tisdag 6 december 2011

Fiskar och självständighet

Glad självständighetsdag alla finnar! Efter några år på nacken i utlandet börjar jag bli chockerad hur man firar nationaldagen i hemlandet! Kollegorna fick stora ögon då jag spelade Finlandia-hymnen åt dem och berättade att vi var tvugna att stå i givakt (okej, kanske inte givakt, men stå iallafall) och höra på denna i lågstadiet. Firande av ett lands självständighet borde väl vara en glädjens dag, inte en dyster? Inte alla gånger jag känner mig så finsk längre, och denna dag är en sådan.

Nej, nu får jag gå och lägga mig, alarmklockan står på 05.00! Ska ut och plantera fiskar i morgon, för en del av pengarna våra studenter har samlat in under terminen. Såhär såg det ut förra veckan då mina kollegor startade projektet.

Se till att skoja till det lite nu där hemma under dagen, sitt inte bara glo på självständighetsbalen, fira lite också!

söndag 4 december 2011

Söndagsrutiner

Tack vare herr Influensa och gårdagens migrän fick jag ändra på mina planer om att SUPa idag. Förhållandena var ändå dåliga så det var inte så farligt. Istället startade dagen som oftast med lite yoga på balkongen, efterföljt av en lugn promenad i närområdet.
"Hemma på våran gata i stan", ungefär
Ön eller molon jag hängde vid under förra förkylningen.
Pensionärer på äventyr
 Sunday market vid café Jimbaran.
Söndagsrutinen i flera veckor nu, äta fish quesadilla, ice cappuccino och kaka. Denna gång blev det morots- och ananaskaka. Mmmm!

Jo, och så har jag tagit en timmas reflexology behandling på spa också. Fot- och vad-massage the local way. Happy feet!
Men en söndag utan SUP är trots allt ingen riktig söndag, därför ger jag bara dagen 6 av 10 tår upp. (hey, det rimmade!)

Lördagssurf

Influensan har börjat släppa, trodde jag iallafall. Bestämde mig därför för att ta en privat surflektion med finska Tomi, gift med ägaren till min organic laundry. Finskalektion och surfning i ett, det kallar jag språkbad! Så vi scootrade bort till denna strand, inte så långt från Canggu på västkusten. 
 Proffsen surfar med små brädor, nybörjare som mig på longboards.
 Surfinstruktören som lever för att surfa, och jobbar för att tjäna tillräckligt för att kunna leva för sin hobby. Bra livsinställning, tycker jag! 
 Influensan tyckte inte om att vara i vattnet och gav mig migrän och illamående. Så blev en timmes surfning och en våg stående, innan jag fick ge mig.
  Men glad och förnöjd med dagen var jag ändå!
 En sån surf-reck borde jag skaffa mig till cykeln, den dagen jag blir tillräckligt bra för att kunna använda en så liten bräda! (om någon sådan dag någonsin kommer)
 Solnedgång och en gammal VW
Summa summarum gav dagen mersmak, trots migränen. Tomi är en mycket duktig instruktör, och väldigt trevlig också! (Inte alls som italienaren!!) Får försöka på nytt nästa helg kanske, om jag blivit ordentligt frisk tills dess. Ni håller tummarna väl?

fredag 2 december 2011

Och sen då?

Eftersom tiden på Bali för denna gång snart är förbi, måste jag börja tänka på vad som händer sen, efteråt. Julen firas iallafall hem-hemma i Österbotten som vanligt, så det behöver jag inte fundera på. Så har jag redan fått flygbiljetterna för nästa termin på Bali, så det betyder väl att jag vet vad jag ska göra i mars till juni iallafall. Därför är det bara tiden mellan, dvs. januari och februari jag behöver hitta på något att göra. Att gå utan arbete i två månader är iallafall INTE ett alternativ, då hade jag blivit mer kokko än jag är från förr. Och störst chans för mig att hitta jobb är antagligen i Oslo, så därför vänder jag nu blicken västerut.

Faktiskt har jag redan nu några möjligheter för jobb i Oslo, även om ingenting är klappat och klart ännu. Så just nu väntar jag bara och hoppas på det bästa. Värre är det på boendefronten, och därför har jag börjat söka lägenhet. Tyvärr är det ännu svårare att hitta en bra lägenhet i Oslo än att det är att hitta jobb! Fram tills nu har jag på hybel.no och finn.no bara sett två kategorier av lägenheter ännu, dessa är:

1. "Too good to be true"-lägenheter, som:
  • Har för dyr hyra (Går INTE med på att betala över 1000 € i månaden!)
  • Har allt för hög deposition (Och INTE mer än 2000 € i deposition heller!)
  • Önskar endast hyresgäster för långtidskontrakt.
  • Är omöblerade.

2. Rimliga lägenheter som helt klart har sina orsaker till att vara billiga, där:
  • Man måste dela rum med en 20 år gammal "partysvensk" och lägenheten med 7 andra partysvenskar!
  • Det inte finns eget bad och kök inne lägenheten, enbart ett i varje våning 
  • Man bor i kollektiv med konstiga folk; jag citerar annons: "vi söker en queervänlig vegetarian", eller en annan: "boende här är en 19-, 35. och 57-åring. Vi har personliga assistenter, så du måste kunna acceptera dessa i hemmet också. (Varför vill för det första någon med ett så stort åldersspridning bo tillsammans? Och varför behöver de assistent?)
  • Källarvåning långt från centrum i hus med "Tyrolerstil" = 90-tals gardiner, orientalisk matta och träpanel! Usch!

Ja ni ser. Inte så lätt att hitta en bra lägenhet, om man inte badar i pengar. Men det ordnar sig säkert, det brukar det alltid göra... 

torsdag 1 december 2011

God jul?

Hallå, det är ju första december i dag!? Det betyder att det närmar sig jul, och att man borde ha julstämning. Det betyder också att jag bara har 17 dagar kvar innan jag reser! Ingen julstämning och ingen resefeber här inte. Inte längtar jag hem heller, var nu mitt hem är nuförtiden...
Kanske jultomten har tagit semester i år?

tisdag 29 november 2011

A full ten

Influensan har nått nya konstigheter. Idag har jag känt mig full. Vinglig, slapp, och redo att tuppa av i vilket som helst ögonblick. Lite hostande, och lite stegring, bara full. Konstigt.

Kom annars att tänka på att det i år blir 10 års jubileum från att jag tog studenten (gikk ut videregående). (Måste ju betyda att jag har blivit 10 år äldre också!) Jag kommer i håg att jag som 14 åring skrev i skoltidningen att jag 10 år senare skulle vara gift, ha två barn, jobba som trädgårdsmästare och bo i Nykarleby. Det har alltså nu gått 14 år sedan det, och jag är fortfarande singel, barnlös och bor på andra sidan jordklotet. Livet går inte alltid som man planerar, men tur är väl det! Mina bästa val i livet har kommit av impuls och ren slump (eller ödet?) Det är intressant hur livet formas efter val och beslut som det ibland känns som man inte varit med och planerat.

Efter studenten visste jag inte riktigt vad jag ville bli och valet stod mellan speciallärare och fysioterapeut. Så tipsade min syster mig om ergoterapi, ett yrke jag aldrig förr hört om. När jag sände in ansökan låg ergoterapi överst och kom jag in på utbildningen. Hade det inte varit för en klasskamrat på ergoterapin hade jag aldrit kommit mig till Tromsø som utbyteselev. (Själv ville jag till Australien, men tyckte det blev för omständigt och dyrt). Hade jag inte kommit till Tromsø, hade jag aldrig fortsatt studera inom idrott i Norge. Egentligen hade jag en annan linje som första val, men kom in på fysisk aktivitet och funktionsnedsättning. Som jag igen trivdes så bra med att det ledde till tre år till av studier. Här var det igen en annan klasskompis som uppmuntrade mig att våga ansöka om jobbet på Active Education, och plötsligt är jag på Bali. Som ni ser var det inte riktigt planerat. Det är inte Nykarleby, men hey, skulle nästan säga att det till och med är snäppet bättre, eller vad tycker ni? 

söndag 27 november 2011

Inspirerande

Eftersom influensan envist är kvar i kroppen, har jag stort sett hållt mig inomhus i dag. Håller på att bli galen, igen! Dagens höjdpunkt har varit en film, hur spännande låter inte det? Okej, nog klagat.

Såg alltså en surf-film som hette "Soul surfer", som är baserad på en sann historia. Bethany Hamilton växte upp med ett surfbräde under magen/fötterna i Hawaii. Som 13 åring visste hon redan hon ville bli surfproffs. Under en surfsession blev hon attakerad av en haj, och förlorade sin vänstra arm. En månad senare var Hamilton tillbaka på surfbrädan. Hon var tvungen att igen lära sig göra det hon kunde bäst, men med en kroppsdel mindre. Lite mer än ett år senare vinner hon sin första nationella surftävling! Ännu ett bevis på hur man kan nå sina mål och drömmar, bara man är beslutsam och inte ger upp! Bra slogan också: Rise above!


Som om jag inte hade tillräckligt med våg-abstinens innan jag såg filmen.. Gaah! 

PS. Kudden funkar, förresten, har mindre ont i nacken i dag. Alltid nåt, antar jag.

lördag 26 november 2011

Hälsa hem!

Har i dagarna under min påtvugna träningsledighet känt hur spänningen i nacken bara hopat upp sig, som alltid när jag inte får röra på mig. Igår kom mr. Spänningshuvudvärk och hälsade på. När han i morse fortfarande inte hade lämnat mig fick jag nog och tog första taxi till närmaste Tempur-distributör och köpte mig en ny kudde! På halvt pris var den också, så där gjorde jag ett kupp! På väg hem igen från det fina köpcentret, där jag just har köpt en av de dyraste kuddarna på marknaden, ser jag en man gå runt och tigga pengar i gatukorsningen. Vilken kontrast! Mannen såg ut som han hade hemiplegi, antingen medfödd eller som följd av till exempel en stroke. Jag fick både dåligt samvete för att jag just har slängt så mycket pengar på mig själv, samtidigt som jag igen en gång får en påminnelse om livets lott.

Det är få land i världen som har samma förmån som oss nordbor om att kunna styra vårt eget öde på samma sätt som vi kan. Vill du bli läkare eller advokat är det "bara" att satsa på goda betyg. Har du oturen att bli sjuk, har du rätt till samma vård, oavsett om du har försäkring eller vilken inkomst du har. Du behöver inte vara rädd för att du ska bli tvungen att hamna på gatan och att din familj inte kan försörja sig, som faktiskt är tillfället i många andra länder. Tyvärr tror jag vi många gånger tar det för givet hur bra vi faktiskt har det.

Här i Bali är man istället mer beroende av sin familj för att hjälpa en när man har det svårt, och som jag har förstått skapar detta ömsesidiga behov för att hjälpa varandra också en nära kontakt till familjemedlemmarna. Till familjen räknas förresten hela släkten här, så det är många att hjälpa, men samtidigt många att få hjälp från. Till trots för en vanlig månadslön här ligger på runt 70 euro, verkar folk vara glada och tacksamma för det de har. Inte kanske allt som är bättre i Norden i alla fall!