söndag 26 januari 2014

Eat, train, sleep, repeat

...Och så mycket annat händer här inte på fritiden. Snön bara fortsätter att falla, och vi är bortskämda med färskt puder varje helg. Vi blir bara illa tvungna att köra för allt vad bena håller.

När bilden nedanför blev tagen höll jag på att skita ner mig. Hade lyckats hitta det brantaste linjen i skogen, nedanför här var det ca svart häng med träd. Ner kom jag med alla ben i behåll (och torra byxor).
 Crossfit'ar som vanligt. I helgen blev detta min afterski "at the bar" liksom.
Ska sannerligen bli skönt med vilodag i morgon!

söndag 12 januari 2014

Denna dag, ett liv.

 Det går inte alltid som planerat. Vi hade tänkt inleda vinterns topptursäsong i dag. Väderleken spådde solsken och -10 grader, och snöförhållandena var så gott som perfekta. Min kollega och jag stod upp tidigt, packade bilen och började backa ut bilen från parkeringsplatsen. Eller försökte backa, bilen rörde sig inte en millimeter. Bromsarna hade fryst. Efter att ha hällt kokande vatten på skivbromsarna rörde sig bilen med mycket protest och motstånd. Jag tänkte att bromsarna säkert bara behöver köras lite, så går det bra. Det gick att backa, men inte att köra framåt. Jag backade tills en snödriva stoppade mig, och där blev jag stående. Framhjulen spann, men bilen stod stilla. Desperata att komma oss iväg, försöker vi alla smarta och mindre smarta lösningar vi kunde komma på, men bilen flyttar sig inte. 

Vad gör två stackars hjälplösa töser då? Jo, vi ringer jobbet. Vår snälla vaktmästare räddar oss med traktorn. Han diagnosticerar att bilens vajrar från handbromsen har fryst, och det enda som hjälper är att tina upp hela skiten. Han fäster en lina från traktorfronten till bilfronten, och backar upp den långa backen till jobbet, medan jag nervöst sitter i bilen och försöker hålla den på vägen med fastfrysta bakhjul. Jag imponeras stort av vaktmästarens körfärdigheter, som hur smidigt som helst får bilen att svänga runt krokar, stall och andra hinder. Plötsligt står bilen framför garaget. Vi får baxat den in, och nu står den där och smälter. 

Kollegan hämtar under tiden sin bil, som är ganska kall den också. Jag tackar vaktmästaren innerligt och öppnar passagerardörren till kollegans bil, hoppar in, och försöker stänga dörren. Vad händer? Låset har fryst, och dörren förblir öppen. Vaktmästaren kommer ännu en gång till undsättning, och tinar upp låset med en kupévärmare.  Vid detta laget, en timme efter att vi startade bilen, är vi båda mentalt utslitna nervrak som ifrågasätter hur mycket mer som kan gå fel på en dag? Ifall det finns något som heter ödet, verkade det ganska effektivt hålla oss ifrån vår planerade topptur! Vi ville inte riskera att något mer hade börjat krångla med bilen ut i ödemarken, långt från både ström och värme i 10- grader. Vi bestämde oss för att inte utmana ödet utan istället köra till det lokala alpincentret.
 Det var ju ganska fint där också. Men vi såg båda längtansfullt bort mot vår planerade topp, som gnistrade så fint i solen, helt orörd. 
Det går inte alltid som man har tänkt sig här i livet. Ibland måste man bara ta nya tag och försöka på nytt, med plan B, C eller D! Det går som regel bra, ibland med hjälp från snälla vaktmästare! 

söndag 5 januari 2014

Året 2013

Såhär i nyårstider är det väl på sin plats att uppsummera fjolåret. Året då jag inte flyttade en endaste gång och jobbade på samma plats hela tiden. Ganska tråkigt för en rastlös tös. 2013 blev för mig det jag väljer att tänka på som ett år med förarbete. I 2013 har jag jobbat hårt för att styrka mig själv både fysiskt och mentalt. Förarbetet hoppas jag i 2014 kommer att leda till många personliga rekord i CrossFit. Samtidigt önskar jag många förändringar på det privata planet. Förhoppningsvis ett nytt jobb, bostad och stad. 2014, jag har höga förväntningar!
Nu när jag äntligen fått inleda skidsäsongen, märker jag på brädan redan framgång efter fjolårets många CrossFit-timmar. Jag vågar och orkar köra både fortare och brantare. Vackert så.

onsdag 11 december 2013

Lite förälskad

Bli inte chockad av rubriken. Har inte gått och hittat mig en fjällbonde, långt ifrån. Jag jagar som vanligt förändring i tillvaron, och drömmer mig bort till Oslo. Är som bäst i en process där jag har börjat se på andra jobbmöjligheter i storstaden. Få ett lite större nätverk, kunna träna CrossFit på ett riktigt center och helt enkelt ha ett liv igen. Så började jag kika på lägenheter, bara för att se vad som finns, liksom. Och så poppade denna annonsen upp. Är inte lägenheten bara helt underbart ljuvlig?
Priset är förstås allt för högt. Inte har jag hittat jobb ännu. Men det är väl lov att drömma, lite likt en småförälskad flicka?

söndag 24 november 2013

Var är snön?!?

Snart december månad, och fjällborna väntar fortfarande på snön! Vi börjar faktiskt bli lite desperata dessutom! I helgen arrangerades en national öppning av tävlingssäsongen på skidor här, Beitosprinten. Eliten skrinnade runt på fjolårets snö, som hade blivit lagrad under ett spåntäcke över sommaren. Såhär bart är det runtomkring där naturen härjar. Suck.
Vi var så desperata i dag att vi körde iväg till alpincentret som fortfarande har stängt. Där strejkar en pistmaskin, som gör att snöproduktionen har uppehåll. Dessutom är bron, som ligger en halv kilometer därifrån, stängd för reparation. Så vad gör man? Jo, vi parkerar på andra sidan av bron, tar på oss alpinutrustningen och går bort. Fick iallafall testat mina nya skidor med att gå upp halva backen och köra ner igen. De fick helt klart godkänt! Att gå i upp fjäll med stighudar istället för snöskor, och stabila skidstövlar istället för snowboardskor är en helt annan upplevelse! Att kunna köra ner brant terräng utan att känna sig som en liten fjolla var ju dessutom superkul! 
Så vädergudar, snälla, skicka lite snö till oss, så vi kan leka mer!

måndag 11 november 2013

Häst och skidor

Vinter på gång. 13 cm ligger på backen som bäst hos oss, medan det finns ca 40 cm i högfjället. Vi förberedde oss tidigare i veckan med att vaxa och skrapa våra skidor. 4 par samt ett snowboard var mitt vax-saldo. 

Lördagen spenderades på hästryggen med mina kollegor som jobbar i stallet. Riktigt skönt att rida lite igen efter långt uppehåll - red regelbundet i tonåren, som ju börjar bli en stund sedan. Ovana rörelser kändes i höfter och knän när jag hoppade av hästen efter 2,5 timmas skumpande, kan jag säga! Tog lite tid att få "samlat benen". 
På söndag sken solen och fjällskidorna fick sin premiärtur för året. Sådana dagar som detta är det helt ok att bo till fjälls.
Nästa helg öppnar alpinbackarna också, så då får jag chans att prova randonnéskidorna jag köpte i sommar också!

onsdag 23 oktober 2013

Juicy

Så var plötsligt semestern över för denna gång! Swish sa det, så var jag tillbaka i kylan! På fjället ligger snön redan på marken. Lite för tidigt, om du frågar mig. Vi har endast haft 4 månader med plusgrader i år! 

Kontrasterna mellan Bali och Beitostølen är stora, inte bara vädermässigt, men på egentligen alla sätt och vis. På Bali saknade jag den friska luften, system och ordning, och det rena kranvattnet. På Beitostølen saknar jag surf, sol, alla samtal runt middagsbordet och alla vänliga ansikter.

3 veckors sammanhängande semester är den längsta tid jag haft ledigt på säkert 10 år! Jag kände det var mycket eftertraktat och behövligt. Det känns fysiskt som att "jaget" ligger mer centrerat i kroppen, för att förklara det på ett konstigt sätt. 
Spanar redan efter nya äventyr
Efter att ha ätit ute 3 veckor i streck, smakade iallafall den hemlagade kycklingen väldigt gott! Så gott att ni faktiskt måste prova själva! Faktiskt!

Jennys juicy chicken:
Bryn spiskummin, kanel, lök, vitlök, chili, selleri och ingefära i en stekpanna på medel värme. Skär en hel kyckling i större bitar och stek i blandningen tills den får en gyllen yta. Salta och peppra. Släng i ugnen med en näve kryddörter och en delad citron i ca 200 grader. Ta ut när köttsaften är klar i färgen och kycklingen är genomstekt. Kläm citronsaft över härligheten. Ät och njut!

tisdag 15 oktober 2013

Aaaah

Å sköna semester! 3 veckors sammanhängande time off är nödvändigt för en stressad själ som mig! Tid till att sänka skuldrorna och släppa kontrollen. Tid att landa och hitta balans och få perspektiv på saker och ting. Tack och tack Bali & co!
Bild från helgens bravader på grannön.