Om att göra saker man inte kan

I dag har jag varit duktig. Jag har bytt däck på bilen. För varje år glömmer jag hur jobbit det är, och envisas med att göra det själv. Att byta däck i sig själv är väl ingen sak, men då bilen är 17 år gammal, rostig som en gammal spik, så är det värre. För några år sen sjönk bilen ner medan den stod på domkraften, då det ena däcket var borta. Det var inte så kul. Listen under är så mjuk att en sån "domkraft-som-finns-färdigt-i-bilen, men-man-egentligen-inte-borde-använda-till-annat-än-nödsitationer-domkraft", verkligen inte borde användas. Men det är det enda jag har, eftersom min brors gaffeltruck inte är så flyttbar (tror också han behöver den oftare än mig). Den använder vi hemma då vi byter däck på bilar. I fjol hade jag lärt mig från tidigare års misstag, och lagade min egen "domkraft-som-är-bättre-och-lyfter-upp-bilen-med-större-stödyta-domkraft". Dvs. jag satte en del från en trähylla mellan domkraften och understället av bilen. Det funkade fint. I år gjorde jag det samma, och fick hjälp av min vän som är en intensivsjukskötare.

Efter traumat med bilen för några år sen, blir jag nuförtiden helt hysterisk av att skruva upp domkraften (pumpa upp, vad man nu gör. Jag är ingen bilmekaniker, och kan inte fackspråket!). Den egenskapen har jag ärvt efter min mor, som igen har ärvt det från sin mor. (Inte att bli hysterisk av att skruva upp domkrafter, men att lätt stressa upp sig i onödan.) Det var ganska betryggande att ha med sig min vän L, som är van med hysteriska människor och stressande situationer från sitt jobb. Denna gång när bilen började sjunka i hop, höll hon lugnet, medan jag var stressad, och så fann vi tillsammans en god lösning, så att däcken kom på plats. 

Så är det när man är singel kvinna och fattig student, då hamnar man ibland att äga och göra saker som man inte borde. Speciellt då man bor långt hemifrån. Men med hjälp av goda vänner brukar det mesta ordna sig, som tur är. Så tack L och alla ni andra, som brukar rädda mig i nöden! :) Ni är guld värda! :)