fredag 8 april 2011

Om att vara kvinna

Under en vecka har det i Oslo skedd fyra våldtäkter. En av dem några kvarter hemifrån, kl. 11 på kvällen. Media skriver om det från nya synvinklar varje dag, i dag om självförsvar. Någon menar att kvinnor som går runt klädda i korta kjolar och högklackade skor får skylla sig själva. Polisen anser att kvinnor borde ha "rätt" att gå runt nakna, om de så önskar, utan att vara rädda för att bli övergripna.

Jag brukar ofta gå hem ensam om kvällarna. De flesta jag pratar med anser detta är dumt. Jag är dels enig, men samtidigt inte. En av de fyra under veckans överfall hände då kvinnan gick hem från bussen. Har också hört om kvinnor som blir övergripna i taxin. I det mesta man gör finns det en risk att något går fel. Vi kan cykla omkull, vi kan bli överkörda av en buss när vi går över vägen. Man kan däremot göra sig bättre rustad för att kunna förutse och förebygga risker, cykla med hjälm, se sig om innan man korsar vägen osv.

 Samtidigt kan man inte förutse allt som händer, och jag tycker inte man kan sluta leva för det! Jag vet jag tar en risk när jag går hem från stan, men jag tar samtidigt några förbehållsregler som jag inbillar mig ska hjälpa. Jag går med raska steg, utan att tveka. Jag försöker hålla en översikt över vem som är i min närhet, och byter sida av vägen om jag hör någon går efter mig. Jag går på belysta gator, där jag ser det är folk runt mig, och tänker ut strategier för vad jag skulle göra om någonting skulle ske. Jag försöker att inte dricka så mycket, så jag blir full. Om detta hjälper, vet jag inte. Men jag är som vanligt så envis att jag vägrar låta någon annan styra över hur jag ska leva mitt liv!

Tycker det finns många paradoxer med att vara kvinna. Kvinnor vill se bra ut och ta hand om sitt utseende, men ser man för bra ut finns det en risk för att man inte tas seriöst. Och så måste man dessutom för allt i världen passa sig så man inte blir sett som ett offer och blir övergripen! Vi ska vara starka, men samtidigt feminina. Vara tuffa, men samtidigt känslosamma. Ha karriär och samtidigt ha tid att föda barn. Kunna laga mat och byta däck på bilen.

Varför måste vi kunna göra allt som en man och samtidigt vara kvinnor? Varför måste vi så mycket, kan inte bara alla göra det de kan och vill göra, och överlåta det andra till någon annan?

Jag kommer inte ihåg så mycket från undervisningen i grundskolan, men jag minns att min historielärare en gång sa: "Man måste bara göra en sak i livet, och det är att dö. Resten är valfritt". Jag håller med, och lever efter den filosofin så gott jag kan.

8 kommentarer:

  1. Va roligt att läsa din blogg! Kul att se bilderna från var du bor. Ses vi till påsken? Vi skall till Jeppis!

    SvaraRadera
  2. Och vad roligt Stina att du läser! :)
    Ja, ska boka biljetter nu! Flyger till tammerfors med Ryan air på palmsöndagen! :) Sku vara kul att träffas!!! :)

    SvaraRadera
  3. Hej, Jenny!

    Tänk att jag hittade till din blogg. Härligt! Du skriver intressant och bra. Jag kommer att läsa den regelbundet. Morbror Karl-Erik

    SvaraRadera
  4. Hej Karl-Erik!
    Vad trevligt att höra, speciellt från släktens författare!
    Jenny

    SvaraRadera
  5. Jenny vilken trevlig blogg du har. Och vilket lustigt hem ni har. När jag kommer till Oslo, alltså i framtiden, då ska vi dricka kaffe, visst?

    SvaraRadera
  6. Tack ska du ha Ronja! :) Jo, det e lite lustigt, speciellt vessan, tror jag måste ta en bild av den också!
    Och ja, absolut det ska vi! :) Välkommen ska du vara! :)

    SvaraRadera
  7. Kul att du bloggar! Fortsätt så. Förstår du kommer hem till påsk? Härligt isåfall!:)

    Hanna

    SvaraRadera
  8. Ska försöka! :) Japp, faktiskt! Från 17.-24.4! Så då vill jag se massa av dig! :)

    SvaraRadera