Vet inte vad det är, men tycker de flesta av oss på skolan, som ska lämna in mastern 30 maj, har nu i april kommit till nån slags vändpunkt. En mycket negativ sådan. Vi har slitit som djur hela året, jobbat och skrivit, läst, lagat intervjuguider, transkriberat, läst mera, jobbat med SPSS, läst teorier, gjort presentationer, läst metodik, läst och tänkt och läst och skrivit. Nu har vi "fyllna", är less, ger blanka F i allt vad master innebär och heter. Speciellt jag.
Jag kommer ihåg i starten då vi blev tilldelade kontorsplatser i höst. Vi sade på skämt att året var som en gravididet (vi är 11 flickor på vårt kontor). Då var det 9 månader kvar. Vi bekantade oss i ämnet, tyckte 9 månader kändes som en lång tid. Blev lite nervösa och smått illamående över tanken att vi hade mindre än ett år på oss att producera något eget, som skulle vara färdigt till våren. Hela året tycker jag att jag har jobbat ganska jämnt framåt, tyckt att processen har varit intressant och lärorik, till och med! Nu är det 7 veckor kvar till deadline. 7 veckor. I en graviditet tror jag det är nu det börjar bli tungt, magen väger, det är svårt att svänga sig i sängen och att sova om natten, och som följd är man trött om dagen. Det är väl också tiden då de flesta börjar bli less på att vara gravida, vill få ut barnet, slippa vara stor och trött. Börjar göra konstiga saker för att starta igång förlossningen. Har jag hört.
Tycker det stämmer bra med vår skrivprocess också. Jag vill också bli färdig, men är samtidigt så trött på den att jag inte får någonting gjort dagtid. Ingen ork igen. 7 veckor känns som en väldigt lång tid. Samtidigt är det inte mycket tid att göra stora förändringar på. Jag har lämnat in skiten till handledaren nu, på onsdag får jag domen. Jag är bekymrad över vad han kommer att säga, har jag tänkt rätt, följer det jag skrivit en röd tråd? "Är mitt barn friskt", för att dra graviditetsparallellen helt ut. Hoppas han ger tummen upp, så jag kan starta "förlossningen". Är så full av alla mastertankar att jag snart spricker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar