Uppdatering 6.15

Våren kom och gick, utan att jag hann så mycket som blinka. För att uppsummera så har jag i det sista hunnit flytta in i en EGEN hyreslägenhet. Det är nästan lite skrämmande hur mycket jag njuter av att bo ensam. Flytten gick ganska smärtfritt, jag äger inte så många saker - väldigt praktiskt när man lever nomadliv som jag gör. Eftersom mitt nya hem var omöblerat, måtte nomaden slå sig till ro och börja inreda lite. Då jag samtidigt sparar upp pengar till en Mexicosemester i höst, har mitt hem en ganska spartansk look än så länge. Mycket golvyta ger iallafall utrymme för mycket yoga!

Yoga och uttöjningar har det blivit mycket av i det sista. Har i vårvinter haft ont i musklerna runt utsidan av höfterna, närmare bestämt M. Medius. Jag gissar i efterklokskap att jag har överbelastat denna lilla stackars muskel, genom felaktig belastning i tunga lyft. Har tänkt att det går över av sig själv, och struntat lite i smärtan genom att fortsätta lyfta som vanligt. När de styva musklerna till slut resulterade i ryggsmärtor gav jag mig själv lyftförbud. Hela maj månad har gått utan att jag nästan fått röra en skivstång. Det har varit en rätt sorglig tid. Efter tre behandlingar av naprapat Karlsson, börjar paret Medius att lugna ner sig, så snart är jag tillbaka på 100% igen! Hurra! Lyckan är stor av att bara kunna lyfta upp en stång från golvet utan smärtor! Sakta men säkert kan jag börja bygga mig upp igen.

Förra helgen dog jag lite och återuppstod i Crossfit-himlen! Uttagningarna (Regionals) till "VM" i Crossfit (CrossFit Games) gick av stapeln i København, där utövare från hela Europa, Afrika och delar av Asien tävlade om några få biljetter till USA i sommar. Tänk er en stor hall fylld med likasinnade, som alla är passionerat intresserade av det samma som dig själv. I hallen kan du bli inspirerad av de bästa utövarna i det du tycker om att göra allra mest. Konstigt att folk var i gott humör? Här en liten videosnutt från stämningen i publiken.

Boxen Crossfit Oslo, där jag tränar, ställde upp med ett lag och en individuell utövare - Kristin Holte. Hon kan ni se skymta i klippet. Tänk det: i klassen kvinnor 18-40 år deltog över 100.000 i den första kvalifiseringsrundan (Open) världen över. Här kom jag på plats nummer 19.306, medan Holte kom på 21. plats! Hon lyckades under Regionals, med de 40 bästa i denna regionen, komma på 4.e plats, som gjorde att hon kvalificerade vidare till Games. Det är otroligt att se hur mycket vår sport växer för varje år, och hur mycket de bästa utövarna lyckas fortsätta att förbättrar sina prestationer! Blir spännande att följa med på Games i sommar. Men allra först ska jag njuta av en lugn och skön helg i mitt egna lilla spartanska hem!

Pukie

Vardagen i 2015 är gott i gång. Så gott i gång att bloggen har dött lite.  

Nedanför några bilder från vår interna tävling "Pukie 3.0" på Crossfit Oslo. Min första individuella tävling i Crossfit. Har inte riktigt tävlat i något som helst sedan knatteligan ungefär. Resultatet är därefter. Jag kom på delt 13 plats av 22 i min klass.

Clean & Jerk ladder: 4 lyft från 35-55 kg på kortast möjlig tid.

100 K.bell swings a 16 kg, efterföljt av 100 kcal roing, 100 knäböj och 100 Double unders (hopprep)

Bild: Helene Holen

Men resultatet är inte så viktigt för mig. Viktigare är att testa mina egna gränser. Att inspireras av andras mentala styrka och vilja. Att vara en del av något större. Att inse att jag kan mer än jag tror. Sådant växer jag av, både som motionär och annars i livet. 

"Det är mycket nu!"

Det tycks bli jul i år också, fast jag inte riktigt hinner med. Veckorna har sprungit ifrån mig i höst med mycket program och saker som ska ordnas. Den sista tiden har jag:

- Hälsat på dessa godingar i København

- Varit på jump rope seminar och försökt förbättra min hopprepsteknik. Det måste man också kunna i CrossFit, om än inte sådana tricks som denna coachen visar!

- Tävlat i min första CrossFit tävling på lag med svenska Linda. Det var tungt men ack så roligt, och kämpade oss till en delad åttonde plats. Ni som förstår CrossFit språk hittar alla WODs här. Fotocred till Helene Holen. 

Och så har jag lämpat två flyttlass över i nya kåken. Ingen lugn förjulstid här inte - har inte en det minsta julstämning i sinnet. Inte har jag firat Finlands självständighetsdag heller, bara min egen självständighet. Det får räcka. 

Ljusglimtar i höstmörkret

Höstmörkret är lite svårt att vänja sig till efter en fin sommar, och gör det förstås värre att vakna om morgnarna.  De sista veckorna har Oslo blivit genomdränkt av vatten från ovan. Regn regn och åter regn. Humöret blir lätt lika surt som skorna i dessa dagar. Det finns kanske flera som har det som mig, så tänkte därför dela med mig av mina ljusglimtar just nu, kanske de kan komma till nytta för någon. 

• Kontrasterna mellan höstlöven och det gråa är ju bara så vackert! Jag försöker smita ut så mycket jag kan mellan regnskurarna i helgerna, och kika lite extra runt mig när jag cyklar genom parkerna i pissregnet.

• Gemenskapen inne på min Crossfit box! Att bli mött av både coacher och med-atleter med ett leende värmer gott. Att hela tiden bli känt med flera likasinnade och få sig ett gapflabb av roliga kommentarer, och folk som bjuder på sig själva, förgyller vardagen. Jag är tacksam för att få vara en del av galskapen. 

• Trevliga och engagerade kollegor gör det värt att stiga upp i gråa vardagar.

En rolig bonus: I går pratade jag norska i nästan 1,5 timme med en tjej på träning. Vi gjorde många parövningar tillsammans. I förbifarten, strax innan vi ska gå, nämner hon på norska med lite accent: En kompis hemma från Finland... så visar det sig att tjejen inte bara är finlandssvensk, men från samma kommun som mig! Världen är liten.  Vi fick oss ett gott skratt.

Vad ger dig energi i höstmörkret?

Viloveckan

Jag har gjort en ny upptäckt. Visste ni att det är möjligt att få en ny förkylning efter att du just blivit frisk från en gammal? Höjden av onödighet! Jag hade just börjat kunna "trycka på gaspedalen" igen på träning, för det smällde till. Hela veckan har gått till vila och mer vila. Vet att det finns många som har det värre än mig just nu, så ska inte klaga mer nu.

Att vara "orörd" så länge, passar bara inte riktigt för mig, och speciellt inte för min nacke. Därför är jag väldigt glad för att en av mina coacher har lärt mig följande stretch:

 Den ser kanske lite konstig ut, men den lossnar upp muskler i både nacke, axlar och övre rygg. Gör så här: Stå på alla fyra och trä höger arm under vänster - sträck den så långt ut till sidan som möjligt. Vila huvudet i golvet och vänd blicken mot taket. Sträck vänster arm så långt fram över huvudet du kan. Andas djupt och försök slappna av och förlänga musklerna för varje gång du andas ut. Håll ställningen i 10-15 andetag innan du byter sida. Rekommenderas varmt! 

En annan sak jag kan rekommendera är Hanna Göranssons nya kokbok "friendly food". Massa fina illustrationer och inspirerande recept. Hannas blogg hittar du på hurbrasomhelst.se

Nästa vecka hoppas jag vara helt återställd, och bestå av mindre vila och mer aktivitet. Annars är det synd om både mig och stackarna runt mig.

Den nya vardagen då

God morgon från Oslo! Att vakna upp i denna stad, i denna säng är mycket uppskattat av undertecknade. Den nya vardagen har förlöpt ganska smidigt, och haft energi i helgerna att göra det som faller mig in. Sängen er nu bäddad, by the way.

 Jag trivs till och med ännu bättre än förväntat på nya jobbet! Mina trevliga kollegor har gett mig ett fint välkomnande och tar gott vara på mig. Det var många nya intryck första veckan, som krävde några skogsbesök för att få tömt huvudet på eftermiddagarna. Den andra veckan gick smidigare, och det känns nu som jag har landat lite och börjar kunna bidra med något också.

När jag inte varit i skogen, så har kvällarna tillbringats i mitt andra hem, CrossFit Oslo. Kul att äntligen kunna träna med likasinnade, som pratar samma språk som mig. Från att ha varit den enda CrossFit'aren på Beitostølen, där jag av den orsak blev omtalad som "järnkvinnan", har jag nu många mycket starkare och hårdare "maskiner" att se upp till. 

Så har jag hunnit bli ett år äldre också! När första lönen kom så gick visakortet hett. Jag har köpt ny terrängcykel, viktlyftarsko, kontorkläder med mera! Hurra för mig!

Vår i fjällen

Det är vår i luften, också i fjällen. Även om snödjupet fortfarande är över en meter, så har i alla fall solen har äntligen börjat lysa med sin närvaro. Här kan vi vara glada om snön har smultit till juni!

Hursomhelst - denna lördag, när sikten var god - ungefär för första gång för i år, passade vi på att leka lite i en fjällsida. Närmare bestämt den som kan skymta bakerst till höger på bilden nedanför:

  Efter nästan 4 timmars traskande uppåt, varm och svettig, fick vi njuta utsikten på toppen.

 

Så bar det ned igen med mjölksyre-stinna lår.

En ganska ok dag!

Eat, train, sleep, repeat

...Och så mycket annat händer här inte på fritiden. Snön bara fortsätter att falla, och vi är bortskämda med färskt puder varje helg. Vi blir bara illa tvungna att köra för allt vad bena håller.

När bilden nedanför blev tagen höll jag på att skita ner mig. Hade lyckats hitta det brantaste linjen i skogen, nedanför här var det ca svart häng med träd. Ner kom jag med alla ben i behåll (och torra byxor).

 Crossfit'ar som vanligt. I helgen blev detta min afterski "at the bar" liksom.

Ska sannerligen bli skönt med vilodag i morgon!

Året 2013

Såhär i nyårstider är det väl på sin plats att uppsummera fjolåret. Året då jag inte flyttade en endaste gång och jobbade på samma plats hela tiden. Ganska tråkigt för en rastlös tös. 2013 blev för mig det jag väljer att tänka på som ett år med förarbete. I 2013 har jag jobbat hårt för att styrka mig själv både fysiskt och mentalt. Förarbetet hoppas jag i 2014 kommer att leda till många personliga rekord i CrossFit. Samtidigt önskar jag många förändringar på det privata planet. Förhoppningsvis ett nytt jobb, bostad och stad. 2014, jag har höga förväntningar!

Nu när jag äntligen fått inleda skidsäsongen, märker jag på brädan redan framgång efter fjolårets många CrossFit-timmar. Jag vågar och orkar köra både fortare och brantare. Vackert så.

Var är snön?!?

Snart december månad, och fjällborna väntar fortfarande på snön! Vi börjar faktiskt bli lite desperata dessutom! I helgen arrangerades en national öppning av tävlingssäsongen på skidor här, Beitosprinten. Eliten skrinnade runt på fjolårets snö, som hade blivit lagrad under ett spåntäcke över sommaren. Såhär bart är det runtomkring där naturen härjar. Suck.

Vi var så desperata i dag att vi körde iväg till alpincentret som fortfarande har stängt. Där strejkar en pistmaskin, som gör att snöproduktionen har uppehåll. Dessutom är bron, som ligger en halv kilometer därifrån, stängd för reparation. Så vad gör man? Jo, vi parkerar på andra sidan av bron, tar på oss alpinutrustningen och går bort. Fick iallafall testat mina nya skidor med att gå upp halva backen och köra ner igen. De fick helt klart godkänt! Att gå i upp fjäll med stighudar istället för snöskor, och stabila skidstövlar istället för snowboardskor är en helt annan upplevelse! Att kunna köra ner brant terräng utan att känna sig som en liten fjolla var ju dessutom superkul! 

Så vädergudar, snälla, skicka lite snö till oss, så vi kan leka mer!

Höstigt värre

I fjällen är somrarna inte riktigt lika långa som på låglandet. Här får vi vara glada om vi får gå i shorts en vecka eller två i juli. Nu har vi redan haft nattfrost, och dagarna är härligt svala trots solsken. Även om det är kallt, så diggar jag hösten! Alla färger, den krispiga luften och alla mogna bär! 

En såndär krispig höstdag när ergoterapeuten hade turdag jobb

Höstfärgerna anländer

Jag måste ha ganska starka husmorsgener eller nåt, för jag blir alldeles till mig när jag går runt i skogen och hittar massa ätbart att släpa hem! 

 Nu är frysen snart full med blåbär, hallon och lite hjortron! Som ni ser på bilden finns det mycket att plocka ännu. I dag har jag haft storbesök helt från Nittedal utanför Oslo, enkom för att plocka hjortron. Vi har passat på och turistat lite också, besökt vårt fina ysteri i sentrum, där vi provsmakat smarriga ostar så det stod härliga till. Det fina med att få besök, är att man får turista lite i egen ort. Fast hur fint och bra det än är här, har jag lätt för att ta det för givet och glömma. Så tack för besöket! Ni andra är förstås hjärtligt välkomna ni också!

Och förresten ska jag berätta att JAG, som aldrig rört en fotboll i hela mitt liv, har agerat fotbolltränare denna vecka. Nästan. För jag tränade juniorlaget i CrossFit, och inte fotboll. Så söta och välouppfostrade tonårspojkar har jag nästan aldrig sett förr! De tog i för allt de var värda, och såhär så det ut efteråt. Fotbollsspelare utspredda runt omkring på planen. Lite suddig mobilbild, förlåt. 

Träffade en av spelarna i sportbutiken i dag. Han sa att han hoppas jag inte ska träna dem flera gånger, för de hade haft så ont länge i musklerna efteråt. Jag tyckte det var så roligt, så det kan nog hända de får plåga sig genom en träning till en gång.

Och så förresten nummer två, jag har nu bokat biljetter till Bali. Tre veckors semester i oktober. Jihuuuu så jag längtar!!!

Semestern som kom och gick

Hej bara så fort tiden går! Nu är det redan flera veckor sedan jag påbörjade min semester, som var över innan jag hann börja. Var hem-hemma i Finland 10 dagar, och hann med ganska mycket ändå. Jag hann vara nervös för kurs, kursa mig till CrossFit tränare i Tammerfors, vara utsliten efter kurs, njuta sol och sommar, och möta nära och kära. Så vips satt jag på tåget till Norge igen! Så lite bilder på det.

 Hårda pojkar och flickor tränar.

Muskelknuttiga kursdragare och -deltagare

Jag firar min godkända kurs med att köpa randonné-utstyr för dyra pengar! Nu kan vintern komma!

Fast först får gärna sommaren fortsätta lite till...

Äntligen sommarvärme

I helgen har också jag äntligen fått smaka på sommar! Jag har haft bikini på, grillat, paddlat SUP och haft sand mellan tårna. Somrigare än så blir det nog inte. Har alltså tillbringat helgen i Oslo, för till fjälls är det inte så mycket bikiniväder att skryta av. Och förlåt alla Oslofolk som jag inte hann möta, programmet var ganska så fullproppat!

Lördagen spenderades utanför centrum på ett SUP arrangemang, där man kunde prova olika brädor, och tävla. Jag var ju så gott inne i tävlingsandan från förra helgen, så jag slängde mig på nu också.

Det var trångt vid starten, och en tjej fick ett försprång på säkert 10 m.

Men sakta klarade jag ta in henne.

Jag spurtade in, och tog var inte ens en halvmeter bakom vid målstrecket. 

Fast det bara var en oformell tävling så tog jag i allt vad jag kunde. Vadå tävlingssinstinkt?

Så har jag fått tränat på Oslo Crossfit också, kände mig som hemma! 

Bild av tuffa folk från crossfitoslo.no

Oslo, jag saknar dig! Jag kommer snart tillbaka!

Asfaltdjungeln

Medan ni finnar njuter av sommarvärme, har vi 10 grader och spöregn till fjälls! Eller faktiskt, igår medan vi sprang fjällmaratonstafett, som arrangeras här årligen, var det uppehåll.

Här illustrerar min chef och arrangemangsgeneral min sträcka på 6 km. Jag som mest tränar styrka och crossfit, och löper hemskt sällan, var ganska nervös över hur detta skulle gå. Men eftersom jag står fast vid att det är nyttigt att bryta sina egna gränser, så gick jag med på att ställa upp för laget.

Med lite träningsverk både här och där, förberedde jag mig så gott jag kunde, med att bl.a. tejpa mina fötter för klara stötarna i den långa nedförsbacken. Fint, va?

Jag sprang första etappen, och startade tillsammans med halvmaraton-löparna på 1400 m.ö.h., 21 km från Beitostølen centrum. Överraskande nog tyckte jag det var ganska roligt att springa! Speciellt eftersom alla andra sprang en längre distans än mig, och jag kunde passera med lätta steg. Snabbt sprang jag dock inte, kom till växling efter ca en halvtimme. Kondisen var det inte fel på, men vaderna hade nog surnat ifall jag sprungit något mycket fortare. 

Jag blev förundrad över hur dålig form många av de jag sprang förbi verkade ha. Dåliga löpstilar, anding som et ånglokomotiv och ölmagar. Att utsätta sig själv för 21 km löpning med både branta uppförs- och nedförsbackar på asfalt är för den mest rutinerade löparen ganska hårt, så varför i hela friden väljer någon att göra det dåligt förberedd?

Vi var tydligen det enda laget som deltog, så vi fick ett kakfat från Hadeland som pris. Så nu måste jag väl börja baka kaka också!

Sköna vår!

Har tillbringat en långhelg i København, oooh så skönt det var! Jag hälsade på ett kärt vänpar som bor mitt i hjärtat av stadens hipsterdel. Värme, trevligt sällskap, god mat och kultur! Det var verkligen efterlängtat och nödvändigt efter en lång vinter i fjällbubblan. Åh så jag saknar att bo i en storstad!

Förstås var aktivitet första prioritet på programmet. Aporna har hängt i lekparken visad på bilderna under. 

Och jag har äntligen fått träna i ett crossfit center, för första gången i mitt liv! Lokalen var ett gammalt slakthus, och jag kände mig som hemma! Massa likasinnade runt som gjorde de samma konstiga övningarna som mig, där fanns alla redskap jag saknar på vanliga gym, som t.ex. släggor och bildäck. Och alla granna karlar! Jag försökte mitt bästa för att inte dregla allt för mycket.

Allt i allt får helgen toppbetyg. Jag skulle gärna ha stannat längre. Tack för en trevlig helg. Tack och tack!

CrossFit, CrossFit och CrossFit!

Jag måste erkänna en sak. Jag har OCD. Obsessive Crossfit Disorder. Besatt av Crossfit.

I bilden ovan beskrivs några av symptomen, dvs. personligheten till en äkta CrossFit'are. Jag kan känna mig igen i de flesta, med undantag av den med sovandet. Det som rör sig i mitt huvud för det mesta är lyftteknik, stenålderskost och nästa träning. Jag gillar tillhörigheten bland alla CrossFit'are, att alla hejar på varandra och våra framgångar. Jag har ett krav till nästa ställe jag flyttar till; det måste finnas ett CrossFit center där! Jag gillar intensiteten - hur sliten det går att bli - och att träningarna alltid varierar. Träningarna blir aldrig lättare, men jag märker framgången i styka, och inte minst i viljestyrkan. Och det finns ALLTID något man kan bli bättre på.

Mina stackars kollegor får höra mig tjata om CrossFit, CrossFit och CrossFit. Jag följer mina idoler i eliten i CrossFit games, ser på bilder och videor på nätet. Jag har beställt Reebok CrossFit kläder och CrossFit utrustning. Jag har köpt en mobilitetsbok skriven av min hjälte, delägare av San Francisco CrossFit, upphovsman av MobilityWOD.com, med en doktorgrad i fysioterapi: Dr. Kelly Starret.

 Inte direkt skönt

En vacker dag...

Ifall du klarar detta kan jag gratulera, då har du mer rörliga vrister än jag!

I boken* fick jag mig en mindre trevlig överraskning. Den har många rörlighetstester, och jag var tydligen betydligt mindre rörlig än jag trodde. I den översta bilden visar fysioterapeuten hur man kan jobba med styva bröstmuskler, en av mina svagheter. Dr. Starret har gett mig så många nya fakir-övningar och nya sätt att plåga ömma muskler på. Tack ska du ha!

Förhoppningsvis ger de mig på sikt bättre teknik, så jag blir en godkänd Crossfit tränare i sommar! 

Jag antar att det finns värre saker man kan vara besatt av.

*Starrett, K. & Cordoza, G. 2013. "Becoming a Supple Leopard. The Ultimate Guide to Resolving Pain, Preventing Injury, and Optimizing Athletic Performance". Las Vegas: Victory Belt Publishing Inc.