig.

Ernstar lite och säger att jag vill lägenheten ska ha samma känsla som bilden här, som är tagen från Oslos botaniska växthus. Kan jag flytta in dit, månntro?

Det är möjligt jag är för kräsen. Eftersom jag fortfarande har två månader igen innan jag måste flytta ut, lever jag på hoppet lite till ännu innan jag blir desperat. Ni får hålla tummarna.

Pukie

Vardagen i 2015 är gott i gång. Så gott i gång att bloggen har dött lite.  

Nedanför några bilder från vår interna tävling "Pukie 3.0" på Crossfit Oslo. Min första individuella tävling i Crossfit. Har inte riktigt tävlat i något som helst sedan knatteligan ungefär. Resultatet är därefter. Jag kom på delt 13 plats av 22 i min klass.

Clean & Jerk ladder: 4 lyft från 35-55 kg på kortast möjlig tid.

100 K.bell swings a 16 kg, efterföljt av 100 kcal roing, 100 knäböj och 100 Double unders (hopprep)

Bild: Helene Holen

Men resultatet är inte så viktigt för mig. Viktigare är att testa mina egna gränser. Att inspireras av andras mentala styrka och vilja. Att vara en del av något större. Att inse att jag kan mer än jag tror. Sådant växer jag av, både som motionär och annars i livet. 

Årskavalkad 2014

Om jag med ett ord skulle beskriva 2014 skulle ordet vara arbetssamt. Kanske ett lite dystert ord att välja representera ett helt år, men det är så det känns när jag ser tillbaka på det. Under Baliresan i oktober 2013 bestämde jag mig för att 2014 var året att (igen) riva upp rötterna och starta på nytt.  

Till Beitostølen kom jag i 2012 för att bygga upp min CV och få kött på mina terapeutben. Jag visste redan när jag tackade ja till tjänsten att fjällivet i en ort med 300 lokalinvånare inte ville vara något jag skulle trivas med. Ordet kulturchock beskriver ganska milt upplevelsen av att flytta från Bali till Beitostølen! Jobbet var lärorikt och givande, men det sociala nätverket var allt för litet. 

I 2014 tänkte jag optimistiskt att två bachelorgrader, en mastergrad och färsk arbetserfarenhet skulle göra jobbansökningsprocessen smidig, och att jag borde vara stationerad i Oslo senast till sommaren. Det tog lite längre än så - intressanta jobb i fast tjänst var få, och jag började bli otålig. Jag har aldrig varit bra på att vänta, och 2014 var inget undantag. Osäkerheten runt när, var, om och hur tyngde på mina axlar. 

I maj lossnade det, och jag blev erbjuden tjänst som rådgivare på hjälpmedelcentralen i Oslo och Akershus. Jag tackade ja till jobbet redan innan min blivande gruppledare hann säga vilken lön jag skulle få. Med sommaren kom en tre månader lång uppsägningstid. Jag trodde aldrig hösten skulle komma! 

Hösten kom till slut, och nya jobbet visade sig vara riktigt bra - krävande, men bra. Jag fick sätta mig in i nya datasystem, Norges förvaltningssystem, och prisförhandlingarna till elektriska rullstolar, arbetsstolar och barnvagnar! 

Samtidigt försökte jag bygga upp ett nytt socialt nätverk, igen. Hängde mycket av min fritid i min box Oslo Crossfit. Här var det gott att vara med många likasinnade. Mina medatleter och tränare gör mig till en bättre människa bit för bit, muskelcell för muskelcell. Som för att sätta spiken i kistan för året tog jag på årets sista dag tre repetitioner av 85 kg i knäböj, som i januari 2014 var mitt pers på en repetition. Och då var jag egentligen ganska sliten i bena. In your face 2014!

Till trots för mycket strävande och slit, är jag tacksam för mitt beslut på Bali, och vart det har fört mig i löpet av året. Jag har stor tro på att det bara är utanför komfortzonen vi kan växa som människor, och det känns som att jag stora delar av året har uppehållit mig här! Jag tror också att 2015 blir ännu bättre än 2014, och väntar spänt på vad året har att erbjuda!

Äntligen hemma!

Ååååh vad skönt, nu är jag äntligen hemma! Jag är så glad att jag inte har mera saker! Flytten tog 5 billass över två helger. Lägenheten är mysig och nya "samboen" verkar riktigt trevlig. Nu ska jag "kosa" mig här en hel vecka innan jag får jullov och flyger till Finland. Tycker jag förtjänar julledigt efter denna hösten! Superkvinnan över och ut!

"Det är mycket nu!"

Det tycks bli jul i år också, fast jag inte riktigt hinner med. Veckorna har sprungit ifrån mig i höst med mycket program och saker som ska ordnas. Den sista tiden har jag:

- Hälsat på dessa godingar i København

- Varit på jump rope seminar och försökt förbättra min hopprepsteknik. Det måste man också kunna i CrossFit, om än inte sådana tricks som denna coachen visar!

- Tävlat i min första CrossFit tävling på lag med svenska Linda. Det var tungt men ack så roligt, och kämpade oss till en delad åttonde plats. Ni som förstår CrossFit språk hittar alla WODs här. Fotocred till Helene Holen. 

Och så har jag lämpat två flyttlass över i nya kåken. Ingen lugn förjulstid här inte - har inte en det minsta julstämning i sinnet. Inte har jag firat Finlands självständighetsdag heller, bara min egen självständighet. Det får räcka. 

Söndagsmiddag

Jag tror jag håller på att bli en snobb. Matsnobb alltså. Rena och goda råvaror ska det vara. 

Har i höst börjat köpa mitt kött från vår slaktare i vårt kvarter. Blir lite lycklig av att bara stiga in i butiken. Vilket urval av köttprodukter i jämförelse med de torra kotletterna i plastförpackning från vanliga matbutiker! Och vilken skillnad på smaken!

Har provat laga lättstekt lever, älgbiffar, lammköttbullar och helstekt kyckling. I dag stod "pulled pork" på menyn. Slaktaren rekommenderade vilken bit som passade bäst till rätten.  

Fläsket stod och gottade sig med kryddor inpackad i folie i ca 4 timmar på 150 grader. Den saftiga härligheten fick sällskap av rostad pumpa och aubergine, med en lite rökig tomatsås till.

Rekommenderas varmt! 

Fick lite smaksassociationer till julskinkan bara, så tror jag försöker mig på något annat kött nästa gång. 

Ljusglimtar i höstmörkret

Höstmörkret är lite svårt att vänja sig till efter en fin sommar, och gör det förstås värre att vakna om morgnarna.  De sista veckorna har Oslo blivit genomdränkt av vatten från ovan. Regn regn och åter regn. Humöret blir lätt lika surt som skorna i dessa dagar. Det finns kanske flera som har det som mig, så tänkte därför dela med mig av mina ljusglimtar just nu, kanske de kan komma till nytta för någon. 

• Kontrasterna mellan höstlöven och det gråa är ju bara så vackert! Jag försöker smita ut så mycket jag kan mellan regnskurarna i helgerna, och kika lite extra runt mig när jag cyklar genom parkerna i pissregnet.

• Gemenskapen inne på min Crossfit box! Att bli mött av både coacher och med-atleter med ett leende värmer gott. Att hela tiden bli känt med flera likasinnade och få sig ett gapflabb av roliga kommentarer, och folk som bjuder på sig själva, förgyller vardagen. Jag är tacksam för att få vara en del av galskapen. 

• Trevliga och engagerade kollegor gör det värt att stiga upp i gråa vardagar.

En rolig bonus: I går pratade jag norska i nästan 1,5 timme med en tjej på träning. Vi gjorde många parövningar tillsammans. I förbifarten, strax innan vi ska gå, nämner hon på norska med lite accent: En kompis hemma från Finland... så visar det sig att tjejen inte bara är finlandssvensk, men från samma kommun som mig! Världen är liten.  Vi fick oss ett gott skratt.

Vad ger dig energi i höstmörkret?

Jämna plågor

Livet alltså. Är det inte det ena så är det det andra. Hann inte riktigt börja hinna njuta av att vara frisk innan min "sambo" informerade mig om att vi måste flytta snart. Ägarna av lägenheten har blivit gravida, och flyttar tillbaka från Afrika. Således är vi bostadslösa från januari. Tack för det. 

Vet vi kommer att hitta en ny och fin lägenhet, och att allt ordnar sig. Men all extra tankeverksamhet sätter onödig vikt på axlarna i en redan full vardag.

Kommer upp för luft i helgen och hämtar in mig med lite skogshäng och kantarellplock. 

Njuter av utsikten och försöker andas djupt.

Skogen är en finnes balsam för själen!

Viloveckan

Jag har gjort en ny upptäckt. Visste ni att det är möjligt att få en ny förkylning efter att du just blivit frisk från en gammal? Höjden av onödighet! Jag hade just börjat kunna "trycka på gaspedalen" igen på träning, för det smällde till. Hela veckan har gått till vila och mer vila. Vet att det finns många som har det värre än mig just nu, så ska inte klaga mer nu.

Att vara "orörd" så länge, passar bara inte riktigt för mig, och speciellt inte för min nacke. Därför är jag väldigt glad för att en av mina coacher har lärt mig följande stretch:

 Den ser kanske lite konstig ut, men den lossnar upp muskler i både nacke, axlar och övre rygg. Gör så här: Stå på alla fyra och trä höger arm under vänster - sträck den så långt ut till sidan som möjligt. Vila huvudet i golvet och vänd blicken mot taket. Sträck vänster arm så långt fram över huvudet du kan. Andas djupt och försök slappna av och förlänga musklerna för varje gång du andas ut. Håll ställningen i 10-15 andetag innan du byter sida. Rekommenderas varmt! 

En annan sak jag kan rekommendera är Hanna Göranssons nya kokbok "friendly food". Massa fina illustrationer och inspirerande recept. Hannas blogg hittar du på hurbrasomhelst.se

Nästa vecka hoppas jag vara helt återställd, och bestå av mindre vila och mer aktivitet. Annars är det synd om både mig och stackarna runt mig.

Den nya vardagen då

God morgon från Oslo! Att vakna upp i denna stad, i denna säng är mycket uppskattat av undertecknade. Den nya vardagen har förlöpt ganska smidigt, och haft energi i helgerna att göra det som faller mig in. Sängen er nu bäddad, by the way.

 Jag trivs till och med ännu bättre än förväntat på nya jobbet! Mina trevliga kollegor har gett mig ett fint välkomnande och tar gott vara på mig. Det var många nya intryck första veckan, som krävde några skogsbesök för att få tömt huvudet på eftermiddagarna. Den andra veckan gick smidigare, och det känns nu som jag har landat lite och börjar kunna bidra med något också.

När jag inte varit i skogen, så har kvällarna tillbringats i mitt andra hem, CrossFit Oslo. Kul att äntligen kunna träna med likasinnade, som pratar samma språk som mig. Från att ha varit den enda CrossFit'aren på Beitostølen, där jag av den orsak blev omtalad som "järnkvinnan", har jag nu många mycket starkare och hårdare "maskiner" att se upp till. 

Så har jag hunnit bli ett år äldre också! När första lönen kom så gick visakortet hett. Jag har köpt ny terrängcykel, viktlyftarsko, kontorkläder med mera! Hurra för mig!

Äntligen hemma!

I fredags slängde de sista sakerna i bilen, sa tack och adjö till Beitostølen, och körde till Oslo. Ni anar inte hur skönt det var att komma hem! Att inte bara ha ett ställe att bo i, men att bo ett ställe där jag trivs!

Här är hjärtat av hemmet, köket.

Morgonens frukost: Rostad grönkål med nötter, omelett med fetaost, hemlagad müsli med lingon, blåbär och kokosflingor. Allt rostat eller stekt i gjutjärnspannan.

Så utvilad det går att bli startar den nya vardagen i morgon. 

Sommaren som kom och gick

Eftersom mitt sista blogginlägg har bilder med snö på Bitihorn, är det kanske tid för ett nytt. Speciellt passande i dag, eftersom säsongens första snöfall föll på Bitihorn precis i dag! Har jag hört, för själv njuter jag av sensommarvärmen i Oslo i helgen.

På toppen av Bitihorn. Dagens bild från Grønolen fjellgårds facebooksida 

Mycket nytt på gång just nu. De flesta av helgerna i juli och augusti har spenderats i nya hyreslägenheten i Oslo på Sagene, medan jag fortfarande jobbar i vardagarna i Beitostølen. Efter den tre veckor långa semestern i början på juli var jag ganska färdig med livet som fjällget, och det har mentalt varit ganska tungt att stå med en fot på  Beitostølen och en i Oslo. Lite som att uppehålla sig i "transfer" på en flygplats - du bara väntar på att komma fram till slutdestinationen. Det har inte heller hjälpt att mina gamla kollegor tycker det är lite onödigt att jag har tänkt byta jobb, och menar jag hellre borde stanna kvar på Beitostølen. 

Nästa vecka samma tid är jag officiellt Oslobo igen. Fem dagar med jobb kvar på Beitostølen, 9 dagar tills jag börjar i ny jobb i Oslo. Som nästan inflyttad stadsbo passar jag förstås på att njuta vädret till skogs. Jag verkar passa bättre som skogstroll än fjällget, för oj vad jag njöt av cykelturen i dessa landskap i dag! 

Meanwhile in Oslo (gammal bild)

Spännande höst i möte. Nya äventyr i min gamla hemstad väntar.

Det går mot ljusare tider

Saker och ting har en märklig förmåga att alltid ordna sig. Sedan förra blogginlägg har jag gått från att vara i ett ganska desperat tillstånd till att sväva runt i lyckorus, ungefär. Som jag skrev tidigare i år hade jag stora förväntningar för år 2014. Mål 1 är nu uppnått: Jag har fått jobb i Oslo! Från september blir jag asfalttjej igen i tigerstaden. Innan det har jag bl.a. 3 veckors semester att se fram emot. Det går mot ljusare tider!

Dags att gå nya vägar

Apropå ljusare tider, så tror jag vintersäsongen får vara avslutad också till fjälls. Såhär såg mina sista svängar ut i måndags.

Eat, train, sleep, repeat

...Och så mycket annat händer här inte på fritiden. Snön bara fortsätter att falla, och vi är bortskämda med färskt puder varje helg. Vi blir bara illa tvungna att köra för allt vad bena håller.

När bilden nedanför blev tagen höll jag på att skita ner mig. Hade lyckats hitta det brantaste linjen i skogen, nedanför här var det ca svart häng med träd. Ner kom jag med alla ben i behåll (och torra byxor).

 Crossfit'ar som vanligt. I helgen blev detta min afterski "at the bar" liksom.

Ska sannerligen bli skönt med vilodag i morgon!

Denna dag, ett liv.

 Det går inte alltid som planerat. Vi hade tänkt inleda vinterns topptursäsong i dag. Väderleken spådde solsken och -10 grader, och snöförhållandena var så gott som perfekta. Min kollega och jag stod upp tidigt, packade bilen och började backa ut bilen från parkeringsplatsen. Eller försökte backa, bilen rörde sig inte en millimeter. Bromsarna hade fryst. Efter att ha hällt kokande vatten på skivbromsarna rörde sig bilen med mycket protest och motstånd. Jag tänkte att bromsarna säkert bara behöver köras lite, så går det bra. Det gick att backa, men inte att köra framåt. Jag backade tills en snödriva stoppade mig, och där blev jag stående. Framhjulen spann, men bilen stod stilla. Desperata att komma oss iväg, försöker vi alla smarta och mindre smarta lösningar vi kunde komma på, men bilen flyttar sig inte. 

Vad gör två stackars hjälplösa töser då? Jo, vi ringer jobbet. Vår snälla vaktmästare räddar oss med traktorn. Han diagnosticerar att bilens vajrar från handbromsen har fryst, och det enda som hjälper är att tina upp hela skiten. Han fäster en lina från traktorfronten till bilfronten, och backar upp den långa backen till jobbet, medan jag nervöst sitter i bilen och försöker hålla den på vägen med fastfrysta bakhjul. Jag imponeras stort av vaktmästarens körfärdigheter, som hur smidigt som helst får bilen att svänga runt krokar, stall och andra hinder. Plötsligt står bilen framför garaget. Vi får baxat den in, och nu står den där och smälter. 

Kollegan hämtar under tiden sin bil, som är ganska kall den också. Jag tackar vaktmästaren innerligt och öppnar passagerardörren till kollegans bil, hoppar in, och försöker stänga dörren. Vad händer? Låset har fryst, och dörren förblir öppen. Vaktmästaren kommer ännu en gång till undsättning, och tinar upp låset med en kupévärmare.  Vid detta laget, en timme efter att vi startade bilen, är vi båda mentalt utslitna nervrak som ifrågasätter hur mycket mer som kan gå fel på en dag? Ifall det finns något som heter ödet, verkade det ganska effektivt hålla oss ifrån vår planerade topptur! Vi ville inte riskera att något mer hade börjat krångla med bilen ut i ödemarken, långt från både ström och värme i 10- grader. Vi bestämde oss för att inte utmana ödet utan istället köra till det lokala alpincentret.

 Det var ju ganska fint där också. Men vi såg båda längtansfullt bort mot vår planerade topp, som gnistrade så fint i solen, helt orörd. 

Det går inte alltid som man har tänkt sig här i livet. Ibland måste man bara ta nya tag och försöka på nytt, med plan B, C eller D! Det går som regel bra, ibland med hjälp från snälla vaktmästare! 

Året 2013

Såhär i nyårstider är det väl på sin plats att uppsummera fjolåret. Året då jag inte flyttade en endaste gång och jobbade på samma plats hela tiden. Ganska tråkigt för en rastlös tös. 2013 blev för mig det jag väljer att tänka på som ett år med förarbete. I 2013 har jag jobbat hårt för att styrka mig själv både fysiskt och mentalt. Förarbetet hoppas jag i 2014 kommer att leda till många personliga rekord i CrossFit. Samtidigt önskar jag många förändringar på det privata planet. Förhoppningsvis ett nytt jobb, bostad och stad. 2014, jag har höga förväntningar!

Nu när jag äntligen fått inleda skidsäsongen, märker jag på brädan redan framgång efter fjolårets många CrossFit-timmar. Jag vågar och orkar köra både fortare och brantare. Vackert så.

Var är snön?!?

Snart december månad, och fjällborna väntar fortfarande på snön! Vi börjar faktiskt bli lite desperata dessutom! I helgen arrangerades en national öppning av tävlingssäsongen på skidor här, Beitosprinten. Eliten skrinnade runt på fjolårets snö, som hade blivit lagrad under ett spåntäcke över sommaren. Såhär bart är det runtomkring där naturen härjar. Suck.

Vi var så desperata i dag att vi körde iväg till alpincentret som fortfarande har stängt. Där strejkar en pistmaskin, som gör att snöproduktionen har uppehåll. Dessutom är bron, som ligger en halv kilometer därifrån, stängd för reparation. Så vad gör man? Jo, vi parkerar på andra sidan av bron, tar på oss alpinutrustningen och går bort. Fick iallafall testat mina nya skidor med att gå upp halva backen och köra ner igen. De fick helt klart godkänt! Att gå i upp fjäll med stighudar istället för snöskor, och stabila skidstövlar istället för snowboardskor är en helt annan upplevelse! Att kunna köra ner brant terräng utan att känna sig som en liten fjolla var ju dessutom superkul! 

Så vädergudar, snälla, skicka lite snö till oss, så vi kan leka mer!

Äntligen sommarvärme

I helgen har också jag äntligen fått smaka på sommar! Jag har haft bikini på, grillat, paddlat SUP och haft sand mellan tårna. Somrigare än så blir det nog inte. Har alltså tillbringat helgen i Oslo, för till fjälls är det inte så mycket bikiniväder att skryta av. Och förlåt alla Oslofolk som jag inte hann möta, programmet var ganska så fullproppat!

Lördagen spenderades utanför centrum på ett SUP arrangemang, där man kunde prova olika brädor, och tävla. Jag var ju så gott inne i tävlingsandan från förra helgen, så jag slängde mig på nu också.

Det var trångt vid starten, och en tjej fick ett försprång på säkert 10 m.

Men sakta klarade jag ta in henne.

Jag spurtade in, och tog var inte ens en halvmeter bakom vid målstrecket. 

Fast det bara var en oformell tävling så tog jag i allt vad jag kunde. Vadå tävlingssinstinkt?

Så har jag fått tränat på Oslo Crossfit också, kände mig som hemma! 

Bild av tuffa folk från crossfitoslo.no

Oslo, jag saknar dig! Jag kommer snart tillbaka!