Uppdatering 6.15

Våren kom och gick, utan att jag hann så mycket som blinka. För att uppsummera så har jag i det sista hunnit flytta in i en EGEN hyreslägenhet. Det är nästan lite skrämmande hur mycket jag njuter av att bo ensam. Flytten gick ganska smärtfritt, jag äger inte så många saker - väldigt praktiskt när man lever nomadliv som jag gör. Eftersom mitt nya hem var omöblerat, måtte nomaden slå sig till ro och börja inreda lite. Då jag samtidigt sparar upp pengar till en Mexicosemester i höst, har mitt hem en ganska spartansk look än så länge. Mycket golvyta ger iallafall utrymme för mycket yoga!

Yoga och uttöjningar har det blivit mycket av i det sista. Har i vårvinter haft ont i musklerna runt utsidan av höfterna, närmare bestämt M. Medius. Jag gissar i efterklokskap att jag har överbelastat denna lilla stackars muskel, genom felaktig belastning i tunga lyft. Har tänkt att det går över av sig själv, och struntat lite i smärtan genom att fortsätta lyfta som vanligt. När de styva musklerna till slut resulterade i ryggsmärtor gav jag mig själv lyftförbud. Hela maj månad har gått utan att jag nästan fått röra en skivstång. Det har varit en rätt sorglig tid. Efter tre behandlingar av naprapat Karlsson, börjar paret Medius att lugna ner sig, så snart är jag tillbaka på 100% igen! Hurra! Lyckan är stor av att bara kunna lyfta upp en stång från golvet utan smärtor! Sakta men säkert kan jag börja bygga mig upp igen.

Förra helgen dog jag lite och återuppstod i Crossfit-himlen! Uttagningarna (Regionals) till "VM" i Crossfit (CrossFit Games) gick av stapeln i København, där utövare från hela Europa, Afrika och delar av Asien tävlade om några få biljetter till USA i sommar. Tänk er en stor hall fylld med likasinnade, som alla är passionerat intresserade av det samma som dig själv. I hallen kan du bli inspirerad av de bästa utövarna i det du tycker om att göra allra mest. Konstigt att folk var i gott humör? Här en liten videosnutt från stämningen i publiken.

Boxen Crossfit Oslo, där jag tränar, ställde upp med ett lag och en individuell utövare - Kristin Holte. Hon kan ni se skymta i klippet. Tänk det: i klassen kvinnor 18-40 år deltog över 100.000 i den första kvalifiseringsrundan (Open) världen över. Här kom jag på plats nummer 19.306, medan Holte kom på 21. plats! Hon lyckades under Regionals, med de 40 bästa i denna regionen, komma på 4.e plats, som gjorde att hon kvalificerade vidare till Games. Det är otroligt att se hur mycket vår sport växer för varje år, och hur mycket de bästa utövarna lyckas fortsätta att förbättrar sina prestationer! Blir spännande att följa med på Games i sommar. Men allra först ska jag njuta av en lugn och skön helg i mitt egna lilla spartanska hem!

Välkommen vår!

Det gror och knoppas. Solen skiner och fåglarna kvittrar! I april! För den tidigare fjällgeten är detta lyx delux! I fjället blev långkalsongerna blev aldrig packat bort för säsongen, för hela året var en enda stor långkalsongsäsong! Så nu njuter jag.

Att jag dessutom har hittat en ny lya är heller inte så dumt. Riktigt alla punkterna på förra inlägget blev inte infriade, men den är iallafall stor och rimlig. (För att vara Oslo. Att lägga över 1000 euro i hyra i månaden för en tvåa strider mot allt sunt förnuft.) I morgon skriver jag kontrakt, så kan jag flytta in till första maj. Lägenheten är lite fulgammalt charmig. Inga möbler finns där heller. Det får bli vårens och sommarens projekt. Möbeljakt på loppis och inredning efter behag. Jag måste ju hinna träna också!

Efter att ha tillbringat de två sista vårarna till fjälls, en på Bali, och våren innan dessförinnan i mastergrads-stress, är en vanlig Oslovår riktigt varmt välkommen.

Hitta hem

 Att bo i kollektiv som 31 åring har varit ganska utmanande för en osocial finne som mig. När jag är trött laddar jag bäst mina batterier med att vara ensam.  Jag blir som en sur gammal gubbe - vill ha det tyst runt mig, och bara vara ifred. Att sambon i bokollektivet samtidigt kan vara på motsatt sida av energiskalan kan då kännas lite överväldigande. 

Så nu är det gjort. Jag har sagt upp kontraktet på lägenheten jag hann bo i hela två och en halv månad. Badet ska totalrenoveras, så då tyckte jag att jag lika gärna kunde flytta till en egen lägenhet. Nu jagar jag alltså ett nytt hem. Igen. 

Som singel i huvudstaden är inte alternativen så lönsamma. Ett- och tvårums lägenheter i centrum kostar fläsk! Och för att vardagen ska gå ihop, måste lägenheten vara i cykelavstånd av jobb och träning. Att jag dessutom har följande kriterier, gör det inte lättare, lägenheten ska nämligen vara:

1.  Möblerad och ha tvätt- och diskmaskin
2. Vara ledig när jag blir bostadslös
3. Inte vara på första våningen (vill inte att folk på gatan ska se in)
4. Inte vara en rå och kall källarlägenhet! (Ännu värre än punkt 3!)
5. Ha ett sovrum med fönster och plats till stora garderober och dubbelsäng
6. Ha ett funktionellt kök
7. Ha ett fräscht badrum
8. Ha centralvärme
9. Ha nyare fönster utan drag
10. Ha tillgång på bod och lagringsplats
11. Vara mysig och hemtrevlig
12. Ha hög takhöjd
13. Vara större än 30 kvadratmeter

För 10500 kronor i månaden skulle man tro att dessa kriterier var ganska basala, men ni kan aldrig tro vilka ruckel folk försöker hyra ut för dessa summor! Jag känner mig lurad, men börjar iallafall nu bli ganska bra på att läsa mäklarspråk: Mysig, betyder i verkligheten liten. Charmerande eller rustik - nej, den är nedsliten och har behov för totalrenovering. Funktionell eller praktisk betyder att de försöker klämma in allt för mycket boende i för få kvadratmeter. Jag blir tokig.

Ernstar lite och säger att jag vill lägenheten ska ha samma känsla som bilden här, som är tagen från Oslos botaniska växthus. Kan jag flytta in dit, månntro?

Det är möjligt jag är för kräsen. Eftersom jag fortfarande har två månader igen innan jag måste flytta ut, lever jag på hoppet lite till ännu innan jag blir desperat. Ni får hålla tummarna.

Pukie

Vardagen i 2015 är gott i gång. Så gott i gång att bloggen har dött lite.  

Nedanför några bilder från vår interna tävling "Pukie 3.0" på Crossfit Oslo. Min första individuella tävling i Crossfit. Har inte riktigt tävlat i något som helst sedan knatteligan ungefär. Resultatet är därefter. Jag kom på delt 13 plats av 22 i min klass.

Clean & Jerk ladder: 4 lyft från 35-55 kg på kortast möjlig tid.

100 K.bell swings a 16 kg, efterföljt av 100 kcal roing, 100 knäböj och 100 Double unders (hopprep)

Bild: Helene Holen

Men resultatet är inte så viktigt för mig. Viktigare är att testa mina egna gränser. Att inspireras av andras mentala styrka och vilja. Att vara en del av något större. Att inse att jag kan mer än jag tror. Sådant växer jag av, både som motionär och annars i livet. 

Årskavalkad 2014

Om jag med ett ord skulle beskriva 2014 skulle ordet vara arbetssamt. Kanske ett lite dystert ord att välja representera ett helt år, men det är så det känns när jag ser tillbaka på det. Under Baliresan i oktober 2013 bestämde jag mig för att 2014 var året att (igen) riva upp rötterna och starta på nytt.  

Till Beitostølen kom jag i 2012 för att bygga upp min CV och få kött på mina terapeutben. Jag visste redan när jag tackade ja till tjänsten att fjällivet i en ort med 300 lokalinvånare inte ville vara något jag skulle trivas med. Ordet kulturchock beskriver ganska milt upplevelsen av att flytta från Bali till Beitostølen! Jobbet var lärorikt och givande, men det sociala nätverket var allt för litet. 

I 2014 tänkte jag optimistiskt att två bachelorgrader, en mastergrad och färsk arbetserfarenhet skulle göra jobbansökningsprocessen smidig, och att jag borde vara stationerad i Oslo senast till sommaren. Det tog lite längre än så - intressanta jobb i fast tjänst var få, och jag började bli otålig. Jag har aldrig varit bra på att vänta, och 2014 var inget undantag. Osäkerheten runt när, var, om och hur tyngde på mina axlar. 

I maj lossnade det, och jag blev erbjuden tjänst som rådgivare på hjälpmedelcentralen i Oslo och Akershus. Jag tackade ja till jobbet redan innan min blivande gruppledare hann säga vilken lön jag skulle få. Med sommaren kom en tre månader lång uppsägningstid. Jag trodde aldrig hösten skulle komma! 

Hösten kom till slut, och nya jobbet visade sig vara riktigt bra - krävande, men bra. Jag fick sätta mig in i nya datasystem, Norges förvaltningssystem, och prisförhandlingarna till elektriska rullstolar, arbetsstolar och barnvagnar! 

Samtidigt försökte jag bygga upp ett nytt socialt nätverk, igen. Hängde mycket av min fritid i min box Oslo Crossfit. Här var det gott att vara med många likasinnade. Mina medatleter och tränare gör mig till en bättre människa bit för bit, muskelcell för muskelcell. Som för att sätta spiken i kistan för året tog jag på årets sista dag tre repetitioner av 85 kg i knäböj, som i januari 2014 var mitt pers på en repetition. Och då var jag egentligen ganska sliten i bena. In your face 2014!

Till trots för mycket strävande och slit, är jag tacksam för mitt beslut på Bali, och vart det har fört mig i löpet av året. Jag har stor tro på att det bara är utanför komfortzonen vi kan växa som människor, och det känns som att jag stora delar av året har uppehållit mig här! Jag tror också att 2015 blir ännu bättre än 2014, och väntar spänt på vad året har att erbjuda!