måndag 7 maj 2012

Vulkanturen

Ja, så har jag överlevt en plågosam nattvandring också. Värre toppturer har jag varit med om rent fysiskt, men att vara vaken hela natten var ganska tufft. Den gamla bloggskribenten är van med sina fasta sovrutiner! 
En trött vandrare rapporterar

Såhär såg det ut på vägen upp:
 De norska fjällgetterna sprang upp, så vår belöning på toppen var inte soluppgång, men en timmes kyla och kall vind innan solen skulle visa sig. Ja det är möjligt att frysa på Bali också! Vantar, mössa, Gore Tex lager, långa tights och ulltröja räckte inte, så jag började gå ner igen utan belöningen.
 Våra guider går upp och ner denna långa uppförsbacke ca 4 gånger i veckan. Observera herremannen närmast kameran i flip flops!
Soluppgången på väg ner. Utsikt över mount Batur, där vår mountain bike utflykt startade förra året.

Hitta apan

Nedanför trädgränsen igen

Vid modertemplet satt en man och mediterade?

I efterklokhet kan jag konstatera att:
- Jag ska sova om nätterna. Har känt mig bakfull hela söndagen och delar av måndagen!
- Att vandra med 31 ungdomar ger inte lika stor naturupplevelse som att gå med eget valt sällskap
- Frisk luft är en lyxvara som inte finns överallt på denna jord. Till exempel inte i Sanur där vi bor. En tur i  fjällen påminde mig om det, ska bli skönt att komma hem och andas. 

4 kommentarer:

  1. Vilken upplevelse och vilka vackra foton! Såhär är det i världen. Man får nya insikter ju äldre man blir. Trots tröttheten var det säkert en upplevelse du inte velat vara utan. Maj

    SvaraRadera
  2. Ja, men måste nog säga att mycket av charmen med att gå på fjälltur - tystnaden, utsikten och naturupplevelsen - blev borta när jag gick i så stor grupp och i mörkret. Hade nog uppskattat den mer om jag gått ensam eller med bara några få vänner...

    SvaraRadera