Om saknad

I morgon har jag varit på Bali i fyra veckor, dvs. en fjärdedel av tiden. Vart dessa veckor har tagit vägen, har jag ingen aning om! Men jag börjar märka att jag har varit borta tillräckligt länge för att ha fått smältat många intryck, och fått mig en uppfattning av var jag är någonstans. I dag är första dagen jag känner en viss saknad. Inte efter någon speciell person eller så. (Antingen är jag en osocial enstöring, eller så är jag van att att alltid vara borta från någon, eftersom jag har flyttat runt så mycket och behövt bygga upp mitt sociala nätverk så många gånger). Nej, det jag saknar är min min gamla lägenhet på Grünerløkka och egenhändigt plockade bär och svampar från skogen. Utvalet av matvaror i övrigt är bättre än i Norge, så det kan jag absolut inte klaga på!

Men det jag saknar allra mest är landskapet i Norge. Åh, vad hade jag inte gett för att i kväll få ta en 2-3 timmars lång cykel- eller skidtur i de ändlösa uppförsbackarna i Oslos Nordmarka, eller en fjälltur i Jotunheimen! Ron, stillheten och den kroppsliga upplevelsen som det ger. Här är det för det första på grund av värmen svårt för mig att träna mer än en timme i ett streck, utan att känna att kroppen kokar upp, och musklerna smälter. För det andra är det så mycket människor överallt, som gör det svårt för mig att hitta ron och fokuset för det.

Det som jag tycker är intressant med det hela är att jag inte alls saknar Finland på samma sätt, även om det är mitt hemland. Hmm. Ska bli lika intressant att bemärka vad jag saknar från Bali när jag kommer hem igen i december.

Så konstig är jag. Vad saknar DU just nu? :)