Bondförnuft, ergoterapi och komplimanger

Gårdagen firades halvt. Vi kom oss på frukost och åt och hade det trevligt, men jag lät bubbelvinet vara och kikade ständigt på klockan. Skulle hem och skriva, ringa handledaren (hon är dansk och bor i Danmark, alltså firar hon inte 17. mai). Väl så, jag kom mig hem och gjorde det jag skulle. Tyckte lite synd om mig själv när man hörde firandet från utsidan och solen sken. Klockan 20.20 orkade jag inte mer, och for ut på promenad för att få LUFT! Trött och butter kryssar jag Grünerløkkas gator iklädd säckiga joggbyxor och en ullundertröja. Kan minst sagt säga jag kände jag malplacerad bland alla firande norrmänn i fina folkdräkter och kostymer.

Lite längre upp hör jag en kille med skateboard skejta bakom mig. Om en stund dyker upp vid sidan av mig och säger: "Du har en skikkelig fin form på rumpa" med "utländsk" brytning. Jag blev glad och tackade artigt. Efteråt började fundera på varför jag blev så till mig av en sådan sliskig kommentar. Jag är trots allt en intellektuell människa som försöker jobba skiten av mig för att få allt som måste göras gjort.

Men sen slog det mig, en människa är så mycket mer än bara ett huvud och intellektuella tankar. Vi har också personlighet, känslor, armar och ben. Och tydligen ibland en rumpa med fin form. Det är så lätt att glömma helheten då man som jag är stressad och har mycket att tänka på. Det är som ergoterapin säger, det måste vara balans mellan arbete, fritid och vila, för att människan ska kunna må bra. Enkelt, men ändå så lätt att glömma ibland. Så tydligen är det mer jag får använt ergoterapin till också, än att bara tejpa tummar. Jag VET att mamma skulle kalla denna tankegång för sunt bondförnuft, men det finns alltså teorier på det också.

Dagens budskap är alltså: Ta vara på hela dig, alla kroppsdelar, tankar, känslor och intellekt. Ge komplimanger till andra, och tacka och bli glad när du mottar en!