lördag 5 maj 2012

Om motorer, vind och fjäll

Aaah, livet är allt bra gött när man har "nästansemester"! Så mycket energi man får! Ser redan fram emot min första betalda semester på nya jobbet! 

Och så lite bilder på det.
Solen skiner, palmerna susar

Och vinden viner! Det har blåst så mycket att det har förstört mina planer på att SUP´a massa denna vecka. Måtte prova på en ny sport istället, kite surfing. Allt ska väl provas minst en gång, heter det väl?
Men nej, it was not my cup of tea! Jag trivs bättre i vågorna, än att bli sjasad runt som en trasdocka av vinden. Desto mer min egen motor (kroppen) får stå för drivkraften, ju mer tycker jag om aktiviteten! 

I natt får jag testa vad motorn går för, då jag följer med studenterna på topptur till Gunung Agung, Balis heligaste fjäll (vulkan) på 3031 m.o.h. Vi går upp i mörkret i ca 4-5 timmar, och får förhoppningsvis en fantastisk belöning från soluppgången på toppen. 

Hade planerat att gå den redan förra säsongen, men då var fjället stängt i en månad pga. en ceremoni. Typiskt Bali.

onsdag 2 maj 2012

Nästan semester!

Denna vecka har jag nästan semester. Studenterna har "sportlov", och vi håller vakt och fixar småsaker sålänge. Men inga kontorstider innebär sköna sovmornar och mera fritid, aaah!

Igår tog vi tillfället i akt och lekte turister - på safari. Här följer några bilder:

Fotografen och svenska fiskar (blåa och gula, get it?)
 Svenska kollegan tog med sin balinesiska familj
Vita tigrar
 Den glada, men lite monotona safariledaren
 En stor en!
 Vi var alla ivriga
 Jag överkom min fågelskräck och vågade vara kompis med en papegoja!
Men den här krabaten var nog ännu sötare! 

Ganska kul att vara turist ibland! 

tisdag 24 april 2012

Instagram

Bilderna under har ingen logisk sammanhang, har bara lekt med min nya app Instagram på mobilen.
Beitostølen

Bali

Potatohead

Nusa Penida

Strandyoga

SUP yoga. Att ta vågor på brädan är fortfarande roligare!

Kollegan posar bara muskler, inte smidighet

söndag 22 april 2012

Om livsval

Sitter i Bali och funderar över min nästa livsstolpe. Min första riktiga fasta jobbanställning, på Beitostølen av alla ställen. Stället långt borta i ingenmansland, som jag skrivit om många gånger förr. Jag kom idag fram till att ett eget hem så småningom inte hade varit så dumt att ha. Ett hem som jag kan trivas i, och inte flytta ifrån på en stund. Så som australienskan Janice har byggt till sig, kunde det se ut, till exempel:



Jag vet vilket "hem" som väntar mig i Beito - en barack-liknande mörk och dragig sak med träpanel på väggar och tak, korkmatta och 70-tals gula dörrar. Som dessutom har utsikt till jobbet. Inte ett sådant hem som jag har föreställt mig. Chansen att hitta en hyreslägenhet nära jobbet är ganska minimal, då är nog chansen större att hitta en "hytte" för några tiotals tusen kronor i månaden.

Dessa val i livet. Igen en gång känns det som om saker och ting bara händer - utan min kontroll - plötsligt är jag i Norge, plötsligt på Bali, och nu plötsligt påväg till stället med 281 invånare. Så går det då man säjer "Ja tack!" till allt som livet kastar på en. Bra eller dålig egenskap, jag vet inte! Jag får väl bara stå ut och vänja mig med träpanelen tills nästa impuls kastas mot mig. Gissar min kommande flytt inte är så många år undan. Voi suck ändå med mig!

I övrigt början hälsan återfinna sig, iallafall hostar jag mindre än förr. Alltid nåt.

tisdag 17 april 2012

Den där arvssynden

Min far var en god man på alla sätt och vis. Tyvärr lämnade han oss allt för fort - innan han fyllt 50 - av lungsjukdomen Cystisk fibros. Hans barn har ärvt många av hans goda egenskaper, men tyvärr också en del av hans sjukdomsgener. Som tur är cystisk fibros bara arvlig om bägge föräldrarna har genen. Men astma och allergi, fick vi däremot ärva. Och så Migränen. Lämna oss i solen för länge, och vi blir sängliggande hela dagen.

Igår var en sån dag. Studenterna påbörjade sin surfundervisning. Mina arbetsuppgifter är att motivera studenterna att ta vågor, och att kvalitetskontrollera undervisningen. Stackars mig liksom. Om det inte vore för den förbaskade solen. Vi startade undervisningen tidigt på morgonen, och var färdiga redan 11, men det räckte.

Hela kvällen låg jag och våndades i sängen med illamående, dunkande huvudvärk, överkänslig för ljus, ljud, lukt och smak. Fyra timmar senare vaknade jag och allt var borta. Märklig upplevelse. Som tur sker det inte så ofta, bara några få gånger i året.

Hostan har heller inte blivit bättre, så idag fick jag nog och gick till läkaren. Kom hem med massa mediciner, inklusive antibiotika. Är inte entusiastisk över att käka piller, men nästan 6 veckor med hostande får vara nog! Får hoppas det hjälper.

Alla familjer har sina sjukdomshistorier, eller arvssynder, som vi brukar säga. Till trots för att jag igår tyckte ganska synd om mig själv, är jag ändå tacksam över att jag inte har flere sjukhusdagar på nacken. Det finns trots allt alltid någon som har det värre. 

lördag 14 april 2012

Det blev en dag på stranden

Det verkar som om min förkylning är smittsam, många kollegor som är sjuka just nu. En hänga-på-stranden-dag passade ju därför ypperligt, det var allt jag hade ork till. Vi slängde oss i en transportbil tillsammans med chauffören Romeo, och tog oss till en strand på västkusten, Dreamland. När vi väl kom fram mötte vi på en hel hög studenter, som också hade hittat dit, tydligen. Typiskt.
 Men det gick ingen nöd på oss.
 Dreamland beach
 Posar med en öl i handen
 Japanerna är hacket bättre på att posa

Efter en så vilosam dag måste jag ju bli frisk, tror inte ni?

fredag 13 april 2012

Visste du att?

...balineserna tror otrogna fruar reinkarnerar som löshundar i sitt nästa liv?! (Det finns många löshundar på Bali!!) Så kvinnor, passa er och håll bena i kors om ni inte vill återfödas som en sådan:


Vad otrogna män återföds som vet jag inte. Men håll er nu trogna iallafall ni också, visst?

Så har vi ju ockå överlevt en tsunami misstanke denna veckan. Jag hade just varit ute och SUP'at då jag fick det korta beskedet av en kollega: "tsunamivarning, vi samlas på kontoret"! Hon sa inte att jordskakningen hade skedd tusenvis av kilometer bort, så det var väl inte så konstigt att jag tänkte två gånger om hur nära det egentligen hade varit att jag hade fått SUP'a på en lite större våg än jag hade tänkt...

Det känns ganska tryggt att resa tillsammans med en skola ändå. Den norska ambassaden och våra balinesiska kollegor håller oss ständigt uppdaterade om eventuella oroligheter, så att vi kan vidareförmedla tryggheten till våra studenter. 

Nu ska det extra skönt med helg, håhhå jajja!

tisdag 10 april 2012

Du vet du har varit länge på Bali när...

Du vet du har varit en stund på Bali när din engelska blir sämre! Efter tillräckligt många samtal med lokala lär man sig att less is more. Ju mindre fancy ord du använder, ju mer förstår de. (Så finns det förstås undantag, som i alla tillfällen, balineser som pratar bra engelska!) Du vet du har varit ännu längre här när du börjar blanda in indonesiska i dina meningar. Sähär kan man säga språkutvecklingen går:

Stadie 1: Du har mycket att lära

 - Can I please have the same as he is having, but can you change the chicken for a vegeterian alternative? Thank you so much!

Stadie 2: Du börjar fatta vinken

- Can I have the same as he, but no chicken, with tempeh (=stekta soyakakor) instead? Thank you.

Stadie 3: Det tar sig


- Yes, sama sama as he, no ayam (=kyckling). You have tempeh? Yes tempeh, no ayam. Tereh makasi ibu! (=Tack till äldre dam)

Stadie 4: Som en äkta inföding

Man pratar flytande indonesiska. Så långt har jag inte kommit ännu.

Smaklig måltid!

På tal om mat dricker jag som bäst hemmalagad hostmedicin gjord på honung, lök, vitlök och ingefära. Tyvärr är ibland förkylningar och hostande en del av vardagen som astmatiker, så det får man bara tåla. Som tur har jag blivit så förståndig med åren, att jag inte blir lika hyper och hysterisk som jag tidigare brukade bli när jag blev sjuk. Det går väl över förr eller senare. Vackert så.