Lungor säljes - BILLIGT!!

Har varit positiv överraskad över hur min astma har klarat klimatet och förorensningarna. Fram tills nu, vill säga. Och det var ju en lite kass timing, eftersom min dykarkurs startade i helgen. Har de sista dagarna haft tungt att andas, även om jag tagit mer medicin än vanligt, och har dessutom känt mig trött. Har också "rökt" med min saltvattenspipa, utan att det har hjälpt. (Och ja mamma, jag har också tuggat och druckit ingefära så det stått härliga till). Trodde att en influensa var på gång, så försökte vara förnuftig och inte träna. I går startade dykarkurset med 8 timmar (!) teori. Tung dag, men iallafall inga problem för andningen. I dag skulle vi dyka i bassäng, och eftersom jag hållit mig från träning de sista dagarna, visste jag inte hur illa det var, fram tills vi skulle göra simfärdighetstesten i bassäng. Tycker det är tråkigt att simma i pool, så simmade i rask takt för att få det undan. Det kändes tungt både under simningen och länge efteråt. Av 200 m simning ska jag i normala fall inte bli så andfådd.

Efteråt fick vi instruktioner i att sätta ihop utrustningen, tog på oss våtdräkt och hoppade i. Redan vid första andetaget under vatten märkte jag att detta inte var dagen att starta med dykning. Kändes som att andas genom ett sugrör ungefär. Som också läkaren sa kan jag dyka när jag är frisk, men inte när jag är obstruktiv (typiskt astma-sammandragna luftvägar). Så jag gav upp och gick upp av bassänget. Får pröva igen då jag blivit bättre.

Nu sitter jag hemma och surar. Tröstäter balinesisk gado-gado (sötstark jordnötssås). Är skitförbannad på mina lungor som inte låter sig kontrolleras av mig. Varför kan inte också astman vara viljestyrd, som så mycket annat i kroppen är?

Har köpt några piller från apoteket

Bara förpackningen är ju fantastisk! Har googlat innehållet, så vet var jag tar. Satsar på att det hjäper illa kvickt. Har redan börjat bli hyper då jag inte får tränat ut all överloppsenergi. Tycker synd om de som måste umgås med mig tills jag blir frisk (jag brukar bli ganska amper). Men mest av allt tycker jag synd om mig själv, förstås!