söndag 8 april 2012
torsdag 5 april 2012
Glad påsk!
Medan Norge är på fjället och Finland äter memma svettas jag på Bali. Regnperioden verkar ha gått mot sitt slut, solen skiner och dagstemperaturen ligger på runt 32 + grader i skuggan.
Såhär firas alltså påsken på Bali:
Här har jag tagit hjälm-speedomannen på bar gärning, som varje påsk gömmer kokosnötter till barnen. Klädd enbart i motorcykelhjälm och speedo är han ganska kännspak.
Nejdå, det är bara en vanlig balines. Varför han badar med hjälmen på är det ingen som vet. Och inte firas här påsk heller! I morgon och måndag är vanliga arbetsdagar, också för oss nordbor.
Men jag firar i smyg, med mina balinesiska helg-rutiner. SUP och god mat, påsken till ära!
Glad påsk allihopa!
söndag 1 april 2012
Om stress och dykning
Det bästa med att resa tycker jag är att komma i kontakt med folk med helt annan bakgrund och livssyn än dig själv. Man kan förstås komma i kontakt med sådana hemma också, men kanske mera sällan. Många av de jag pratar med på Bali har tagit till sig mycket av det österländska levnadssättet, på ett bra och intressant sätt. Jag pratade med min finska surfinstruktör Timo igår om bl.a. den västerländska stressen och hur man kan komma ifrån den.
Alla vet vi att det inte är bra att stressa, och att vi hanterar situationer mycket sämre då, men ändå rivs vi ofta med. Timos sätt att komma undan den var att varje dag sätta sig ner och bara vara, "nollställa" tankarna och lugna ner både kropp och huvud. Hans åsikt om sjukdom är att det är kroppens sätt att reagera när någonting är fel.
Jag känner själv igen mig. Jag får ofta ont i nacken och spänningshuvudvärk när jag blir stressad. Och vad gör jag, spänner mig ännu mera för att det gör ont! Istället för att bara göra något med orsaken till smärtan, dvs. hur man hanterar stressen! Jag har observerat folk få magsår, få sömproblem, eksem eller bli förkylda när saker och ting hopar upp sig. Kanske därför också de mest balanserade människor jag känner också är de som mest sällan är sjuka?
Timo menade, och jag börjar inse det själv mer och mer, att livet är perfekt precis som det är. Det är bara våra tankar som rotar till det. Många tror att livet blir perfekt först då de får ett bättre jobb, får ett barn till eller ett större hus. Men att inse att det är så här det ska vara just nu, precis som det är i allt det kaotiska, är en helt annan livsinställning. Har man kommit dit, har man kommit långt, tror jag.
Förresten, i går, mitt i surfandet, där jag kämpade med surfbrädan för att komma mig bort från vågornas brytningspunkt, kom jag att tänka tillbaka på min karriär som babysiminstruktör. Våg efter våg sköljde över mig, och jag var tvungen att dyka under för att inte drivas med in mot land. Tänkte att det nog var så det måste kännas för babyna vi sände under vattnet också: ("Yks, kaks, kolme, ja sukelletaan") - Jaha, så var det dags igen, ännu en gång, blublub..
Alla vet vi att det inte är bra att stressa, och att vi hanterar situationer mycket sämre då, men ändå rivs vi ofta med. Timos sätt att komma undan den var att varje dag sätta sig ner och bara vara, "nollställa" tankarna och lugna ner både kropp och huvud. Hans åsikt om sjukdom är att det är kroppens sätt att reagera när någonting är fel.
Jag känner själv igen mig. Jag får ofta ont i nacken och spänningshuvudvärk när jag blir stressad. Och vad gör jag, spänner mig ännu mera för att det gör ont! Istället för att bara göra något med orsaken till smärtan, dvs. hur man hanterar stressen! Jag har observerat folk få magsår, få sömproblem, eksem eller bli förkylda när saker och ting hopar upp sig. Kanske därför också de mest balanserade människor jag känner också är de som mest sällan är sjuka?
Timo menade, och jag börjar inse det själv mer och mer, att livet är perfekt precis som det är. Det är bara våra tankar som rotar till det. Många tror att livet blir perfekt först då de får ett bättre jobb, får ett barn till eller ett större hus. Men att inse att det är så här det ska vara just nu, precis som det är i allt det kaotiska, är en helt annan livsinställning. Har man kommit dit, har man kommit långt, tror jag.
Förresten, i går, mitt i surfandet, där jag kämpade med surfbrädan för att komma mig bort från vågornas brytningspunkt, kom jag att tänka tillbaka på min karriär som babysiminstruktör. Våg efter våg sköljde över mig, och jag var tvungen att dyka under för att inte drivas med in mot land. Tänkte att det nog var så det måste kännas för babyna vi sände under vattnet också: ("Yks, kaks, kolme, ja sukelletaan") - Jaha, så var det dags igen, ännu en gång, blublub..
Riktigt så här stiligt ser det inte ut för mig ännu på en surfbräda, men ville bara illustrera likheterna.
fredag 30 mars 2012
Stålmormor
Ännu en stålmormor! 86 år gammal gymnast! Gör om det här om du kan!
Med det tar jag helg. Have a good weekend peeps!
måndag 26 mars 2012
Hoppla polle
Har överlevt den tysta dagen med nöd och näppe. På kvällen blev jag så rastlös och sällskapssjuk att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra av mig själv - även om jag både hade yogat på morgonen och tränat i trädgården på eftermiddagen. Därför var jag klar för en aktivitetspackad helg! På lördagen SUP'ade (stand up padle, inte söp) jag och kan säga att modet äntligen börjar infinna sig igen. Jag börjar våga ta större vågor, de största (som jag inte lyckades ta) var upp mot brösthöjd höga! Eftersom jag fortfarande inte har en vattentät kamera, så får ni bara ta mig på ordet och tro att jag inte överdriver! Söndagen bjöd på ridning och en längre cykeltur.
Så över till mera hästsnack, förlåt alla känsliga läsare! Igår var jag tillbaka i sadeln för första gången på många år! När jag var i yngre tonåren var jag alltså en riktigt inbiten hästflicka, som red en liten sprättig arabhäst flera gånger i veckan! Då hästen blev såld dabbade intresset av, och sedan dess kan antalet gånger jag suttit på de enorma djuren räknas på två händer.
Men nu var det alltså dags igen. Och gamla takter satt i, för jag fick en sprätten häst som var lite smårädd, precis som i gamla dagar. Vi red längs med en strand, oh så fint det var! På några ställen var hästarna tvugna att gå i vattnet då vi skulle passera några klippor. Tyvärr var tidvattnet på intågande, så på väg tillbaka var det så högt att hästarna var tvugna att simma för att komma över! Dessutom slog vågorna in mot stranden, så vi blev alla blöta till midjan eller mer! En häst blev tagen av en våg och både ryttare och häst fick sig ett riktigt dopp! Som tur gick det bra med alla! Tror inte så många hästar i hemtrakten som hade varit lika villiga att göra det samma! Har jag bildbevis undrar ni kanske? Ja det har jag! Vassågo!
Så över till mera hästsnack, förlåt alla känsliga läsare! Igår var jag tillbaka i sadeln för första gången på många år! När jag var i yngre tonåren var jag alltså en riktigt inbiten hästflicka, som red en liten sprättig arabhäst flera gånger i veckan! Då hästen blev såld dabbade intresset av, och sedan dess kan antalet gånger jag suttit på de enorma djuren räknas på två händer.
Men nu var det alltså dags igen. Och gamla takter satt i, för jag fick en sprätten häst som var lite smårädd, precis som i gamla dagar. Vi red längs med en strand, oh så fint det var! På några ställen var hästarna tvugna att gå i vattnet då vi skulle passera några klippor. Tyvärr var tidvattnet på intågande, så på väg tillbaka var det så högt att hästarna var tvugna att simma för att komma över! Dessutom slog vågorna in mot stranden, så vi blev alla blöta till midjan eller mer! En häst blev tagen av en våg och både ryttare och häst fick sig ett riktigt dopp! Som tur gick det bra med alla! Tror inte så många hästar i hemtrakten som hade varit lika villiga att göra det samma! Har jag bildbevis undrar ni kanske? Ja det har jag! Vassågo!
Klar för avfärd! Och hjälmen måste förstås matcha med både t-skjorta och kinesiotejp!
En lava strand på västkusten
En bild från då tidvattnet ännu var ganska lågt!
The view!
Hoppla!
Måste säga det var ganska kul att sitta på en hästrygg igen, kan förstå varför jag gillade det så mycket i mina yngre dagar. Fart och spänning, som jag fortfarande är beroende av att ha i vardagen, men nu i andra former. Men kan inte riktigt förstå hur våra föräldrar vågade släppa iväg oss småflickor på de stora djuren, utan så mycket tidigare erfarenhet? Hur många gånger kom jag inte tillbaka med blåmärken eller missöden då hästen blivit rädd, och jag inte kunde hantera den? Nåja, what doesn't kill you makes you stronger!
fredag 23 mars 2012
Selamat Hari Raya Nyepi 1934
Tänk er ett dygn där hela landet stannar upp, där alla måste stanna hemma och vara tysta. Låter lite avlägset kanske?
Året är 1934, och samtidigt 2012. Bali firar nyår efter en egen hinduistisk kalender, som följer månen. Nyårsfirandet varar i fyra dagar, och startar med en ceremoniell för att rensa och tvätta all ceremoni "utrustning", i tro att det ska föra dem närmare sina gudar. På nyårsafton, som var igår, möts alla för en parad, som går genom byns största korsning. Stora som små bär på enorma "Ogoh-ogoh" dockor, för att skrämma bort onda andar och demoner. Sådana samlas alltid i de största korsningarna, förstår ni.
Nyårsdagen (idag) firas därefter med husarrest i 24 timmar. Dagen ska ägnas åt fasta och meditation, för att starta året med själviakttagelse och för att rensa kropp och själ. Det är inte tillåtet att använda fordon, och i princip inte heller elektronik som TV eller PC. Bara ambulanspersonal och traditionella vakter, som ser till att alla hålls inne, har lov att vistas i gatorna.
Annandag nyår ska tillbringas med familj och vänner, för att förlåta varandra och för att be.
Turister bes förstås också respektera traditionen, och därför sitter jag och alla andra hemma idag. Det känns nästan som att vara hemma i naturen i Finland eller Norge. Man blir så van med allt oväsen och all trafik här nere, att jag nästan har glömt hur mycket jag njuter av att vistas i skog och mark ensam. Det är som en form för rensning av kropp och själ för mig, min egen Nyepi.
Så idag ska jag njuta den tysta dagen och den rena luften. För imorgon blir allt som vanligt igen!
Här följer lite bilder från de fula "Ogho-ogho" dockorna från igår!
Året är 1934, och samtidigt 2012. Bali firar nyår efter en egen hinduistisk kalender, som följer månen. Nyårsfirandet varar i fyra dagar, och startar med en ceremoniell för att rensa och tvätta all ceremoni "utrustning", i tro att det ska föra dem närmare sina gudar. På nyårsafton, som var igår, möts alla för en parad, som går genom byns största korsning. Stora som små bär på enorma "Ogoh-ogoh" dockor, för att skrämma bort onda andar och demoner. Sådana samlas alltid i de största korsningarna, förstår ni.
Nyårsdagen (idag) firas därefter med husarrest i 24 timmar. Dagen ska ägnas åt fasta och meditation, för att starta året med själviakttagelse och för att rensa kropp och själ. Det är inte tillåtet att använda fordon, och i princip inte heller elektronik som TV eller PC. Bara ambulanspersonal och traditionella vakter, som ser till att alla hålls inne, har lov att vistas i gatorna.
Annandag nyår ska tillbringas med familj och vänner, för att förlåta varandra och för att be.
Turister bes förstås också respektera traditionen, och därför sitter jag och alla andra hemma idag. Det känns nästan som att vara hemma i naturen i Finland eller Norge. Man blir så van med allt oväsen och all trafik här nere, att jag nästan har glömt hur mycket jag njuter av att vistas i skog och mark ensam. Det är som en form för rensning av kropp och själ för mig, min egen Nyepi.
Så idag ska jag njuta den tysta dagen och den rena luften. För imorgon blir allt som vanligt igen!
Här följer lite bilder från de fula "Ogho-ogho" dockorna från igår!
Kampen mot det onda
Dålig bildkvalitet, men under denna biter en hund dockan i rumpan! Bara reve!
Gott nytt år Bali!
måndag 19 mars 2012
Hakuna matata
Att bo på Bali är ungefär som att bo på villan/sommarstugan/hytta. Lite primitivt, men ack så bekymringslöst! Personligen är min största och enda bekymring just nu är att jag har slarvat med solkrämen, och har därför blivit ägare av en röd näsa. Men det problemet slipper jag snart också! För idag hittade jag, förutom en massa goda och spännande råvaror, också detta i en ekologisk matbutik!
Aloe vera! Min röda näsa är räddad!
Och så över till lite allvarligare nyheter. Till trots för att jag inte har några bekymringar, så har nog regeringen och staten på Bali mera huvudbry just nu. Bali är ett ganska "nytt" självstyrt land och därför sker därför fortfarande bl.a. korruption och upplopp. Som många säkert vet har två terrorattentat skett på Bali detta årtionde, och terrorism och bombhot följs därför tätt upp. Igår skulle polisen gripa 3 terrormisstänkta här i Sanur, men då dessa öppnade eld, sköt polisen dem och två andra misstänkta terrorister en bit ifrån Sanur. Alla 5 dog av skadorna. Terroristerna hade, enligt myndigheterna planerat att råna affärer i andra, mera turisttäta orter på Bali, för att kunna finansiera senare terrordåd, men blev altså stoppade i deras bostad. Det är ju bra, men tragiskt att de dog. Får hoppas polisens gärningar har en förebyggande verkan på framtida terrorhandlingar.
Jag har redan tagit mitt löfte i bruk, och har inte tänkt bekymra mig. Jag som privatperson har ingen kontroll över terroristers handlingar, och sannolikheten för att ett terrordåd ska infinna sig på samma tid och samma plats som jag befinner mig på är liten. Speciellt eftersom jag inte ofta håller mig på stora "turistfällor" som stora nattklubbar och shoppingcenter. Är trots allt en folkskygg finne! Så hakuna matata, no worries! Och bekymra er inte ni heller, visst?
fredag 16 mars 2012
Just another day at the office
Lite bilduppdatering från arbetsvardagen här på Bali.
Gudarna är med oss!
Mysigt med mörker och 30 graders värme
Balinesisk dans till pling-plong "musik"
Uppfinner igen nya sportgrenar: eller vad säjs om snorkelpaddling?
Lurar studenterna...
ut i vattnet?
I morgon blir det igen lite lördagsjobbande. Ska med studenterna på rafting. Gotta love my job!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



























