måndag 30 januari 2012

Mera klantskalle

Över tre veckor efter att jag köpt ny telefon märker jag att det norska SIM-kortet fortfarande är vidarekopplat till det finska. Skulle inte ha märkt det heller, om inte en av de anställda satt bredvid mig och försökte ringa min telefon upprepade gånger utan att komma fram. Tyckte nog att det har varit lite tyst på ringfronten, men tänkte inte mera över det. Håhhå ändå, telefonbestyret med mig verkar aldrig få en ända!

Dessutom lyckades jag låsa in arbetsnycklar och hemnycklar på kontoret i dag. Bra måndag!

Fortsättning följer!

torsdag 26 januari 2012

Konstaterandet

Kom i kväll att tänka på att jag för ett år sedan också vikarerade några veckor på Beitostølen. Samtidigt gnagde ett "jag borde skriva på mastern" i bakhuvudet. Det gjorde det under hela året jag skrev på skiten. Så hade jag också 4 deltidsjobb som väntade i Oslo också.

I år är egentligen första gången på 10 år som jag inte studerar. Då hade jag mellanår efter gymnasiet, och jobbade på en skola, hah!

Ganska skönt att inte vara student längre, måste jag säga!

söndag 22 januari 2012

Jobba på...

Har nyligen varit på en arbetsintervju för en 100 %  fast tjänst. För många skulle en fast tjänst vara rena drömmen, och det man siktar mot efter avslutade studier. För mig känns bara tanken på det ganska skrämmande. Det skulle innebära behov för billån, en fast boplats och 8-16 vardagar stort sett året runt, bortsett från allt för korta semestrar. Det skulle innebära att behöva ge nästan all av ens energi till en och samma arbetetsplats, år ut och år in, och ingen energi kvar till fritid och resor. Det skulle innebära väldigt många vuxenpoäng. Och jag är ju lite som Pippi, som aldrig vill bli stor.

Är det så farligt att bli vuxen som jag tror? Eller måste man bli det även om man skulle ha ett fast jobb? Hur får ni andra jobbet att passa in i livet? Räcker tiden till självrealiseringar och drömmar ändå?

torsdag 19 januari 2012

Utsikt från kontoret 2

Efter gårdagens arbetsdag med möten, samtal och rapportskrivning var det extra gott att komma sig ut idag på arbetstid. Var "ut på tur" med vår patientgrupp till denna Støl (gammal sommarbondgård i fjället) hela dagen. 




Bättre kontorplats får man väl leta efter!?

tisdag 17 januari 2012

Vy från kontoret

Dagens utsikt från kontoret. Ganska så nice skidspår också kan jag lova!
Inte illa!

söndag 15 januari 2012

Home and away

Håhhå jaja detta packandet! Känns som jag inte hunnit packa upp i Oslo innan jag packar ner igen! Nu skulle jag gärna önska att jag hade en bil! Inte så lite saker man ska ha när man ska vara i aktivitet hela dagarna i vinterkyla! 
 Såhär bor jag förresten:
 Vardagsrummet och det gamla stallet i bakgården.
Nej nu får jag rusa till bussen. 

fredag 13 januari 2012

Arbete som arbetslös

Livet som tillfälligt arbetslös är ganska så gött. Tränar, skidar, leker husmor och träffar många goda vänner som jag inte sett på läänge! Det blir det slut på nästa vecka, för då ska jag få betalt för att skida och träna! Fick ett sista minuten vikariat på en vecka på Beitostølen då en av de anställda är sjuk. Det ordnar sig alltid för snälla flickor!
Plus i kanten för mig!

tisdag 10 januari 2012

Om tillhörighet

Under de 4 år som idrottsstudent identifierade jag mig starkt i den rollen. Jag umgicks nästan bara med idrottsstudenter, och vi pratade om träning och sport och tränade tillsammans. Idrottsfolk är ofta sociala, lekfulla och energiska, och jag blev väl mer och mer en som dem ju längre jag gick där. Dessutom hade jag tre olika jobb där, och bodde flere år rätt bredvid. Att komma tillbaka till Oslo, utan att längre vara NIH-student måste jag säga är överraskande utmanande. NIH är inte min skola längre, som tidigare varit så stor del av mitt liv.

I går tränade jag för första gången på länge i Norge på ett "vanligt" gym, utan idrottsstudenter. Där var inga kända folk att träna med, som det alltid var på NIH, där det ofta var svårt att avsluta träningen, för att det var så många att prata med. Där visste alltid alla vad de gjorde, var starka och tränade målmedvetet. Jag blev ju nästan lite chockad och pinsamt berörd då jag steg in på det nya träningscentret och insåg att jag ofta lyfte mer än de flesta män som tränade där!

Nej, jag förstår bra att de flesta som en gång börjar på NIH, ofta blir varande där länge. Flere jag känner har efter mastergraden påbörjat ett annat studium på skolan, bara för att inte behöva lämna den roliga och trygga bubblan uppe på Sognsvann. Och så är det väl också på de flesta andra högskolor, där det ofta finns en stor hög likasinnade på samma ställe. När jag blir stor blir jag nog tvungen att börja tillhöra något annat, där det finns folk som är lika konstiga som mig. Vad nu sen det skulle vara...