A full ten

Influensan har nått nya konstigheter. Idag har jag känt mig full. Vinglig, slapp, och redo att tuppa av i vilket som helst ögonblick. Lite hostande, och lite stegring, bara full. Konstigt.

Kom annars att tänka på att det i år blir 10 års jubileum från att jag tog studenten (gikk ut videregående). (Måste ju betyda att jag har blivit 10 år äldre också!) Jag kommer i håg att jag som 14 åring skrev i skoltidningen att jag 10 år senare skulle vara gift, ha två barn, jobba som trädgårdsmästare och bo i Nykarleby. Det har alltså nu gått 14 år sedan det, och jag är fortfarande singel, barnlös och bor på andra sidan jordklotet. Livet går inte alltid som man planerar, men tur är väl det! Mina bästa val i livet har kommit av impuls och ren slump (eller ödet?) Det är intressant hur livet formas efter val och beslut som det ibland känns som man inte varit med och planerat.

Efter studenten visste jag inte riktigt vad jag ville bli och valet stod mellan speciallärare och fysioterapeut. Så tipsade min syster mig om ergoterapi, ett yrke jag aldrig förr hört om. När jag sände in ansökan låg ergoterapi överst och kom jag in på utbildningen. Hade det inte varit för en klasskamrat på ergoterapin hade jag aldrit kommit mig till Tromsø som utbyteselev. (Själv ville jag till Australien, men tyckte det blev för omständigt och dyrt). Hade jag inte kommit till Tromsø, hade jag aldrig fortsatt studera inom idrott i Norge. Egentligen hade jag en annan linje som första val, men kom in på fysisk aktivitet och funktionsnedsättning. Som jag igen trivdes så bra med att det ledde till tre år till av studier. Här var det igen en annan klasskompis som uppmuntrade mig att våga ansöka om jobbet på Active Education, och plötsligt är jag på Bali. Som ni ser var det inte riktigt planerat. Det är inte Nykarleby, men hey, skulle nästan säga att det till och med är snäppet bättre, eller vad tycker ni? 

Inspirerande

Eftersom influensan envist är kvar i kroppen, har jag stort sett hållt mig inomhus i dag. Håller på att bli galen, igen! Dagens höjdpunkt har varit en film, hur spännande låter inte det? Okej, nog klagat.

Såg alltså en surf-film som hette "Soul surfer", som är baserad på en sann historia. Bethany Hamilton växte upp med ett surfbräde under magen/fötterna i Hawaii. Som 13 åring visste hon redan hon ville bli surfproffs. Under en surfsession blev hon attakerad av en haj, och förlorade sin vänstra arm. En månad senare var Hamilton tillbaka på surfbrädan. Hon var tvungen att igen lära sig göra det hon kunde bäst, men med en kroppsdel mindre. Lite mer än ett år senare vinner hon sin första nationella surftävling! Ännu ett bevis på hur man kan nå sina mål och drömmar, bara man är beslutsam och inte ger upp! Bra slogan också: Rise above!

Som om jag inte hade tillräckligt med våg-abstinens innan jag såg filmen.. Gaah! 

PS. Kudden funkar, förresten, har mindre ont i nacken i dag. Alltid nåt, antar jag.

Hälsa hem!

Har i dagarna under min påtvugna träningsledighet känt hur spänningen i nacken bara hopat upp sig, som alltid när jag inte får röra på mig. Igår kom mr. Spänningshuvudvärk och hälsade på. När han i morse fortfarande inte hade lämnat mig fick jag nog och tog första taxi till närmaste Tempur-distributör och köpte mig en ny kudde! På halvt pris var den också, så där gjorde jag ett kupp! På väg hem igen från det fina köpcentret, där jag just har köpt en av de dyraste kuddarna på marknaden, ser jag en man gå runt och tigga pengar i gatukorsningen. Vilken kontrast! Mannen såg ut som han hade hemiplegi, antingen medfödd eller som följd av till exempel en stroke. Jag fick både dåligt samvete för att jag just har slängt så mycket pengar på mig själv, samtidigt som jag igen en gång får en påminnelse om livets lott.

Det är få land i världen som har samma förmån som oss nordbor om att kunna styra vårt eget öde på samma sätt som vi kan. Vill du bli läkare eller advokat är det "bara" att satsa på goda betyg. Har du oturen att bli sjuk, har du rätt till samma vård, oavsett om du har försäkring eller vilken inkomst du har. Du behöver inte vara rädd för att du ska bli tvungen att hamna på gatan och att din familj inte kan försörja sig, som faktiskt är tillfället i många andra länder. Tyvärr tror jag vi många gånger tar det för givet hur bra vi faktiskt har det.

Här i Bali är man istället mer beroende av sin familj för att hjälpa en när man har det svårt, och som jag har förstått skapar detta ömsesidiga behov för att hjälpa varandra också en nära kontakt till familjemedlemmarna. Till familjen räknas förresten hela släkten här, så det är många att hjälpa, men samtidigt många att få hjälp från. Till trots för en vanlig månadslön här ligger på runt 70 euro, verkar folk vara glada och tacksamma för det de har. Inte kanske allt som är bättre i Norden i alla fall!

Om vinkelslipar

Bali slutar aldrig förvåna mig! Under dagens matinköp trodde jag nästan att jag feberhallucinerade när jag kom till grönsaksdisken. Där stod en man på en stege och jobbade med en vinkelslip så gnistorna yrde! Alla lokala gick förstås nonchalant runt som om detta var helt normalt. Mannen fortsatte sedan till mjölkdisken och sedan till fiskdisken. Jag hämtade mina bönburkar och mitt smör med hjärtat i halsgropen, och försökte hålla mig på tillräckligt långt avstånd för att inte bli träffad av gnistorna. Och vad tror ni mannen hade för arbetsklädsel? Jeans, en t-skjorta och loafers! 

Meanwhile back at home skulle det se ut på följande sätt, i en avstängd butik, förstås!:

Måste erkänna att jag inte var säker på vad mojängen hette, så var tvungen att bildgoogla innan jag skrev inlägget. Nu har jag lärt mig ett nytt ord också. Dagens ord är alltså vinkelslip, ifall någon har råkat missa det. Vinkelslip.

Barnhemsbesök i blder

Medan jag är igång slänger jag upp några bilder från lördagen också. Fotograf Richard Piscioneri förtjänar lite creds, tycker jag!

Ser lite blek ut på armarna i jämförelse med bena, i verkligheten är det nog lite mer jämt fördelat!

Vattenkrig

 Studenterna kan också leka!

 Organiserat kaos eller bara kaotiskt?

 Fina tjejen till vänster som varit på gatan sedan hon var 3 år!

Om bobbor (bakterier) och sånt

Nej, blev inte frisk över natten. Forfarande feber och har nu fått nog av att vara hemma och svettas! Så nu sitter jag i skuggan vid ett strandkafé i en skön bris och dricker is latte. Känner mig friskare här, trots att det kanske hade varit bättre för mig att hålla sig hemma i liggande ställning. Lite annorlunda att vara sjuk här än när jag hade feber sist. Då låg jag en vecka i feber i den smällkalla vintern under jullovet och frös. Här är det nästan samma temperatur i luften som i min febriga kropp!

Inte så konstigt att man blir sjuk här i troperna egentligen, minsta lilla skrapsår tar mycket längre att gro pga. fuktigheten. Tänk då att få en ordentlig skada eller infektion, vilka följder det kan ha! Det är förstås också en helt annan bakterieflora, och så är det definivt inte lika noga med hygienen här som hemma. Här följer några goda exempel på annorlunda hygienhantering:

Kommer ihåg första veckan jag var på jobb under ett möte med en lokal man som hade ansvar över några idrottsanlägg vi hyr här nere. Mitt under mötet nös han sig i handen, varefter han undersökte innehållet och plockade det bort med den andra handen. När mötet var färdigt skakade han förstås hand med oss igen. Jag som har jobbat en del på sjukhus, och blivit van med hygienrutinerna där, kan avslöja jag tvättade händerna ganska noga efter mötet!

Denna vecka har jag varit två gånger och ätit på lokala "Warunger", gatumat the local way. När vi satt och åt på det ena stället var det en unge som lekte bakom disken. Plötsligt flög hans fotboll upp mitt i maten. Kvinnan som serverade de andra kunderna plockade bort bollen, sa något i stil med "fy fy" till ungen, gav den tillbaka till ungen och fortsatte att servera av maten där bollen lite tidigare hade varit. När jag var och åt på Warung nummer två igår och skulle tvätta händerna på toaletten, kom det inget vatten! Förstås hade jag satt såpa i handen först, så fick torka bort den med toalettpapper istället. Så kan det gå.

Kan nog erkänna att jag inte är lika uppmärksam på det sterila längre. Hade blivit tungt att leva här nere med bakterieskräkk! En sak är säker, ens immunförsvar får nog väckt till liv på ett annat sätt här nere, tror det kan vara lite hälsosamt också, att inte ha det alltför kliniskt rent runt sig!

Feber och filmmaraton

Japp, så har jag blivit sjuk igen! 38,4 grader har varit rekordet för dagen. Hemma och kurerar mig med ingefärste och film. Satsar på jag är frisk igen i morgon! Önsketänkande kanske?

Slappfisk sa du?

....

Nu måste jag faktiskt få lov att skryta på mig själv, hur duktig jag har varit i dag! Har hållt mig i sängen hela dagen, och när jag var ute och åt ikväll tog jag TAXI, fastän det bara var 10 min att cykla! Verkar som om förståndet faktiskt kommer med åldern iallafall!

Glad påsk?

Det här är alltså inte påskgräs, men vetegräs! De säljer det i många restauranger och kafeer här nere, både som shot som på bilden, och blandat i olika juicer. Min favorit är en juice med ingefära, vetegräs och äpple. Namnam! Ett hett tips om någon av er känner sig lite slapp och hängig nu i höstmörkret. En shot sägs innehålla motsvarande mängd mineraler och vitaminer som 2 kilo grönsaker. Jag blir iallafall väldigt glad och energisk efter en dos, funkar hundra gånger bättre än kaffe! Så odla er lite påskgräs och bli energisk som en  duracellkanin, eller varför inte en påskhare!

Barn och Paris Hilton

Här sitter jag och försöker smälta alla intryck från dagen. Vi på Active education har ordnat en lekdag vid skolans hotell för barnen i de två projekt vi stöder denna säsong. Studenterna har samlat in massa pengar, som ska gå till bl.a. uppbyggning av en ny skola. Totalt var det ca 60 barn i åldern 5-14 som sprang runt och lekte med våra studenter och oss anställda. Det ena stöder barnens skolgång i fjällen, det andra är ett barnhem för gatubarn. Man kan verkligen se att bägge projekt gör nytta, och hur duktiga de som jobbar med dem är med barna. Väldigt väluppforstrade och sunda barn.

Det är en speciellt en historie som nästan gör mig gråtfärdig. När vi sist var och besökte barnhemmet med gatubarnen, var det en flicka som skilde sig ur mängden. De andra var nyfikna, glada och som barn brukar vara. Men denna flicka, Sandra, ca 12 år höll ett avstånd från oss, och man kunde nästan se den tjocka försvarsmur hon hade byggt runt sig. Det visade sig att hon hade bott på gatan och tiggt pengar sedan hon var tre år, och att det bara var en vecka sedan hon kommit till barnhemmet. Det var ungefär två månader sedan vi sist mötte henne, och man kunde nästan inte känna igen henne längre! Nu var också hon med och lekte, var lika nyfiken och utåtriktad som de andra barnen.

Av barnen från skolan i fjällen hade bara två av de ca 40 barnen badat i havet innan idag. Alla badade på en gång! Tror inte många av de kunde simma, men de dykte, hoppade och lekte i vågorna och paddlade med kanoter, allt på en gång. Jag gick runt och vaktade nervöst. På något konstigt sätt kom lika många ungar upp ur vattnet som i det.

Paris Hilton är tydligen i Bali i dagarna och bemödade sig med ett besök i onsdags hos gatubarns-barnhemmet. Men donerade hon något? Nej, hon tyckte tydligen att det var en tillräckligt stor gåva att bara visa upp sig. Alla är vi olika.

Bilder kommer snart! Inte av Hilton, men av barnen förstås!

Lite bilder då igen...

Här kommer lite bilder från dyk och annat vattenchill:

Bimotransport till dykarbåten. Lägg märke till den goda ventilationen (dörren till vänster står uppe under körning)

Intim transport

Going down

Sting ray

Back up again

Ingela och Gipsy

Hittar du Nemo?

Konstiga fiskar

Lion fish

Skön söndag på Potatohead i Seminyak.

Sämre kan man ha det... :)

Aaaaah....

Bali är gott för själen! Alla borde ha möjlighet att vistas här en längre period av sitt liv och lära sig att sänka skuldrorna och slappna av. Ett tecken på att jag börjar bli bättre på det, är t.ex. att jag igår på köpcentret INTE blev stressad när det tog år och dagar för de anställda att få vägd frukten till alla kunder innan mig i kön. Istället bara log jag och tänkte, haha, welcome to Bali. Det hade irriterat mig enormt där hemma! När jag här nere tar en kvällspromenad kan jag njuta av att bara sätta mig ner och njuta av att bara se på alla färger och människor. På kvällarna händer det ofta att jag bara sitter och gör ingenting, ungefär som dessa grabbar.

Nej, den nordiska effektiviteten är för all del effektiv, men all den stress och alla våra måsten kan inte vara hälsosam, varken för kropp eller själ! Vem stressar man egentligen för, och till vilken nytta?

Kolla in detta!

Inspirerande video värd att se med en tuff karl! Visar att ingenting är omöjligt, och att alla ska kunna hitta glädjen i att vara i aktivitet. Kolla in glöden i ögonen, detta är ren och skär passion! Finns inga goda ursäkter för att stanna i soffan nu, eller hur? Här har ni en av orsakerna till att jag valde att utbilda mig till idrottspedagog!(Klicka här)

Om väder och vind

När jag kom till Bali var jag till en början väldigt ivrig på att titta ut genom fönstret när jag vaknade, för att kolla in dagens väderleksrapport. En vana jag, och säkert många andra nordbor har, eftersom somrarna hemma är korta och ibland väldigt våta. Man har  lärt sig att ta vara på de få soldagarna som är. Efter att jag varit på Bali några dagar slutade jag kolla in vädret, det var ändå alltid varmt, och för det mesta soligt, så det spelade ingen roll. 

Hemma blir vädret som känt använt som small-talk när man inte vet vad man kan säga. Det kan hållas låånga diskussioner om sommartorkan, vintermörkret, halkan, snön och så vidare. Här är det inte så mycket att diskutera, oftast får man bara konstatera, det är varmt i dag. (Om man inte är surftokig då, för då diskuteras det hett om swell-forecasts, vågor och tidvatten).

Nu har regnperioden börjat, och då kan det ibland se ut såhär genom fönstret:

Men ofta regnar det om natten, och solen kommer fram efter skurarna. Ganska skönt med lite regn, tycker jag, blir så frisk och härlig luft efteråt! De sista två dagarna har solen gömt sig, och idag har vi för en gångs skull haft en temperatur under 30 grader. Det var något nytt, så i dag har vi faktiskt också här kunnat diskutera vädret!

Ett dykinlägg utan dykbilder

Lite bilder från sista dagen av dykarkursen igår vid Tulamben vid ett känt vrak, the liberty. Körturen dit varade i 2,5 timmar, lite väl långvarig, men mycket fint att se på vägen.

 Svenska Julia på semester i Bali från Australien.

 The entry point, mååånga dykare, inte så mycket annat att göra här.

 Här borde egentligen några undervattensbilder komma in, men eftersom jag inte har en undervattenskamera, och instruktören inte har lov att ha med kamera vid kurs, så bidde det inte några denna gång. Ni får bara föreställa er ett vrak, napoleonfiskar, butterflyfishes, ett stort fiskstim, fina korallrev och Nemo. Or just google it! Under det andra dyket  såg vi en haj också, det var häftigt! Bara en liten black-tip, men iallafall!

 Mellan dyken måste man pausa för att kroppen ska få bort extra kväve (nitrogen) ur kroppen. I väntans tider kan man som rastlös skandinav strosa runt på stranden och fota sig själv, eller som balines bara sitta och vänta. Här vår busschaufför t.v. och instruktör t.h.

Allt i allt en bra dag! Ja, och så fick jag ju dykarsertifikatet i handen också, inte att förglömma! 

Idag har vi också dykt, denna gång med kollegor och diverse andra. Turen gick till en ö utanför Bali. Riktigt bra det också. Fick sett rockor, bläckfiskar och lion fish, med mera! Denna gång hade vi paparazzin med oss, så bara jag får tag i bilderna postar jag de här också. Hej så länge!