söndag 9 oktober 2011

Klagomuren, varsågoda

Lite länge sen jag skrivit, så måste väl skriva och rapportera att jag fortfarande andas, ifall någon skulle ha varit orolig över det. Istället hostar jag och snyter mig. Inte så mycket mer behagligt det heller, så tycker fortfarande synd om mig själv. Inte så mycket för att mina symptomer är så hemska, men för att de förhindrar mig från att göra allt det jag tycker är roligt, dvs. att vara aktiv. (Okej, här får jag varna alla optimistiska läsare från att fortsätta läsa, för nu börjar klagandet igen!)

Jag känner många människor som har andra intressen, så det är tydligen möjligt att tycka om att göra andra saker än de som innehåller svettande, flåsande och sånt, men kommer inte riktigt på någon just nu som känns frestande att hålla på med. (Nu tänker någon säkert, men hallå, människan är på Bali, det måste ju finnas massa fint att se på där! Ja jag vet att jag är på Bali, men att SE på natur och kultur i sittande ställning känns för mig lika spännande som att se på då målarfärg torkar).

I dag var jag till och med så dristig att jag försökade mig på att sola! Gick ut på stranden med bok, sarong och vatten. Vadade över till denna "ö", där jag efter ett dopp lade mig tillrätta.

Lade mig ner på magen, och kände hur solen grillade på ryggen. Ungefär efter jag läst en sida ur boken blev jag allt för varm, och svängde mig över på ryggen. Överlevde ungefär lika länge i den ställningen, så jag satte mig i skuggan. Där gick det bättre, så läste väl några kapitel innan jag gav upp och gick hem för att gå på toaletten och äta lunch. Så bra gick det. Så om någon har några goda förslag på hobbyer för en sur och rastlös sjukling, säj för guds skull till!

Förlåt, jag ska sluta klaga nu!

söndag 2 oktober 2011

Lungor säljes - BILLIGT!!

Har varit positiv överraskad över hur min astma har klarat klimatet och förorensningarna. Fram tills nu, vill säga. Och det var ju en lite kass timing, eftersom min dykarkurs startade i helgen. Har de sista dagarna haft tungt att andas, även om jag tagit mer medicin än vanligt, och har dessutom känt mig trött. Har också "rökt" med min saltvattenspipa, utan att det har hjälpt. (Och ja mamma, jag har också tuggat och druckit ingefära så det stått härliga till). Trodde att en influensa var på gång, så försökte vara förnuftig och inte träna. I går startade dykarkurset med 8 timmar (!) teori. Tung dag, men iallafall inga problem för andningen. I dag skulle vi dyka i bassäng, och eftersom jag hållit mig från träning de sista dagarna, visste jag inte hur illa det var, fram tills vi skulle göra simfärdighetstesten i bassäng. Tycker det är tråkigt att simma i pool, så simmade i rask takt för att få det undan. Det kändes tungt både under simningen och länge efteråt. Av 200 m simning ska jag i normala fall inte bli så andfådd.

Efteråt fick vi instruktioner i att sätta ihop utrustningen, tog på oss våtdräkt och hoppade i. Redan vid första andetaget under vatten märkte jag att detta inte var dagen att starta med dykning. Kändes som att andas genom ett sugrör ungefär. Som också läkaren sa kan jag dyka när jag är frisk, men inte när jag är obstruktiv (typiskt astma-sammandragna luftvägar). Så jag gav upp och gick upp av bassänget. Får pröva igen då jag blivit bättre.

Nu sitter jag hemma och surar. Tröstäter balinesisk gado-gado (sötstark jordnötssås). Är skitförbannad på mina lungor som inte låter sig kontrolleras av mig. Varför kan inte också astman vara viljestyrd, som så mycket annat i kroppen är?

Har köpt några piller från apoteket

Bara förpackningen är ju fantastisk! Har googlat innehållet, så vet var jag tar. Satsar på att det hjäper illa kvickt. Har redan börjat bli hyper då jag inte får tränat ut all överloppsenergi. Tycker synd om de som måste umgås med mig tills jag blir frisk (jag brukar bli ganska amper). Men mest av allt tycker jag synd om mig själv, förstås!

onsdag 28 september 2011

Den lediga dagen

I dag har jag varit ledig, på en onsdag av alla dagar! Fick kompensationsledigt (norsk: avspasering) då jag förra veckan jobbade 6 dagar, då jag arrangerade en volleybollturnering för studenterna. Var ju inte direkt en dålig dag att jobba extra på heller - en dag med beachvolleyboll på stranden.
Hur som helst, så bestämde jag mig efter allt tjat här på bloggen om hur jag vill cykla långt, länge och uppför, att göra precis det på min lediga dag. Pratade med en firma i går, för att försäkra mig om att jag kunde ta med mig cykeln ombord. Utdrag från diskussionen, varsågoda:

Säljaren: Yes, we can fix it.
Jag: Oh, good.
Han: So what's your name?
Jag: Jenny
Han: Oh, Jane, nice to meet you.
Jag. No, Jenny
Han: I'm the real Tarzan, me Tarzan, you Jane!
Jag: Skrattar
Han: So call me when you decide, yeah?
-
Så ringde jag i morse.
Jag: Hello, this is Jenny calling, is it still room for a bike and one person on the speedboat at 10 a clock?
Han: Oh, yes, we can fix, it's okay.
Han: So what's your name?
Jag: Jenny
Han: Oh, Jane, it's me, Tarzan!

De är ganska lustiga dessa ballineser! Lite bilder då..


Så jag tog en speedbåt över till Nusa Penida, ca 40 min. från Sanur. Jag var den blekaste ombord. Resten var lokala.  Hojen är med.
 Jag ville ha backar, jag fick backar. Ca 371 höjdmeter av dem, om man ska tro min fina pulsklocka.
 Fina vägar var det också, som ni ser.

 Förnöjd över att ha hittat tillbaka till hamnen efter den 2 timmar långa rundturen. He var sveittot!
The speedboat.
Var en timme för tidigt tillbaka. Dessa två ville slå av en prat och lära sig lite engelska. Dit gick den timmen.


söndag 25 september 2011

WasSUP?

Nu vet jag vad jag kommer att sakna när jag kommer hem! SUP! Inte att supa alltså, men Stand Up Padle. En kombination av paddling och surfning kan man säga, och det nya stora inom brädsporterna.


Eftersom min kamera inte är vattentätt, får jag visa en annan bild. Steg alltså upp kl. 6 (!) på söndagsmorgonen (skulle aldrig hända att jag stiger upp så tidigt hemma, men här vaknar jag nästan varje morgon vid den tiden, hör och häpna!). Och cyklade efter lite yoga och frukost iväg till SUP- och kitebutiken, där en glad balines och professionell kite’are möter mig. Vi kör ut till stranden tillsammans med kollegan Ingela och möter detta:

 I motsats till de kaotiska folkmassorna i Kuta, där vi surfade, väntar det öde havet och vågorna vid horisonten på oss. Kan man starta en dag på ett bättre sätt?

Man manövrerar alltså brädan med att stå upp och paddla, (därav namnet, förstås). Den är lite större och mer stabil än en vanlig longboard. Därför kan man inte bara surfa med den, men också paddla på stilla vatten, som med kajaker. Vi paddlade oss lite ostadigt ut, som de nybörjare vi var, i ca 20 minuter till revet. Där var vågorna ungefär 1,5 m höga, vi satte oss på knä, och väntade på instruktioner från vår instruktör. ”Paddle paddle, right right, left, left, go go goooo!” Vi klarade bägge att ta första vågen sittande på knä, och vilken känsla! Endorfinerna rusade runt i kroppen! Var lite som att åka pulka i en stor slalombacke ungefär. Några åk senare hade jag mannat mig upp till att försöka resa mig upp, och klarade det! Mera lyckorus sprutade runt i kroppen! Vi höll på i ca 1,5 timme, och gav oss motvilligt pga. tidsschema och trötta muskler. Med leenden upp till öronen paddlade vi tillbaka till land. 
 På stranden väntade en stor drakflygar-turnering.
Detta håller kidsen på med i Bali!
Det här ska jag göra igen, så fort jag får chansen (och träningsvärken har lagt sig)! Inte flyga drakar, men SUPa, förstås!

fredag 23 september 2011

Om saknad

I morgon har jag varit på Bali i fyra veckor, dvs. en fjärdedel av tiden. Vart dessa veckor har tagit vägen, har jag ingen aning om! Men jag börjar märka att jag har varit borta tillräckligt länge för att ha fått smältat många intryck, och fått mig en uppfattning av var jag är någonstans. I dag är första dagen jag känner en viss saknad. Inte efter någon speciell person eller så. (Antingen är jag en osocial enstöring, eller så är jag van att att alltid vara borta från någon, eftersom jag har flyttat runt så mycket och behövt bygga upp mitt sociala nätverk så många gånger). Nej, det jag saknar är min min gamla lägenhet på Grünerløkka och egenhändigt plockade bär och svampar från skogen. Utvalet av matvaror i övrigt är bättre än i Norge, så det kan jag absolut inte klaga på!

Men det jag saknar allra mest är landskapet i Norge. Åh, vad hade jag inte gett för att i kväll få ta en 2-3 timmars lång cykel- eller skidtur i de ändlösa uppförsbackarna i Oslos Nordmarka, eller en fjälltur i Jotunheimen! Ron, stillheten och den kroppsliga upplevelsen som det ger. Här är det för det första på grund av värmen svårt för mig att träna mer än en timme i ett streck, utan att känna att kroppen kokar upp, och musklerna smälter. För det andra är det så mycket människor överallt, som gör det svårt för mig att hitta ron och fokuset för det.

Det som jag tycker är intressant med det hela är att jag inte alls saknar Finland på samma sätt, även om det är mitt hemland. Hmm. Ska bli lika intressant att bemärka vad jag saknar från Bali när jag kommer hem igen i december.

Så konstig är jag. Vad saknar DU just nu? :)

tisdag 20 september 2011

Lite bilder då..

Liten bilduppdatering från helgens gratis surfkurs


Några långa nederländare vi kursade med

Hunden Asha är med

Min svenska kollega och hundägaren

Så har jag också fått "go" för att dyka från läkaren. Det blir bra! 

torsdag 15 september 2011

Om livräddning och sånt

Kan inte säga att jag kan klaga på mitt jobb, snarare det motsatta. Den ena dagen är inte den andra lik, och har mycket trevliga kollegor. Idag har jag hjälpt en av dem i testning av studenternas kunskaper i hjärt- och lungräddning. Så jag har suttit ute i skuggan i strålande sol och sett på när en efter en av studenterna har försökt återuppliva en docka. Duktiga studenter har vi, så det gick bra för de flesta.

En av mina arbetsuppgifter är att se till att studenterna har det bra både socialt och studiemässigt. Och det är ju otroligt bra, för då kan jag ordna kurser och arragemang som jag också själv tycker om. Så till helgen arrangerar vi nybörjarkurs i surfning, som jag tänkte slänga mig med på. Det samma gäller också dykning, och har redan anmält mig på kurs. Problemet är bara att jag har astma, och då måste jag först få en godkänning från en läkare för att kunna dyka. Eftersom ingen läkare riktigt ens verkar tro på att jag har astma, då alla mina testresultat alltid är innanför normalen, hoppas jag detta ska ordna sig.

Har försökt läsa upp mig i ämnet, och det verkar som om det har gjorts få studier på djupt vatten, och att konklusionerna är något motstridande, någon menar det finns en ökt risk för astmaanfall med ökt tryck, medan andra inte har sett en ökning. På den ena sidan tänker jag bara, äh, hur farligt kan det vara, men på andra sidan är det dumt att ta några onödiga risker. Vill ju inte att någon av våra studenter ska behöva praktisera sina hjärt- och lungräddningskunskaper på mig! Får vänta och höra vad läkaren har att säga...

Ja. Och så har jag ju fått prata finska i dag också! Jag har kommit mig till ett tvätteri (hör och häpna!) och mannen till ägaren kom från Borgå, och bodde på Bali. Världen är liten. 

tisdag 13 september 2011

Vad är: "Kan jag få låna er vattenslang?" på indonesiska?

Hejhej, rapport från Bali, där jag sitter och knaprar på en kokosnöt, som är mer jobbig att äta och tråkig i smaken än den ser exotisk och läcker ut.

Bloggens rubrik hade jag behövt kunna idag, när jag tvättade cykeln. Tjejerna som jobbar på mitt "home stay" kan inte så mycket engelska. Första gången hon ena sa ett ord till mig var i morse när jag hälsade god morgon på indonesiska (Selamat pagi). Många pratar ganska bra engelska, och nästan lika många förstår inte så mycket. Det dumma är att det ibland är svårt att veta skillnaden, eftersom få vill erkänna att de inte förstår, men hellre bara säger "yes yes".

Det har resulterat att jag försöker prata en så enkel engelska som möjligt, ibland hoppar orden ut ur munnen med en asiatisk brytning. På kontoret har vi som tur två tolkar, en balines som har bott i Norge, och en svenska som bor i Bali. Dessa försöker lära oss lite fraser på indonesiska också.

Undrar hur mitt språk kommer att vara i december? Gissar jag pratar svenska med rikssvensk brytning, norska med svensk och brytning, engelska med asiatisk brytning och indonesiska med norsk brytning? Som om jag inte var tillräckligt språkförvirrad från förr!