Det är lärorikt att jobba med barn och personer med funktionsnedsättningar. I dag, i strålande solsken var jag i backen med en familj, för att lära dem bli självständiga i att köra biski (sitski med två skidor under). Barnet i biskin behöver hjälp till att förflytta sig, till att äta, klä på sig och andra elementära uppgifter. Barnet har en kognitiv nivå på kanske 8 år yngre än hans biologiska ålder. I backen hör jag glädjeskrik, och hela familjen verkar njuta av vädret och aktiviteten. På vägen hem i bilen utbrister barnet: "Du är den bästa Jenny man kan önska sig!"
Hur ofta har du gjort glädjeskrik som vuxen, eller gett spontana komplimanger till rätt okända folk? Vuxna är ofta rätt så återhållsamma med att visa glädje och spontanitet.
Barnet beskrivet ovanför och många andra av mina pasienter har många goda egenskaper vi alla kan lära av. Vi är alla bra på något.


Vilket sammanträffande: Vi tycker ju också att du är den bästa Jenny man kan önska sig :)
SvaraRaderaV&co