Hitta hem

 Att bo i kollektiv som 31 åring har varit ganska utmanande för en osocial finne som mig. När jag är trött laddar jag bäst mina batterier med att vara ensam.  Jag blir som en sur gammal gubbe - vill ha det tyst runt mig, och bara vara ifred. Att sambon i bokollektivet samtidigt kan vara på motsatt sida av energiskalan kan då kännas lite överväldigande. 

Så nu är det gjort. Jag har sagt upp kontraktet på lägenheten jag hann bo i hela två och en halv månad. Badet ska totalrenoveras, så då tyckte jag att jag lika gärna kunde flytta till en egen lägenhet. Nu jagar jag alltså ett nytt hem. Igen. 

Som singel i huvudstaden är inte alternativen så lönsamma. Ett- och tvårums lägenheter i centrum kostar fläsk! Och för att vardagen ska gå ihop, måste lägenheten vara i cykelavstånd av jobb och träning. Att jag dessutom har följande kriterier, gör det inte lättare, lägenheten ska nämligen vara:

1.  Möblerad och ha tvätt- och diskmaskin
2. Vara ledig när jag blir bostadslös
3. Inte vara på första våningen (vill inte att folk på gatan ska se in)
4. Inte vara en rå och kall källarlägenhet! (Ännu värre än punkt 3!)
5. Ha ett sovrum med fönster och plats till stora garderober och dubbelsäng
6. Ha ett funktionellt kök
7. Ha ett fräscht badrum
8. Ha centralvärme
9. Ha nyare fönster utan drag
10. Ha tillgång på bod och lagringsplats
11. Vara mysig och hemtrevlig
12. Ha hög takhöjd
13. Vara större än 30 kvadratmeter

För 10500 kronor i månaden skulle man tro att dessa kriterier var ganska basala, men ni kan aldrig tro vilka ruckel folk försöker hyra ut för dessa summor! Jag känner mig lurad, men börjar iallafall nu bli ganska bra på att läsa mäklarspråk: Mysig, betyder i verkligheten liten. Charmerande eller rustik - nej, den är nedsliten och har behov för totalrenovering. Funktionell eller praktisk betyder att de försöker klämma in allt för mycket boende i för få kvadratmeter. Jag blir tokig.

Ernstar lite och säger att jag vill lägenheten ska ha samma känsla som bilden här, som är tagen från Oslos botaniska växthus. Kan jag flytta in dit, månntro?

Det är möjligt jag är för kräsen. Eftersom jag fortfarande har två månader igen innan jag måste flytta ut, lever jag på hoppet lite till ännu innan jag blir desperat. Ni får hålla tummarna.

Pukie

Vardagen i 2015 är gott i gång. Så gott i gång att bloggen har dött lite.  

Nedanför några bilder från vår interna tävling "Pukie 3.0" på Crossfit Oslo. Min första individuella tävling i Crossfit. Har inte riktigt tävlat i något som helst sedan knatteligan ungefär. Resultatet är därefter. Jag kom på delt 13 plats av 22 i min klass.

Clean & Jerk ladder: 4 lyft från 35-55 kg på kortast möjlig tid.

100 K.bell swings a 16 kg, efterföljt av 100 kcal roing, 100 knäböj och 100 Double unders (hopprep)

Bild: Helene Holen

Men resultatet är inte så viktigt för mig. Viktigare är att testa mina egna gränser. Att inspireras av andras mentala styrka och vilja. Att vara en del av något större. Att inse att jag kan mer än jag tror. Sådant växer jag av, både som motionär och annars i livet. 

Årskavalkad 2014

Om jag med ett ord skulle beskriva 2014 skulle ordet vara arbetssamt. Kanske ett lite dystert ord att välja representera ett helt år, men det är så det känns när jag ser tillbaka på det. Under Baliresan i oktober 2013 bestämde jag mig för att 2014 var året att (igen) riva upp rötterna och starta på nytt.  

Till Beitostølen kom jag i 2012 för att bygga upp min CV och få kött på mina terapeutben. Jag visste redan när jag tackade ja till tjänsten att fjällivet i en ort med 300 lokalinvånare inte ville vara något jag skulle trivas med. Ordet kulturchock beskriver ganska milt upplevelsen av att flytta från Bali till Beitostølen! Jobbet var lärorikt och givande, men det sociala nätverket var allt för litet. 

I 2014 tänkte jag optimistiskt att två bachelorgrader, en mastergrad och färsk arbetserfarenhet skulle göra jobbansökningsprocessen smidig, och att jag borde vara stationerad i Oslo senast till sommaren. Det tog lite längre än så - intressanta jobb i fast tjänst var få, och jag började bli otålig. Jag har aldrig varit bra på att vänta, och 2014 var inget undantag. Osäkerheten runt när, var, om och hur tyngde på mina axlar. 

I maj lossnade det, och jag blev erbjuden tjänst som rådgivare på hjälpmedelcentralen i Oslo och Akershus. Jag tackade ja till jobbet redan innan min blivande gruppledare hann säga vilken lön jag skulle få. Med sommaren kom en tre månader lång uppsägningstid. Jag trodde aldrig hösten skulle komma! 

Hösten kom till slut, och nya jobbet visade sig vara riktigt bra - krävande, men bra. Jag fick sätta mig in i nya datasystem, Norges förvaltningssystem, och prisförhandlingarna till elektriska rullstolar, arbetsstolar och barnvagnar! 

Samtidigt försökte jag bygga upp ett nytt socialt nätverk, igen. Hängde mycket av min fritid i min box Oslo Crossfit. Här var det gott att vara med många likasinnade. Mina medatleter och tränare gör mig till en bättre människa bit för bit, muskelcell för muskelcell. Som för att sätta spiken i kistan för året tog jag på årets sista dag tre repetitioner av 85 kg i knäböj, som i januari 2014 var mitt pers på en repetition. Och då var jag egentligen ganska sliten i bena. In your face 2014!

Till trots för mycket strävande och slit, är jag tacksam för mitt beslut på Bali, och vart det har fört mig i löpet av året. Jag har stor tro på att det bara är utanför komfortzonen vi kan växa som människor, och det känns som att jag stora delar av året har uppehållit mig här! Jag tror också att 2015 blir ännu bättre än 2014, och väntar spänt på vad året har att erbjuda!

Äntligen hemma!

Ååååh vad skönt, nu är jag äntligen hemma! Jag är så glad att jag inte har mera saker! Flytten tog 5 billass över två helger. Lägenheten är mysig och nya "samboen" verkar riktigt trevlig. Nu ska jag "kosa" mig här en hel vecka innan jag får jullov och flyger till Finland. Tycker jag förtjänar julledigt efter denna hösten! Superkvinnan över och ut!

"Det är mycket nu!"

Det tycks bli jul i år också, fast jag inte riktigt hinner med. Veckorna har sprungit ifrån mig i höst med mycket program och saker som ska ordnas. Den sista tiden har jag:

- Hälsat på dessa godingar i København

- Varit på jump rope seminar och försökt förbättra min hopprepsteknik. Det måste man också kunna i CrossFit, om än inte sådana tricks som denna coachen visar!

- Tävlat i min första CrossFit tävling på lag med svenska Linda. Det var tungt men ack så roligt, och kämpade oss till en delad åttonde plats. Ni som förstår CrossFit språk hittar alla WODs här. Fotocred till Helene Holen. 

Och så har jag lämpat två flyttlass över i nya kåken. Ingen lugn förjulstid här inte - har inte en det minsta julstämning i sinnet. Inte har jag firat Finlands självständighetsdag heller, bara min egen självständighet. Det får räcka. 

Söndagsmiddag

Jag tror jag håller på att bli en snobb. Matsnobb alltså. Rena och goda råvaror ska det vara. 

Har i höst börjat köpa mitt kött från vår slaktare i vårt kvarter. Blir lite lycklig av att bara stiga in i butiken. Vilket urval av köttprodukter i jämförelse med de torra kotletterna i plastförpackning från vanliga matbutiker! Och vilken skillnad på smaken!

Har provat laga lättstekt lever, älgbiffar, lammköttbullar och helstekt kyckling. I dag stod "pulled pork" på menyn. Slaktaren rekommenderade vilken bit som passade bäst till rätten.  

Fläsket stod och gottade sig med kryddor inpackad i folie i ca 4 timmar på 150 grader. Den saftiga härligheten fick sällskap av rostad pumpa och aubergine, med en lite rökig tomatsås till.

Rekommenderas varmt! 

Fick lite smaksassociationer till julskinkan bara, så tror jag försöker mig på något annat kött nästa gång. 

Ljusglimtar i höstmörkret

Höstmörkret är lite svårt att vänja sig till efter en fin sommar, och gör det förstås värre att vakna om morgnarna.  De sista veckorna har Oslo blivit genomdränkt av vatten från ovan. Regn regn och åter regn. Humöret blir lätt lika surt som skorna i dessa dagar. Det finns kanske flera som har det som mig, så tänkte därför dela med mig av mina ljusglimtar just nu, kanske de kan komma till nytta för någon. 

• Kontrasterna mellan höstlöven och det gråa är ju bara så vackert! Jag försöker smita ut så mycket jag kan mellan regnskurarna i helgerna, och kika lite extra runt mig när jag cyklar genom parkerna i pissregnet.

• Gemenskapen inne på min Crossfit box! Att bli mött av både coacher och med-atleter med ett leende värmer gott. Att hela tiden bli känt med flera likasinnade och få sig ett gapflabb av roliga kommentarer, och folk som bjuder på sig själva, förgyller vardagen. Jag är tacksam för att få vara en del av galskapen. 

• Trevliga och engagerade kollegor gör det värt att stiga upp i gråa vardagar.

En rolig bonus: I går pratade jag norska i nästan 1,5 timme med en tjej på träning. Vi gjorde många parövningar tillsammans. I förbifarten, strax innan vi ska gå, nämner hon på norska med lite accent: En kompis hemma från Finland... så visar det sig att tjejen inte bara är finlandssvensk, men från samma kommun som mig! Världen är liten.  Vi fick oss ett gott skratt.

Vad ger dig energi i höstmörkret?

Jämna plågor

Livet alltså. Är det inte det ena så är det det andra. Hann inte riktigt börja hinna njuta av att vara frisk innan min "sambo" informerade mig om att vi måste flytta snart. Ägarna av lägenheten har blivit gravida, och flyttar tillbaka från Afrika. Således är vi bostadslösa från januari. Tack för det. 

Vet vi kommer att hitta en ny och fin lägenhet, och att allt ordnar sig. Men all extra tankeverksamhet sätter onödig vikt på axlarna i en redan full vardag.

Kommer upp för luft i helgen och hämtar in mig med lite skogshäng och kantarellplock. 

Njuter av utsikten och försöker andas djupt.

Skogen är en finnes balsam för själen!