Glad påsk?

Det här är alltså inte påskgräs, men vetegräs! De säljer det i många restauranger och kafeer här nere, både som shot som på bilden, och blandat i olika juicer. Min favorit är en juice med ingefära, vetegräs och äpple. Namnam! Ett hett tips om någon av er känner sig lite slapp och hängig nu i höstmörkret. En shot sägs innehålla motsvarande mängd mineraler och vitaminer som 2 kilo grönsaker. Jag blir iallafall väldigt glad och energisk efter en dos, funkar hundra gånger bättre än kaffe! Så odla er lite påskgräs och bli energisk som en  duracellkanin, eller varför inte en påskhare!

Barn och Paris Hilton

Här sitter jag och försöker smälta alla intryck från dagen. Vi på Active education har ordnat en lekdag vid skolans hotell för barnen i de två projekt vi stöder denna säsong. Studenterna har samlat in massa pengar, som ska gå till bl.a. uppbyggning av en ny skola. Totalt var det ca 60 barn i åldern 5-14 som sprang runt och lekte med våra studenter och oss anställda. Det ena stöder barnens skolgång i fjällen, det andra är ett barnhem för gatubarn. Man kan verkligen se att bägge projekt gör nytta, och hur duktiga de som jobbar med dem är med barna. Väldigt väluppforstrade och sunda barn.

Det är en speciellt en historie som nästan gör mig gråtfärdig. När vi sist var och besökte barnhemmet med gatubarnen, var det en flicka som skilde sig ur mängden. De andra var nyfikna, glada och som barn brukar vara. Men denna flicka, Sandra, ca 12 år höll ett avstånd från oss, och man kunde nästan se den tjocka försvarsmur hon hade byggt runt sig. Det visade sig att hon hade bott på gatan och tiggt pengar sedan hon var tre år, och att det bara var en vecka sedan hon kommit till barnhemmet. Det var ungefär två månader sedan vi sist mötte henne, och man kunde nästan inte känna igen henne längre! Nu var också hon med och lekte, var lika nyfiken och utåtriktad som de andra barnen.

Av barnen från skolan i fjällen hade bara två av de ca 40 barnen badat i havet innan idag. Alla badade på en gång! Tror inte många av de kunde simma, men de dykte, hoppade och lekte i vågorna och paddlade med kanoter, allt på en gång. Jag gick runt och vaktade nervöst. På något konstigt sätt kom lika många ungar upp ur vattnet som i det.

Paris Hilton är tydligen i Bali i dagarna och bemödade sig med ett besök i onsdags hos gatubarns-barnhemmet. Men donerade hon något? Nej, hon tyckte tydligen att det var en tillräckligt stor gåva att bara visa upp sig. Alla är vi olika.

Bilder kommer snart! Inte av Hilton, men av barnen förstås!

Lite bilder då igen...

Här kommer lite bilder från dyk och annat vattenchill:

Bimotransport till dykarbåten. Lägg märke till den goda ventilationen (dörren till vänster står uppe under körning)

Intim transport

Going down

Sting ray

Back up again

Ingela och Gipsy

Hittar du Nemo?

Konstiga fiskar

Lion fish

Skön söndag på Potatohead i Seminyak.

Sämre kan man ha det... :)

Aaaaah....

Bali är gott för själen! Alla borde ha möjlighet att vistas här en längre period av sitt liv och lära sig att sänka skuldrorna och slappna av. Ett tecken på att jag börjar bli bättre på det, är t.ex. att jag igår på köpcentret INTE blev stressad när det tog år och dagar för de anställda att få vägd frukten till alla kunder innan mig i kön. Istället bara log jag och tänkte, haha, welcome to Bali. Det hade irriterat mig enormt där hemma! När jag här nere tar en kvällspromenad kan jag njuta av att bara sätta mig ner och njuta av att bara se på alla färger och människor. På kvällarna händer det ofta att jag bara sitter och gör ingenting, ungefär som dessa grabbar.

Nej, den nordiska effektiviteten är för all del effektiv, men all den stress och alla våra måsten kan inte vara hälsosam, varken för kropp eller själ! Vem stressar man egentligen för, och till vilken nytta?

Kolla in detta!

Inspirerande video värd att se med en tuff karl! Visar att ingenting är omöjligt, och att alla ska kunna hitta glädjen i att vara i aktivitet. Kolla in glöden i ögonen, detta är ren och skär passion! Finns inga goda ursäkter för att stanna i soffan nu, eller hur? Här har ni en av orsakerna till att jag valde att utbilda mig till idrottspedagog!(Klicka här)

Om väder och vind

När jag kom till Bali var jag till en början väldigt ivrig på att titta ut genom fönstret när jag vaknade, för att kolla in dagens väderleksrapport. En vana jag, och säkert många andra nordbor har, eftersom somrarna hemma är korta och ibland väldigt våta. Man har  lärt sig att ta vara på de få soldagarna som är. Efter att jag varit på Bali några dagar slutade jag kolla in vädret, det var ändå alltid varmt, och för det mesta soligt, så det spelade ingen roll. 

Hemma blir vädret som känt använt som small-talk när man inte vet vad man kan säga. Det kan hållas låånga diskussioner om sommartorkan, vintermörkret, halkan, snön och så vidare. Här är det inte så mycket att diskutera, oftast får man bara konstatera, det är varmt i dag. (Om man inte är surftokig då, för då diskuteras det hett om swell-forecasts, vågor och tidvatten).

Nu har regnperioden börjat, och då kan det ibland se ut såhär genom fönstret:

Men ofta regnar det om natten, och solen kommer fram efter skurarna. Ganska skönt med lite regn, tycker jag, blir så frisk och härlig luft efteråt! De sista två dagarna har solen gömt sig, och idag har vi för en gångs skull haft en temperatur under 30 grader. Det var något nytt, så i dag har vi faktiskt också här kunnat diskutera vädret!

Ett dykinlägg utan dykbilder

Lite bilder från sista dagen av dykarkursen igår vid Tulamben vid ett känt vrak, the liberty. Körturen dit varade i 2,5 timmar, lite väl långvarig, men mycket fint att se på vägen.

 Svenska Julia på semester i Bali från Australien.

 The entry point, mååånga dykare, inte så mycket annat att göra här.

 Här borde egentligen några undervattensbilder komma in, men eftersom jag inte har en undervattenskamera, och instruktören inte har lov att ha med kamera vid kurs, så bidde det inte några denna gång. Ni får bara föreställa er ett vrak, napoleonfiskar, butterflyfishes, ett stort fiskstim, fina korallrev och Nemo. Or just google it! Under det andra dyket  såg vi en haj också, det var häftigt! Bara en liten black-tip, men iallafall!

 Mellan dyken måste man pausa för att kroppen ska få bort extra kväve (nitrogen) ur kroppen. I väntans tider kan man som rastlös skandinav strosa runt på stranden och fota sig själv, eller som balines bara sitta och vänta. Här vår busschaufför t.v. och instruktör t.h.

Allt i allt en bra dag! Ja, och så fick jag ju dykarsertifikatet i handen också, inte att förglömma! 

Idag har vi också dykt, denna gång med kollegor och diverse andra. Turen gick till en ö utanför Bali. Riktigt bra det också. Fick sett rockor, bläckfiskar och lion fish, med mera! Denna gång hade vi paparazzin med oss, så bara jag får tag i bilderna postar jag de här också. Hej så länge!

Om humör och dykning

Ibland skäms jag över mitt humör. Det verkar lite ibland som om det lever sitt eget liv, och att jag inte kan styra det. Idag var en sådan dag. Jag och en kollega hyrde SUP-brädor och ägaren följde med. Det bör väl nämnas att denna person är en tvättäkta italienare i 55-60 års åldern. Vet inte riktigt vad jag ska skylla på, för italienaren menade bara sitt bästa, och ville hjälpa mig att ta vågor stående. Men hans kommenderande om jag skulle ställa mig upp, när jag själv inte kände jag hade tillräckligt med kontroll för att göra det, orsakade det hela. Usch så sur jag blev. Jag blev så sur att jag bara på trots med all makt skulle surfa på mitt sätt (knästående), hur han än försökte intala mig. Till sist verkade han ha fattat att det inte hjälps, och lämnade mig ifred. Senare när jag fått prova och fela ett antal gånger, så klarade jag till sist att ta några vågor stående, på egen hand.

Sån har jag varit hela livet. Jag vet inte, men det verkar vara som att det finns en egen sort av människor som lyckas framprovocera ett sådant barnsligt beteende i mig. Som till exempel om någon börjar hjälpa mig utan att jag ens har frågat om hjälp. Envis, det är vad jag är. Tröstande eller ej, men det verkar gå i släkten också, denna egenskap. I många generationer! När jag ser på några av mina syskonbarn, är det ibland som att se sig själv i spegeln. Plötsligt smäller det, ibland helt utan förvarning om att stubinen ens har tänts för de som ser på. Jag tror det har något att göra med att vi redan har lagat oss en plan eller bild i huvudet för hur en sak ska göras, och att då ska någon annan banne mig inte komma och försöka förändra på det! Som tur gäller detta inte i alla sammanhang och aldrig i jobbsituationer! Där är jag som regel mycket mer samarbetsvillig!

Och jo, dykningen får jag väl också rapportera om at den gick bra. (Bortsett från att vattnet var lite kallt med kort våtdräkt, vi blev brända av maneter och min nya mask ännu inte hade slutat imma). Har nu två dyk till i kurset, innan jag får mitt certifikat. Dessa görs på torsdag, och om allt går bra så gör jag två nya dyk dagen efter, då med kollegorna för att simma med dessa krabater...