Uppdatering 6.15

Våren kom och gick, utan att jag hann så mycket som blinka. För att uppsummera så har jag i det sista hunnit flytta in i en EGEN hyreslägenhet. Det är nästan lite skrämmande hur mycket jag njuter av att bo ensam. Flytten gick ganska smärtfritt, jag äger inte så många saker - väldigt praktiskt när man lever nomadliv som jag gör. Eftersom mitt nya hem var omöblerat, måtte nomaden slå sig till ro och börja inreda lite. Då jag samtidigt sparar upp pengar till en Mexicosemester i höst, har mitt hem en ganska spartansk look än så länge. Mycket golvyta ger iallafall utrymme för mycket yoga!

Yoga och uttöjningar har det blivit mycket av i det sista. Har i vårvinter haft ont i musklerna runt utsidan av höfterna, närmare bestämt M. Medius. Jag gissar i efterklokskap att jag har överbelastat denna lilla stackars muskel, genom felaktig belastning i tunga lyft. Har tänkt att det går över av sig själv, och struntat lite i smärtan genom att fortsätta lyfta som vanligt. När de styva musklerna till slut resulterade i ryggsmärtor gav jag mig själv lyftförbud. Hela maj månad har gått utan att jag nästan fått röra en skivstång. Det har varit en rätt sorglig tid. Efter tre behandlingar av naprapat Karlsson, börjar paret Medius att lugna ner sig, så snart är jag tillbaka på 100% igen! Hurra! Lyckan är stor av att bara kunna lyfta upp en stång från golvet utan smärtor! Sakta men säkert kan jag börja bygga mig upp igen.

Förra helgen dog jag lite och återuppstod i Crossfit-himlen! Uttagningarna (Regionals) till "VM" i Crossfit (CrossFit Games) gick av stapeln i København, där utövare från hela Europa, Afrika och delar av Asien tävlade om några få biljetter till USA i sommar. Tänk er en stor hall fylld med likasinnade, som alla är passionerat intresserade av det samma som dig själv. I hallen kan du bli inspirerad av de bästa utövarna i det du tycker om att göra allra mest. Konstigt att folk var i gott humör? Här en liten videosnutt från stämningen i publiken.

Boxen Crossfit Oslo, där jag tränar, ställde upp med ett lag och en individuell utövare - Kristin Holte. Hon kan ni se skymta i klippet. Tänk det: i klassen kvinnor 18-40 år deltog över 100.000 i den första kvalifiseringsrundan (Open) världen över. Här kom jag på plats nummer 19.306, medan Holte kom på 21. plats! Hon lyckades under Regionals, med de 40 bästa i denna regionen, komma på 4.e plats, som gjorde att hon kvalificerade vidare till Games. Det är otroligt att se hur mycket vår sport växer för varje år, och hur mycket de bästa utövarna lyckas fortsätta att förbättrar sina prestationer! Blir spännande att följa med på Games i sommar. Men allra först ska jag njuta av en lugn och skön helg i mitt egna lilla spartanska hem!

Pukie

Vardagen i 2015 är gott i gång. Så gott i gång att bloggen har dött lite.  

Nedanför några bilder från vår interna tävling "Pukie 3.0" på Crossfit Oslo. Min första individuella tävling i Crossfit. Har inte riktigt tävlat i något som helst sedan knatteligan ungefär. Resultatet är därefter. Jag kom på delt 13 plats av 22 i min klass.

Clean & Jerk ladder: 4 lyft från 35-55 kg på kortast möjlig tid.

100 K.bell swings a 16 kg, efterföljt av 100 kcal roing, 100 knäböj och 100 Double unders (hopprep)

Bild: Helene Holen

Men resultatet är inte så viktigt för mig. Viktigare är att testa mina egna gränser. Att inspireras av andras mentala styrka och vilja. Att vara en del av något större. Att inse att jag kan mer än jag tror. Sådant växer jag av, både som motionär och annars i livet. 

Årskavalkad 2014

Om jag med ett ord skulle beskriva 2014 skulle ordet vara arbetssamt. Kanske ett lite dystert ord att välja representera ett helt år, men det är så det känns när jag ser tillbaka på det. Under Baliresan i oktober 2013 bestämde jag mig för att 2014 var året att (igen) riva upp rötterna och starta på nytt.  

Till Beitostølen kom jag i 2012 för att bygga upp min CV och få kött på mina terapeutben. Jag visste redan när jag tackade ja till tjänsten att fjällivet i en ort med 300 lokalinvånare inte ville vara något jag skulle trivas med. Ordet kulturchock beskriver ganska milt upplevelsen av att flytta från Bali till Beitostølen! Jobbet var lärorikt och givande, men det sociala nätverket var allt för litet. 

I 2014 tänkte jag optimistiskt att två bachelorgrader, en mastergrad och färsk arbetserfarenhet skulle göra jobbansökningsprocessen smidig, och att jag borde vara stationerad i Oslo senast till sommaren. Det tog lite längre än så - intressanta jobb i fast tjänst var få, och jag började bli otålig. Jag har aldrig varit bra på att vänta, och 2014 var inget undantag. Osäkerheten runt när, var, om och hur tyngde på mina axlar. 

I maj lossnade det, och jag blev erbjuden tjänst som rådgivare på hjälpmedelcentralen i Oslo och Akershus. Jag tackade ja till jobbet redan innan min blivande gruppledare hann säga vilken lön jag skulle få. Med sommaren kom en tre månader lång uppsägningstid. Jag trodde aldrig hösten skulle komma! 

Hösten kom till slut, och nya jobbet visade sig vara riktigt bra - krävande, men bra. Jag fick sätta mig in i nya datasystem, Norges förvaltningssystem, och prisförhandlingarna till elektriska rullstolar, arbetsstolar och barnvagnar! 

Samtidigt försökte jag bygga upp ett nytt socialt nätverk, igen. Hängde mycket av min fritid i min box Oslo Crossfit. Här var det gott att vara med många likasinnade. Mina medatleter och tränare gör mig till en bättre människa bit för bit, muskelcell för muskelcell. Som för att sätta spiken i kistan för året tog jag på årets sista dag tre repetitioner av 85 kg i knäböj, som i januari 2014 var mitt pers på en repetition. Och då var jag egentligen ganska sliten i bena. In your face 2014!

Till trots för mycket strävande och slit, är jag tacksam för mitt beslut på Bali, och vart det har fört mig i löpet av året. Jag har stor tro på att det bara är utanför komfortzonen vi kan växa som människor, och det känns som att jag stora delar av året har uppehållit mig här! Jag tror också att 2015 blir ännu bättre än 2014, och väntar spänt på vad året har att erbjuda!

"Det är mycket nu!"

Det tycks bli jul i år också, fast jag inte riktigt hinner med. Veckorna har sprungit ifrån mig i höst med mycket program och saker som ska ordnas. Den sista tiden har jag:

- Hälsat på dessa godingar i København

- Varit på jump rope seminar och försökt förbättra min hopprepsteknik. Det måste man också kunna i CrossFit, om än inte sådana tricks som denna coachen visar!

- Tävlat i min första CrossFit tävling på lag med svenska Linda. Det var tungt men ack så roligt, och kämpade oss till en delad åttonde plats. Ni som förstår CrossFit språk hittar alla WODs här. Fotocred till Helene Holen. 

Och så har jag lämpat två flyttlass över i nya kåken. Ingen lugn förjulstid här inte - har inte en det minsta julstämning i sinnet. Inte har jag firat Finlands självständighetsdag heller, bara min egen självständighet. Det får räcka. 

Söndagsmiddag

Jag tror jag håller på att bli en snobb. Matsnobb alltså. Rena och goda råvaror ska det vara. 

Har i höst börjat köpa mitt kött från vår slaktare i vårt kvarter. Blir lite lycklig av att bara stiga in i butiken. Vilket urval av köttprodukter i jämförelse med de torra kotletterna i plastförpackning från vanliga matbutiker! Och vilken skillnad på smaken!

Har provat laga lättstekt lever, älgbiffar, lammköttbullar och helstekt kyckling. I dag stod "pulled pork" på menyn. Slaktaren rekommenderade vilken bit som passade bäst till rätten.  

Fläsket stod och gottade sig med kryddor inpackad i folie i ca 4 timmar på 150 grader. Den saftiga härligheten fick sällskap av rostad pumpa och aubergine, med en lite rökig tomatsås till.

Rekommenderas varmt! 

Fick lite smaksassociationer till julskinkan bara, så tror jag försöker mig på något annat kött nästa gång. 

Ljusglimtar i höstmörkret

Höstmörkret är lite svårt att vänja sig till efter en fin sommar, och gör det förstås värre att vakna om morgnarna.  De sista veckorna har Oslo blivit genomdränkt av vatten från ovan. Regn regn och åter regn. Humöret blir lätt lika surt som skorna i dessa dagar. Det finns kanske flera som har det som mig, så tänkte därför dela med mig av mina ljusglimtar just nu, kanske de kan komma till nytta för någon. 

• Kontrasterna mellan höstlöven och det gråa är ju bara så vackert! Jag försöker smita ut så mycket jag kan mellan regnskurarna i helgerna, och kika lite extra runt mig när jag cyklar genom parkerna i pissregnet.

• Gemenskapen inne på min Crossfit box! Att bli mött av både coacher och med-atleter med ett leende värmer gott. Att hela tiden bli känt med flera likasinnade och få sig ett gapflabb av roliga kommentarer, och folk som bjuder på sig själva, förgyller vardagen. Jag är tacksam för att få vara en del av galskapen. 

• Trevliga och engagerade kollegor gör det värt att stiga upp i gråa vardagar.

En rolig bonus: I går pratade jag norska i nästan 1,5 timme med en tjej på träning. Vi gjorde många parövningar tillsammans. I förbifarten, strax innan vi ska gå, nämner hon på norska med lite accent: En kompis hemma från Finland... så visar det sig att tjejen inte bara är finlandssvensk, men från samma kommun som mig! Världen är liten.  Vi fick oss ett gott skratt.

Vad ger dig energi i höstmörkret?

Den nya vardagen då

God morgon från Oslo! Att vakna upp i denna stad, i denna säng är mycket uppskattat av undertecknade. Den nya vardagen har förlöpt ganska smidigt, och haft energi i helgerna att göra det som faller mig in. Sängen er nu bäddad, by the way.

 Jag trivs till och med ännu bättre än förväntat på nya jobbet! Mina trevliga kollegor har gett mig ett fint välkomnande och tar gott vara på mig. Det var många nya intryck första veckan, som krävde några skogsbesök för att få tömt huvudet på eftermiddagarna. Den andra veckan gick smidigare, och det känns nu som jag har landat lite och börjar kunna bidra med något också.

När jag inte varit i skogen, så har kvällarna tillbringats i mitt andra hem, CrossFit Oslo. Kul att äntligen kunna träna med likasinnade, som pratar samma språk som mig. Från att ha varit den enda CrossFit'aren på Beitostølen, där jag av den orsak blev omtalad som "järnkvinnan", har jag nu många mycket starkare och hårdare "maskiner" att se upp till. 

Så har jag hunnit bli ett år äldre också! När första lönen kom så gick visakortet hett. Jag har köpt ny terrängcykel, viktlyftarsko, kontorkläder med mera! Hurra för mig!

CrossFit, CrossFit och CrossFit!

Jag måste erkänna en sak. Jag har OCD. Obsessive Crossfit Disorder. Besatt av Crossfit.

I bilden ovan beskrivs några av symptomen, dvs. personligheten till en äkta CrossFit'are. Jag kan känna mig igen i de flesta, med undantag av den med sovandet. Det som rör sig i mitt huvud för det mesta är lyftteknik, stenålderskost och nästa träning. Jag gillar tillhörigheten bland alla CrossFit'are, att alla hejar på varandra och våra framgångar. Jag har ett krav till nästa ställe jag flyttar till; det måste finnas ett CrossFit center där! Jag gillar intensiteten - hur sliten det går att bli - och att träningarna alltid varierar. Träningarna blir aldrig lättare, men jag märker framgången i styka, och inte minst i viljestyrkan. Och det finns ALLTID något man kan bli bättre på.

Mina stackars kollegor får höra mig tjata om CrossFit, CrossFit och CrossFit. Jag följer mina idoler i eliten i CrossFit games, ser på bilder och videor på nätet. Jag har beställt Reebok CrossFit kläder och CrossFit utrustning. Jag har köpt en mobilitetsbok skriven av min hjälte, delägare av San Francisco CrossFit, upphovsman av MobilityWOD.com, med en doktorgrad i fysioterapi: Dr. Kelly Starret.

 Inte direkt skönt

En vacker dag...

Ifall du klarar detta kan jag gratulera, då har du mer rörliga vrister än jag!

I boken* fick jag mig en mindre trevlig överraskning. Den har många rörlighetstester, och jag var tydligen betydligt mindre rörlig än jag trodde. I den översta bilden visar fysioterapeuten hur man kan jobba med styva bröstmuskler, en av mina svagheter. Dr. Starret har gett mig så många nya fakir-övningar och nya sätt att plåga ömma muskler på. Tack ska du ha!

Förhoppningsvis ger de mig på sikt bättre teknik, så jag blir en godkänd Crossfit tränare i sommar! 

Jag antar att det finns värre saker man kan vara besatt av.

*Starrett, K. & Cordoza, G. 2013. "Becoming a Supple Leopard. The Ultimate Guide to Resolving Pain, Preventing Injury, and Optimizing Athletic Performance". Las Vegas: Victory Belt Publishing Inc.