måndag 22 augusti 2011

Adjöss med den!

Min bil har blivit slaktad. Det vill säga jag förde den till skroten idag. En så osentimental och taskig avslutning på en 5 år lång vänskap, kan tyckas. Men vad ska man nu med en nedrostad finskregistrerad bil med slitna bromsar, endast 4 fungerande växlar (5 om man räknar med backen) när jag inte har tänkt vistas i detta land så mycket framöver. Och inte tror jag nån annan vill ha den heller. Det är ju försent nu iallafall. Antal nycklar i nyckelknippan har sjunkit drastiskt i det sista. Snart har jag bara nycklar till mina två hänglås kvar. Snacka om att vara ägo-lös. 150 € fick jag för handeln. Ungefär vad min resa tillbaka till Oslo kommer att kosta mig. Bättre än inget antar jag. 

Hejdå bilen!

onsdag 17 augusti 2011

Filosofier om livet

Som en naturlig följd av semestern och mindre att göra, har jag varit väldans filosofisk idag. Har tänkt på livet och livets lott. När man jobbar inom rehabilitering har man så tur/ tvingas man (beroende på hur man ser det) ta del av andra människors livsresa. Ofta i ett ganska tufft stadium av livet. Vissa dagar i olika jobbsammanhang har jag sett så mycket smärta, bitterhet och frustrationer att jag har känt mig helt hjälplös. Det har fått mig att inse att jag som yrkesperson inte kan rädda världen. Men som tur har jag ännu oftare fått vara vittne till stor kämparglöd, bemästrande och glädje. Det är otroligt inspirerande att kunna följa patienter, som trots ett fungerande ben eller arm mindre, kan hålla livsgnistan uppe och behärska de mest otroliga saker! Det är desto mer frustrerande att se patienter med synbart mindre funktionshinder, eller helt funktionsfriska personer för den saks skull, lägga käppar i sina egna hjul, som låter sina egna begränsningar eller negativa tankemönster styra deras liv. För jag kan inte bestämma hur en annan människa ska leva sitt eget liv. Det är inte alla som vill ha hjälp, eller få insikt i sin livssituation. Jag kan inte ta bort andra människors sorger och smärtor, eller leva andras liv. Jag, och andra inom samma bransch, kan bara ge patienten verktyg för att kunna hantera sin vardag, och hitta nya sätt att tänka eller agera.

Det heter att man måste vara frisk för att kunna vara sjuk. Och det är så sant som det är sagt. Vissa människor verkar vara så resursstarka att de klarar sig trots alla livets motgångar, medan någon annan verkar kunna tackla mindre. Ärligt talat vet jag inte hur jag själv skulle klara att få en sjukdom, eller att mitt barn (om jag skulle ha ett) skulle bli sjuk. Jag är van att klara mig själv, och är så förbannat envis, så jag vet inte om jag skulle kunna hantera det att behöva ta emot hjälp från andra. Jag tror jag skulle känna det som ett nederlag. Mitt beryktade temperament skulle antagligen visa sig från sin värsta sida, och jag är rädd att jag skulle stöta bort de som betyder allra mest för mig.

Jag tror det är därför jag gör så många konstiga saker nu, jag vill ta vara på tiden jag får vara frisk och leva i nuet. Jag har varit vittne till att mycket kan hända i livet, och att man aldrig vet när ödet vänder upp och ner med vår vardag och det vi anser vara meningsfullt.

Vad är det alltså jag försöker att säga med det här? Jag ställer väl mer frågor än vad jag har åsikter. Är det så att man är sin egen lyckas smed, eller är livet bara orättvist? Jag bara undrar.

söndag 14 augusti 2011

Otrevliga måsten i sikte

Något av det värsta jag vet är: 
1) Att vara tvungen att sitta stilla ofrivilligt, längre än en timme i streck. 
2) Att packa.

Nu har jag bägge dessa framför mig. Efter att ha avslutat sommarjobbet, kört ned en billast med kläder och träningsutrustning har detta packats upp och tvättats hos mina "surrogatföräldrar" här i Norge. Har vänt upp och ner på nästan allt av kläder som var här från tidigare, och försöker se vad jag ska ha med mig till Finland i morgon, och vad som ska med till Bali om 2 veckor. Vet inte hur jag ska orka börja ta itu med det, därför sitter jag här och dröjer. Mina kläder ligger för tillfället spridda i 2 rum, och en korridor. Hujedamig. När det är gjort är det sovdax, för att orka med den låååånga resan hemhem. Planen är att köra hem min Golf och antingen skrota den eller sälja den till en skrothandlare. Så då blir det en god del stillasittande framför mig, sisådär 14 timmar på två dagar. När det är gjort har jag mer packande och stillasittande att se fram emot. ca 20 timmar flygande för att vara mer exakt. Wish me luck!

fredag 12 augusti 2011

Då...

- Solen skiner och jag paddlar på arbetstid
- En pasient med svår hjärnskada lär sig simma igen.
- Patienten äntligen, efter flera veckors träning äntligen kommer till toppen på klätterväggen, och ler upp till  öronen av lycka.
- Jag ser att jag har varit med och bidratt till att en pasient får en bättre vardag och hemmasituation.
- Arbetsdagen går så fort att jag inte hinner ha tråkigt en sekund.
- Man kan luncha på samma bord som en cykelmontör, en sekreterare och direktören och ha roligt.

DÅ vet jag att jag har valt ett bra yrke. Sommarjobbet är över för denna gång. Månaden har gått otroligt fort, och jag har lärt mig otroligt mycket. Idag tackade jag för mig för denna gång, och sa att jag kommer gärna åter. Tog en sista fjälltur och sa hejdå till fjället också. Jag kommer gärna åter.





söndag 7 augusti 2011

Har haft en helt fantastiskt fin helg i Oslo! Träffat många tidigare studievänner, ätit god mat, badat och bekantat mig med mina kommande kollegor. Verkar vara ett skönt gäng, så tror bestämt jag kommer att trivas alldeles utmärkt i deras sällskap i höst. Märkte med en gång vilken skillnad det är med att jobba i ett litet privat företag och att jobba kommunalt. Du milde! Vilken vi-anda i gruppen och vilka engagerade ledare!

Lite konstigt var det att gå runt i min kära gamla bydel Grünerløkka, utan att bo där. Oslo är ju "min" stad, men ändå kände jag mig som en turist. Var för första gången sedan terrorn i centrum. Forfarande massa blommor och övertäckta fönster överallt.




  Regeringsbyggnaden bakom till vänster är ännu inpackad.

måndag 1 augusti 2011

Önskelistan

Att ha studerat i 8 år har sina nackdelar. Speciellt ekonomiskt. Har klarat mig bra, eftersom jag inte alls är  kravstor när det gäller att ha prylar och kläder. Utom när det kommer till träningsutrustning, eller ska man kalla det lekutrustning kanske... Gissar att en stor del av min inkomst går dit, och den har ju inte varit så stor, så önskelistan om saker jag vill skaffa när jag blir färdigutbildad och får 100% jobb har bara växt. Såhär ungefär ser den ut:

Friluftsliv
- Klätterrep, karabinkrokar och annat skoj att ha till klättring. Pris ca 300 €
- Ny dagstursäck: ca 150-200 €
- Ny Goretex-dräkt: 300-600 €
- Ny pannlampa: ca 50-150 €
- Kompass och regntätt kartmapp: 50 €
- Stormkök/trangia: 40-60 €
- Camelback: ca 60 €
- Tält: 300-700 €

Vinter
- Fjällskidstövlar, -stavar och "feller" (fäste under fjällskidor):  200 + 50 + 80 €
- Skating-skidor, -stavar och -skor: ca 400 €
- Telemark- eller randonneskidor m. bindningar, skor och stavar + feller: ca 4-600 €
- Nya skidhandskar: 40-50 €
- Ny skiddräkt: 200-300 €

Skor
- Lätta löpskor till intervaller: 150-200 €
- Lätta Goretex-sko till regnvädersdagar på jobb: 150-200 €
- Nya fjällstövlar: 250-300 €
- Hallskor: 100-150 €

Annat
- Nya solglasögon: ca 50 €
- Några set med diverse underkläder: 300-400 €
- Fjäll/softshellbyxa: 200-300 €

Totalt: ca 5000-5500 €

Ehm. Tror jag får hitta mig en rik man! Alternativt vinna på lotto! 

söndag 31 juli 2011

More bilds

Naturskön bilduppdatering, varsågoda!

Har haft besök sedan tisdag, först av syster med familj och så av en väninna jag studerat med. I fredags bar det av på klättring med hela gänget! 

 Kamratcheck - check!
 Minsteman i väggen, ser ut som han inte har gjort annat, även om det bara är andra gången!
 Åhhejj

 Efter avsked med familjen, bar vi av på topptur. Målet var Kvassryggen på 2071 m.o.h. och Høgdebrotet på 2226 m.o.h.
 Mötte på många renar under den över 11 t. långa turen!
 Høgdebrotet
 På väg upp! Några 100 m. stup på bägge sidor!
 Utsikt över hela Jotunheimen som belöning!

söndag 24 juli 2011

Tragedi och klättring

Fredagens massaker har påverkat alla. Oslo känns som min hemstad och i en stund som denna känner jag mig nästan norsk. Jag har stor medkänsla för alla berörda kan nästan inte ta in över mig hur stort det är. Stora kondoleanser till er alla. Jag kan inte förstå hur ett enda människa kan vålla så mycket onsdskap. Bilden på den skyldige som visats i media och speciellt hans elaka blick förföljer mig.

Här har diskussionen efteråt handlat om solidaritet och hur viktigt det är att tragedin inte ska leda til mer hat. Jag håller med. Alla människor, oavsett etnisitet ska ha chansen till ett bättre liv i Norden och vi alla måste jobba för att ha ett inkluderande samhälle och inte låta en galen mans handlingar påverka vår trygghetskänsla och liv. 

Har annars varit på fjällsäkerhetskurs i helgen, har varit skönt att få luft och andra intryck än de från nyheterna. Några bilder följer nedanför.

Torsdagkväll började med instruktioner generell klättersäkerhet utomhus. Här visar instruktören hur man med ganska lätta medel kan klättra upp på repet för att rädda klättraren ifall det sker en olycka. Dessutom fick vi rappellera, det var kul!
På lördag fortsatte kursen med säkerhet vid klättring i fjäll, utan bolter. Här klättrade vi upp i två replängder.

Ready for some action! 
 Molnen låg tungt runt oss bägge dagar


Trolsk stämning högre upp bland molnen.