tisdag 17 januari 2012
söndag 15 januari 2012
Home and away
Håhhå jaja detta packandet! Känns som jag inte hunnit packa upp i Oslo innan jag packar ner igen! Nu skulle jag gärna önska att jag hade en bil! Inte så lite saker man ska ha när man ska vara i aktivitet hela dagarna i vinterkyla!
Såhär bor jag förresten:
Vardagsrummet och det gamla stallet i bakgården.
Nej nu får jag rusa till bussen.
fredag 13 januari 2012
Arbete som arbetslös
Livet som tillfälligt arbetslös är ganska så gött. Tränar, skidar, leker husmor och träffar många goda vänner som jag inte sett på läänge! Det blir det slut på nästa vecka, för då ska jag få betalt för att skida och träna! Fick ett sista minuten vikariat på en vecka på Beitostølen då en av de anställda är sjuk. Det ordnar sig alltid för snälla flickor!
Plus i kanten för mig!
tisdag 10 januari 2012
Om tillhörighet
Under de 4 år som idrottsstudent identifierade jag mig starkt i den rollen. Jag umgicks nästan bara med idrottsstudenter, och vi pratade om träning och sport och tränade tillsammans. Idrottsfolk är ofta sociala, lekfulla och energiska, och jag blev väl mer och mer en som dem ju längre jag gick där. Dessutom hade jag tre olika jobb där, och bodde flere år rätt bredvid. Att komma tillbaka till Oslo, utan att längre vara NIH-student måste jag säga är överraskande utmanande. NIH är inte min skola längre, som tidigare varit så stor del av mitt liv.
I går tränade jag för första gången på länge i Norge på ett "vanligt" gym, utan idrottsstudenter. Där var inga kända folk att träna med, som det alltid var på NIH, där det ofta var svårt att avsluta träningen, för att det var så många att prata med. Där visste alltid alla vad de gjorde, var starka och tränade målmedvetet. Jag blev ju nästan lite chockad och pinsamt berörd då jag steg in på det nya träningscentret och insåg att jag ofta lyfte mer än de flesta män som tränade där!
Nej, jag förstår bra att de flesta som en gång börjar på NIH, ofta blir varande där länge. Flere jag känner har efter mastergraden påbörjat ett annat studium på skolan, bara för att inte behöva lämna den roliga och trygga bubblan uppe på Sognsvann. Och så är det väl också på de flesta andra högskolor, där det ofta finns en stor hög likasinnade på samma ställe. När jag blir stor blir jag nog tvungen att börja tillhöra något annat, där det finns folk som är lika konstiga som mig. Vad nu sen det skulle vara...
I går tränade jag för första gången på länge i Norge på ett "vanligt" gym, utan idrottsstudenter. Där var inga kända folk att träna med, som det alltid var på NIH, där det ofta var svårt att avsluta träningen, för att det var så många att prata med. Där visste alltid alla vad de gjorde, var starka och tränade målmedvetet. Jag blev ju nästan lite chockad och pinsamt berörd då jag steg in på det nya träningscentret och insåg att jag ofta lyfte mer än de flesta män som tränade där!
Nej, jag förstår bra att de flesta som en gång börjar på NIH, ofta blir varande där länge. Flere jag känner har efter mastergraden påbörjat ett annat studium på skolan, bara för att inte behöva lämna den roliga och trygga bubblan uppe på Sognsvann. Och så är det väl också på de flesta andra högskolor, där det ofta finns en stor hög likasinnade på samma ställe. När jag blir stor blir jag nog tvungen att börja tillhöra något annat, där det finns folk som är lika konstiga som mig. Vad nu sen det skulle vara...
Mera klantskalle
2012 har inte startat så värst bra för mig, klumpigheten verkar ha nått nya höjder! Först telefonen i toaletten, så lyckades jag komma hem med en Smart phone igår! Hur smart var det liksom? Men har investerat i drulleförsäkring för ett år, så om (när) något händer så får jag förhoppningsvis en ny.
Jo, så idag tog jag mod till mig och skulle ringa en möjlig framtida arbetsgivare, som inte har hört av sig som han hade avtalat. Från mitt finska sim-kort förstås, eftersom det nya norska simkortet inte kommit fram med posten ännu. Förstås kom jag till telefonsvararen. Nervös som jag var, hörde jag hur allt jag sa lät dumt, och blev förstås ännu mer nervös. När jag skulle avsluta samtalet så kom jag fram till att det ju är dumt att ha honom att ringa ett utländskt nummer, och ännu dummare att säga orsaken till varför jag inte har norskt nummer. Så jag sa något i stil med att "jag inte har fått mitt norska nummer ännu och att jag kan nås på mitt finska nummer, som är"... Och så glömde jag mitt finska nummer! Började rabbla numror i helt fel ordning, började om på nytt och slutade mitt i. Till sist sa jag bara, kontakt mig hellre på mail. Bra jobbat Jenny, nu får jag säkert jobbet!
Undrar om man kan skaffa drulleförsäkring för alla grodor jag lyckas häva ur munnen också?
_____________________________
Uppdatering en liten stund senare:
Han ringde faktiskt upp, och jag ska möta dem i morgon. Wow, det hade jag inte förväntat!
Jo, så idag tog jag mod till mig och skulle ringa en möjlig framtida arbetsgivare, som inte har hört av sig som han hade avtalat. Från mitt finska sim-kort förstås, eftersom det nya norska simkortet inte kommit fram med posten ännu. Förstås kom jag till telefonsvararen. Nervös som jag var, hörde jag hur allt jag sa lät dumt, och blev förstås ännu mer nervös. När jag skulle avsluta samtalet så kom jag fram till att det ju är dumt att ha honom att ringa ett utländskt nummer, och ännu dummare att säga orsaken till varför jag inte har norskt nummer. Så jag sa något i stil med att "jag inte har fått mitt norska nummer ännu och att jag kan nås på mitt finska nummer, som är"... Och så glömde jag mitt finska nummer! Började rabbla numror i helt fel ordning, började om på nytt och slutade mitt i. Till sist sa jag bara, kontakt mig hellre på mail. Bra jobbat Jenny, nu får jag säkert jobbet!
Undrar om man kan skaffa drulleförsäkring för alla grodor jag lyckas häva ur munnen också?
_____________________________
Uppdatering en liten stund senare:
Han ringde faktiskt upp, och jag ska möta dem i morgon. Wow, det hade jag inte förväntat!
söndag 8 januari 2012
Plopp sa det
Tillbaka i Oslo. Har flyttat, träffat gamla NIH'are och skidat en gång. Och så inte att förglömma, lyckats mista mobil nr. 3 på ett halvt år. Denna gång blev den nerspolad, plopp.
Ibland blir jag så trött på mig själv!
Ibland blir jag så trött på mig själv!
tisdag 3 januari 2012
...och gott nytt år!
Det är något konstigt med att vara hem-hemma i Österbotten. Varje gång jag är här följer jag ett sorts mönster, lathetsmönster kan man väl kalla det. De första dagarna jag är hemma brukar jag stiga upp innan 9, vara aktiv, kreativ och social. För varje dag som går är jag uppe längre, sover längre, äter mer och blir mer passiv och lat. I slutet på den andra veckan brukar jag som regel spendera mestadelen av dagarna raklång, sur och butter. Då börjar det vara på tiden att komma sig bort från Pampas. Fenomenet har redan inträffat och jag har fortfarande 2 dygn kvar innan avresan till Oslo. Vi får hoppas jag och alla runt mig står ut tills dess.
Så får jag väl också passa på att uppsummera året som gått med några ord. Mastergrad, Bali och Beitostølen får räcka. Jag är som sagt ganska lat och butter just nu. Vad som händer i år återstår att se.
Så får jag väl också passa på att uppsummera året som gått med några ord. Mastergrad, Bali och Beitostølen får räcka. Jag är som sagt ganska lat och butter just nu. Vad som händer i år återstår att se.
lördag 24 december 2011
God Jul!
God jul till er alla! Må gott och ta hand om varandra! Ät inte så mycket att ni får ont i magen, och rör lite på er mellan alla bjudningar och konfektaskar!
Jag har igen blivit snuvig, så jag håller mig till att bara yoga tills jag blir frisk. Inte så bara heller, tycker det är ett bra sätt för att få julfrid i själen! Min favoritdam på youtube, Esther delar med sig yogaövningar. Do it!
Jag har igen blivit snuvig, så jag håller mig till att bara yoga tills jag blir frisk. Inte så bara heller, tycker det är ett bra sätt för att få julfrid i själen! Min favoritdam på youtube, Esther delar med sig yogaövningar. Do it!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





